onsdag 28 december 2011

DAMPAR!

Nu! Nu jävlar! Jag är sjukt taggat på träning. Jag är också jävligt koffeinstinn efter ett antal kaffekoppar. Det har nämligen inte alltid varit såhär övertaggat idag. Innan jag var såhär taggad så var jag trött. Man blir det när man går upp innan 06.00 för att jobba. Lyckligtvis har jag bara jobbat halvdag idag så katastroftrött som jag var igår är jag inte. Lyckligtvis. Idag jobbar jag med upprepningar upprepningar. Så att ni ska hänga med.

Eftersom att jag inte tränade i måndags (stark ångest) så var jag grymt sugen igår. Tyvärr hann jag inte med det då jag istället för att jobba till 17.00 som jag skulle, fick jag jobba till 19.00-ish. Det innebar att jag var hemma en bit efter 20.00, för bussen ska ju såklart vara både smockfull och försenad (bittra rader att läsa om detta hittar ni på många ställen på Internet, således kommer ni icke finna det på den här bloggen då hela min image går ut på att vara kontroversiell och anti-mainstream). Då jag knappt hade ork att ens laga mat så blev det istället sängen direkt. Egentligen var det så att tränar man inte, då ska man fan inte få äta heller.

Så efter två (!) vilodagar och ett antal kaffekopper sitter jag här och skiter nästan ner mig av energi. Eller jag kanske bara är bajsnödig, vem vet egentligen? Varenda cell i min kropp vibrerar som ett övergött barn diagnostiserat med inte en, inte två, utan X antal bokstavskombinationer bokstavskombinationer. Det ska ni veta-eta. LUGNA MÄH!

Nu blir det skogsforcering.

måndag 26 december 2011

Livet

Tung resa till Uppsala på smockfyllt tåg idag. Imorgon väntar jobb. Det blir med all säkerhet ett rent helvete att leverera paket i jultrafik.

Men man vänjer sig.


fredag 23 december 2011

Rogaining!

Idag genomfördes det som jag under de senaste dagarna har förberett, nämligen Julruschen! En rogaining jag arrangerat i Köping. Det kom några lag som var intresserade av att springa, mestadels lokala förmågor men även några utsocknes, vilket var kul att se.

Tävlingen genomfördes med lyckat resultat och de flesta verkade vara nöjda efteråt. Då hade de som sprungit längst sprungit över 30 kilometer. Starkt! Bäst med hela arrangemanget var ändå att Cristian "Kungen" Larsson blev så jävla trött så han knappt kunde stå upp efteråt.

Allt som allt så tyckte de flesta att det var annorlunda och roligt och då blir det också kul att arrangera. Folk trodde att jag lagt ned mycket tid på detta men det har jag faktiskt inte. Jag måste i all ödmjukhet få säga att när jag gör saker så tar det inte lång tid men det blir alltid jävligt bra ändå. Idag var inget undantag.

Jag slänger upp kartan här för diverse quickroutare som känner sig nördiga men även för de som vill titta och redan nu anmäla sig till nästa års rogaining.

torsdag 22 december 2011

Julestress

Julestressen drabbar även mig, om än inte på samma sätt som de flesta tänker sig. Det är nämligen så att jag anmält mig själv frivillig, till mig själv, att arrangera Rogaining imorgon här i Köping. Jag hade tankar på det först i september och satte väl planen i verket för ganska länge sen. De flesta kontroller är utsatta och idag återstår de sista samt kartutskrift. Känns bra.

Igår blev det ett pass där jag sprang och satte ut kontroller. Det tog 2 timmar och 20 minuter så jag fick ett rätt bra pass ändå. Jag var lite orolig för att jag skulle hinna träna de här dagarna innan jul men tydligen så gick det. Dagen vet jag dock inte hur det blir för jag måste göra klart allting idag. OCH köpa julklappar.

Dagen innan julafton brukar vanligtvis spenderas på ett tretimmarspass någonstans i de västmanländska skogarna. Nu ska jag titta på när andra gör det. Kul på ett sätt, tråkigt på ett annat.

söndag 18 december 2011

Helgens begivenheter

De senaste dagarnas träning har varit... jobbiga. Inte jättejobbiga fysiskt men däremot mentalt. Det har tagit emot att antingen ta sig ut, eller att genomföra dem. Fredagens mörker tärde på mig. Lördagens snöblandade regn gjorde att jag hellre hade genomfört mina marathonintervaller i soffan. Dagens snöande väckte stort motstånd hos den där killen som gillar att sitta och stoppa i sig choklad och dra sig i tasken så fort det känns jobbigt. Efter 2.30h distanspass så höll han iallafall käften ("Men vafan, sluta skyll på mig!"... Käften sa jag!).

