måndag 31 december 2012

2012 - ett år

Ett dåligt år det är ett år det med. Just nu är det dåligt för att jag inte får avsluta året på topp med fin träning eftersom jag lider av en mildare förkylning. Andra anledningar är att 2012 var ett jävla skitår. Största bidragande faktorn till att det blev ett skitår är såklart orienteringen. Största bidragande faktorn till att det egentligen inte var så jävla dåligt är också orienteringen. Hur man nu får det att gå ihop.

Istället för att som vanligt fokusera på allt som var dåligt i år tänkte jag minnas tillbaka till de stunder då livet var värt att leva. De är få, men dessa guldkorn ger hopp om ett 2013 med fler av dessa ögonblick. Vi börjar i januari.

Året inleddes bra, med nytt personligt rekord på 3000 meter inomhus. Vad nu det skulle vara bra för vet jag inte, för jag har inte sedan dess sprungit så kort som 3000 meter på en tävling eller för den delen tränat på en friidrottsbana. Inte desto mindre ett personligt rekord som vittnade om att träningen var på väg åt rätt håll.

En någorlunda existensiell kris efter 3000 meter inomhus.

Med lite mer bränsle på elden så fortsatte året med februari och kanske den bästa träningsmånaden i mitt liv. Om det inte var den bästa så var den åtminstone den mesta, med över 60 timmar träning. Tyvärr tror jag nog egentligen att det slet mer än vad det gav, för sen dess har jag inte fått någon träning gratis, utan har många pass på nacken då diverse skavanker har hållit mig vaken om natten. Nog om det. Jag är ändå nöjd med att jag lyckades pressa mig igenom en riktigt hård träningsmånad för första gången i mitt liv. 

 Ett minnesvärt pass från februari. Hälsingeleden på skidor. Alltid ett sant nöje.

I mars fick jag återigen njuta av att tillbringa de flesta helger tillsammans med Ärla IF på tävlingar ute i de svenska skogarna. Förutom det var jag dessutom på rekreationsläger i Slovenien där det bjöds på tävlingar i kontinental vårvärme, öl och grottforskning. 




I april var det orientera, orientera som gällde. De första riktiga tävlingarna i H21 avklarades med godkända resultat, inte bländande bra men fortfarande helt okej med tanke på tidigare år. Höjdpunkterna är många, men den klarast lysande stjärnan får man väl ändå lov att säga är den sista april då dagen tillbringades med sex timmar trädplantering på ett vresigt hygge utanför Ärla med Oscar. Minst sagt en förjävla fin dag. 

Även maj är en månad jag kan leva på länge. Premiär för mycket i livet, bland annat första gången på Göteborgsvarvet, första gången jag avfyrade skjutvapen och första gången jag fångade en fisk på mycket länge. Det var kul. I övrigt var cykelresan som delvis bedrevs i sällskap med Karl till Alfta för SL-final och tillbaka hem en mycket trevlig upplevelse som måste göras om. 

Fina cykelvägar.

Värma fötterna vid brasan efter en ensam lång väg mellan Sandviken och Alfta.

I juni fortsatte livet på den ljusa sidan med läger hemma i Köping för några tappra själar, Jukola och ännu ett läger uppe i Idre, som tyvärr inte gav så mycket på grund av sjukdom men som var fint ändå. 

KTH 2012. Ljugarbänken.

Idre. Fin natur och kaffe. 

I juli gick mycket fel. Jag sprang för första gången marathon och var inte riktigt beredd på hur jobbigt det skulle vara. Jag klarade av det, dock inte under 3 timmar som jag tänkt innan, men jag klarade likväl av det. Tyvärr fick jag också där och då en ond hälsena som såg till att livet förstördes i några månader framöver. Juli bjöd ändå på några fina upplevelser som Eskilstuna Weekend, två Kent-konserter och O-ringen med allt som det innebär. 

Eskilstuna Weekend. Grillbankett.

Kent i Eskilstuna.

Konsert med Drängarna i Halmstad.

Exkursion till Sveriges virkestätaste skogsbestånd.

Årets höjdpunkt enligt Oscar. 

Kent i Uppsala. Mycket bra. 

En viss livsglädje återfanns i augusti. Jag gjorde ingenting, men jag var på vackra platser. Några veckor ensam i sommarstugan och några dagar ensam i tält nere i Smögen avslutade sommaren för mig. Solnedgångar, fiske, svamp- och bärplockning och en och en annan öl gav livsgnistan tillbaka. 

En av många fina kvällar ute i sommarstugan.

Svamp.

Reker. Såna som maneter.

Fin kväll ute på klipporna vid Smögen. 

September avverkades med diverse SM-tävlingar, så man kan väl säga att jag återvände till att träna. Den långa frånvaron gav dock inga vidare resultat, men det var väldigt skönt att äntligen få komma tillbaka och genomföra några tävlingar. Ingenting hände i september annars. 

Oktober är en månad som kommer efter september. Ingenting hände. 

I november började träningen äntligen hamna på rätt köl igen. Några härliga träningspass har som vanligt upplevts och en resa till Glasgow avslutade månaden på ett värdigt vis. Bilder bör dock lämnas där de hör hemma. 

Denna månad har även den bjudit på diverse upptåg, dock inga speciellt spektakulära. Mycket av tiden fram till jul gick åt till att avsluta min uppsats och att jobba lite. Trots det hann jag med ett skidläger med Ärla IF i Falun som helt klart får ses som höjdpunkten denna månad. Nu är det bara att blicka framåt som återstår och 2012 har visserligen inneburit motgångar, men jag får nog lov att säga att de positiva ögonblicken är fler och definitivt mer minnesvärda. 

2013 har jag inga planer för annat än att livet fortsätter som det har gjort precis som föregående år. Imorgon är det fortfarande tisdag om jag säger så. 

måndag 17 december 2012

Vardag

Uppsatsen är inlämnad till handledaren med förhoppningen om att inga större ändringar behöver göras än några små. Jag har därför den oerhörda lyxen av att slippa tänka den här veckan. Jag har däremot inte den oerhörda lyxen av att vara ledig. Det blir jobb varje dag men jag tröstar mig med att det är de sista för året och de sista någonsin.

För att tillföra lite mer misär den här veckan var jag upp 04.20 och tränade. Det var nog det roligaste som kommer hända den här dagen.

måndag 10 december 2012

Skidläger och socialism

En flykt från vardagens slit och ve realiserades av den gångna helgens Elitläger för skidsektionen i Ärla IF. Många mil avverkades på Lugnet i Falun, denna plats som stått värd för de kanske tråkigaste orienteringsbanor som man under ett EM har skådat i mannaminne. Ersättandet av dessa negativa upplevelser kom i den form som man ska uppleva Lugnet på. Skidåkning. Inte terränglöpning i grupp med karta.

Trots att de inte riktigt har kommit igång med arbetet på Lugnet så hade de i alla fall sett till att det fanns ett spår vi kunde samla timmar på. Nästan sju timmar, fördelat på tre dagar och fem pass genomleds på ett härligt vis. Självklart så åt vi inget annat än gröt och frukt under hela helgen.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Och jag fyller mina dagar med uppsatsskrivande och det eviga lyssnandet på socialistiska kampsånger. Länge leve de röda!

torsdag 6 december 2012

Vinterträning

Nog för att det blev några pass i bitande kyla och snö under UTH 2012, men då var det mer överleva som gällde och man hade inte riktigt den där lyxen av att kunna njuta av årstiden på passen, annat än med ett gäng från Rehns BK med solen i ögonen, just när riksvägen till Lunsen passerades. "Fint", hann jag tänka. Två timmar senare, i min enmannaklunga, var allt jag tänkte: "Kallt!"