Men efter att ha genomfört träningarna och alla endorfiner har knullat runt i kroppen så känns allt mycket bra och träning är det bästa som finns. Nu väntar en skön kväll med de sista förberedelserna inför morgondagens lektioner, de sista för den här terminen.

fredag 16 december 2011

Odenvalla by night

Orientering handlar om att bemästra tre saker:

1. Kartan
2. Kompassen
3. Rädslan att gå vilse

Tar man bort kartan och kompassen ur ekvationen är det alltså bara rädslan att gå vilse kvar. Något som jag fick erfara på dagens träningspass.

Mitt feta arsle orkade inte masa sig ur sängen förrän sent på förmiddagen och kom ändå inte mycket längre än till köket för kaffekopp, och senare till toaletten för skitpaus.

Efter att ha stått ett tag i källaren och lirat gitarr och saxofon (ja, vafandårå?) så orkade jag äntligen sticka ut på dagens träningspass. Problemet var bara det att det hade hunnit skymma.

Snabbt löst, tänkte jag och tog fram min dammiga gamla pannlampa och begav mig ut på ingenting annat än Odenvalla Tur och Retur. Längst bort på rundan märker jag av att det orangeaktiga skenet börjar avta. "Var é vargen?!" hann jag tänka innan jag stängde av lampan för att kunna använda den i nödfall längre fram. "Här hittar jag ändå som i min egen ficka!"

Sagt och gjort, stigen tillbaka gick galant i mörkret, inte en pinne låg där den inte skulle under mina fötter. Efter någon kilometer till var jag dock tvungen att ta mig igenom ett skogsparti varpå jag satte igång pannlampan igen. Den lös i ungefär tre sekunder.

Efter det var det bara att anamma tidigare rundors erfarenhet, nynna på "Var é vargen?!", lyssna efter ljudet av E18 och försöka forcera den mörka skogen. Efter hårt slit kom jag äntligen fram till det numera nedrivna milspåret där jag återigen kunde trampa stig. Fortfarande i bäckmörker såklart.

Bemästra rädslan att gå vilse: Check!

Nu är det bara kartan och kompassen kvar.

torsdag 15 december 2011

Hurts like heaven!

Eftersom att jag i måndags genomförde en träning som mer liknade tortyr, i en backe som mer liknade en vägg, har jag sedan dess haft en otrolig träningsvärk i låren. Jag genomförde ändå två pass på tisdagen, ett rullskidpass och ett pass stig/skog-löpning på kvällen med OK Linné. Under gårdagen kunde jag knappt gå, än hellre springa, och att genomföra kvällens onsdagsnatt var utesluten.

Trots vilodag igår så var dagen också en pina närhelst jag skulle stå upp. Jag genomförde ändå ett träningspass på 50 minuter jogg, vilket kändes bra, så imorgon kör jag igång med den planerade träningen igen. Skönt ändå med träningsvärk så man inser att det inte ska vara så jävla kul hela tiden!

onsdag 14 december 2011

Julruschen!

Den 23:e december arrangerar jag en liten rogaining i Köping. Man tävlar två och två och tävlingen kommer innehålla diverse specialmoment som man annars inte kommer i kontakt med på vanliga tävlingar. Så vet ni att ni har vägarna förbi Köping just då så dra er inte för att slänga in en anmälan och anta utmaningen!

Inbjudan hittar du här.

måndag 12 december 2011

UTH ´11 med mera

Ännu en av höstens mer innehållsrika helger är till ända, nämligen Uppsala TräningsHelg. Konceptet startade när Ridderman bestämde sig för att bjuda in orienterare till sitt hem och erbjuda träningar. Konceptet har fastnat och blivit etablerat som ett måste bland den svenska orienteringseliten, självklart för att det är förstklassiga träningar som erbjuds. Detta år var inget undantag och många utmanande träningar har bedrivits, vilket kan ses i föregående inlägg samt på andra orienteringsbloggar här i världen.

Ridefelt ska ha tack för välarrangerad träningshelg och familjen ska även den ha tack för utlåning av bostad för många, inklusive jag själv.

Andra saker som händer nu är att jag väntar förtvivlat på snö som aldrig kommer. Jag är extremt sugen på att åka skidor av alla de slag. Utförs, uppförs, slättförs. Till och med sidledes. De norra delarna av landet har begåvats med detta fenomen, här på slätten står vi dock och slickar asfalt fortfarande. Det gör mig outhärdligt ledsen.

Fina vintervyer på tremilasnöpuls.

Jag är inte rädd för mörkret

Svårslagen start på dagen.

http://kent.nu/2011/12/12/nytt-album-i-april-turnedatum/

lördag 10 december 2011

FU-moments

Bara för att följa upp föregående inlägg och föregående träning kommer ännu en träning som sket sig upp här. Denna gången låg det dock inte i mina händer. Jag fick en gren i ögat där jag slog sönder linsen i två delar. Alldeles efter att jag tagit första kontrollen (den östra). Den ena delen fick jag ut efter lite petande. Den andra satt kvar och gnagde så jag var tvungen att springa tillbaka till KG och spola ögat efter att ha tagit mig till mål på första slingan. Till råga på det var jag rätt blind.

Tankar som gick runt i huvudet var: FU!


Vi tar en låt på det:



Whattefack-moments!

Årets UTH har tagit sin början och inleddes igår med en medeldistans och nattsprintintervaller. Den första träningen blev som en kalldusch redan till ettan då hjärnan och kompassen inte valt att vakna riktigt än. Efter att jag läst in mig kunde jag åtminstone fortsätta resten av banan i hyffsad stil.

Sprintintervallerna var en källa till stort ursinne och frustration då jag hade stora problem att läsa kartan av någon anledning.

De gångna träningarnas okoncentration eskalerade idag i stunder då jag bara tänkte: "WTF?!"

Och: "Hur fan kunde jag missa det här?!"

I stort ursinne sprang jag på tills jag kände att orientering är ett jävla helvete. Jag tog även ett magplask i en pissblöt mosse, något som orsakade en något existentiell kris ute i en kall Lunsenskog.

En bildserie på de stunder då jag, enligt min egen analys, tydligen drabbats av riktnings-Tourettes följer här:





torsdag 8 december 2011

Kroppen och jag

Kroppen och jag har nått ett vägskäl i vårt förhållande. Antingen så lyssnar jag mer på Kroppen och hon stannar kvar eller så gör hon slut, säger hon. Hon påstår att jag inte lyssnar på henne och att jag bedrar henne med någon annan. Visst, jag har väl haft mina snedsteg, som så många andra, men det är över nu! Hedersmord!

Vi tog en tur idag på reflexrundan i Stadsskogen där vi hade ett allvarligt snack, Kroppen och jag. Hon har varit tvär i över en vecka nu utan att berätta varför så jag ställde frågan rakt ut och fick en kavalkad av anklagande anledningar över mig. Tydligen så kom hon på mig med att vara otrogen med hennes skabbiga och feta gamla kompisar i helgen, Sprit och Socker. Det var tyvärr ingenting jag kunde neka till men jag ångrar det djupt och hoppas att vi kan gå vidare i vårt förhållande om vi jobbar på det. Det var ju trots allt bara en engångsgrej. Typ.

Sen så sa hon att hon förstått att jag hade tappat intresse för henne den gången då jag uppåtvrickade hennes fot på en tisdagsbana tidigare i höst och att hon blivit lite purken efter det. Hon hämnades genom att skicka Benhinnorna på mig lagom till förra helgen men nu har hon lovat att sluta med sådana fasoner. Hon sa också att jag aldrig tog med henne på roliga saker och att vi bara gjorde det jag ville göra hela tiden. Kroppen gillar tydligen inte de långa asfaltsrundorna som vi ibland hamnar på under våra distanspass. Hon lade fram förslaget att vi kanske skulle testa på yoga eller någonting annat trevligt som kunde stärka vårt förhållande, men där sa jag ifrån direkt! Jag tränar ingenting där kärringar, motionärer och annat löst folk inte hamnar långa avstånd bakom mig.

Sen så ställde Kroppen redan nämnda ultimatum till mig och sa att jag fick välja. Vi bor ju ändå ihop och så, sa hon, så då kan man inget annat begära än att vi lär oss att kompromissa. Vi kom ändå fram till en bra lösning där hon gick med på att inte klaga så mycket om jag lovade att behandla henne som den drottning hon faktiskt är. Sen så kysste vi varandra och blev sams.

Jag älskar Kroppen <3

PS.

Och försoningssexet gick inte av för hackor det heller!

DS.

måndag 5 december 2011

Saker som hänt

Utan tvivel en av de sjukare helgerna i mitt liv har passerat och jag är ganska övertygad om att från och med denna stund blir bara livet sämre. Jag har nått min topp. Det finns inget mer att hämta. Festdöden är officiell.

Jag kommer aldrig någonsin kunna gå på fest igen utan dåligt samvete. För jag vet att det aldrig kommer bli så kul som det har varit i helgen. Det går inte. Det. Går. INT!

Jag kan lika gärna sluta med allt roligt från och med nu. Det känns avslaget på något sätt. Nu vill jag bara lyssna på Kent och Thåström och drömma om när livet var kul att leva. Från 2/12 2011-4/12 2011.

R.I.P.