Idag avnjöts ett pass i Kolsva, på klassiska marker. Så klassiska att kartan inte stämmer. Stenar i skogen fanns inte på kartan och stenar på kartan fanns inte i skogen. Detsamma gällde för grönområden. Men det var fint och det var vitt och det var vinter.

Pannlampan når lite längre i urskogens vrår och klockan stannar lite senare på träningspassen. Tystnaden som lagt sig över nejden är påtryckande. Snöflingor segnar fortfarande ner i ljuskäglan från pannlampan. Där man inte tittar. Mörker. 

En del av mig blir glad över att samhället lägger ner när det snöat två centimeter. Vad fan ska man med det till ändå, när allt man behöver här i livet är en skog och en pannlampa?

måndag 3 december 2012

Jävla gnäll!

Allt man hör när man har oturen att stöta på andra människor: gnäll. Gnäll hit och gnäll dit. "Det är så kallt!", "Jag fryser ihjäl", "Jag hatar vinter". Ja, men håll käften och gå och ta bort dig själv då! Ta på er kläder, era mähän.

Tacka fan för att det är kallt. Nu har man den oerhörda lyxen av att vara helt själv på sina träningsrundor. Det finns många idioter ute i världen, men väldigt få som trotsar kylan och gör något konstruktivt av det.

Jag ville inte komma någonstans med det här. Jag ville bara markera en ståndpunkt.

Kärringjävlar.

söndag 2 december 2012

UTH 2012

Enda anledningen till att jag under helgen har befunnit mig i Uppsala är för att Albin Ridefelt för fjärde året i rad har fixat Uppsala Träningshelg. Starkt. Massa äckliga orienterare kommer och våldgästar honom och hans familj, tränar två pass per dag och äter. Själv höll jag mig hemma och var med på en träning i fredags och två igår. Eftersom det var första gången sedan jag blev skadad som jag sprang två pass på samma dag så ville inte benen vara med under denna, så träningen lades på hyllan. Nu är det uppsatsarbete som gäller.

Den här satans jävla uppsatsen. Nog för att det är skönt att slippa lektioner och få arbeta själv men det kommer en tid då man inser att man har tagit sig vatten över huvudet. Och med cirka två veckors tid kvar att arbeta så börjar panikens svarta åskmoln lägga sig kring vardagen. Det värsta är såklart att man inte får någonting gjort eftersom man inte vet var man ska börja.

Jag siktar i alla fall i veckan på att bli klar med analysen och samtidigt hinna med lite träning. I helgen blir det skidläger med Ärla. Det är fan på tiden.

onsdag 28 november 2012

Skidstyrka

Innan jag började på Orienteringsgymnasiet så var jag med på Hägersta GF:s träningar under vinterhalvåret då det nalkades skidsäsong. Idag var första gången sedan sex år tillbaka som jag var med igen och döm om min förvåning när jag hör att de fortfarande använder den skiva jag brände till cirkelträningen då jag var aktiv. Det var knappt så jag kunde se för att ögonen tårades så mycket. Och lite för att jag glömt sätta i linser. Men mest för att jag var rörd.

Med sådana gyllene hits som Het (techno remix), Lullaby med Galaxee och I like to move it från filmen Madagascar så var det ingen tvekan om att dagens träning var en bra träning, då man bjöds på både nostalgi och träningsvärk. Det bästa av två världar.


Efter lite detektivarbete kunde jag dessutom hitta en bild från nämnda träning daterad till november 2006. Fv. Olle, jag och John

tisdag 27 november 2012

Det finns bara dåligt väder

Idag hade jag den enorma lyxen av att träna i regn och rusk. Vissa tycker nämligen det, att det är ett privilegium. Jag tycker som sig bör att det är ett jävla helvete. Man kan orera dagarna ut och dagarna in om hur hårt det är, hur bra det är och hur skönt det är. Men sanning att säga så är det ju ingetdera! Det är, om jag ska dra det till underdriftens rand, som att tacka för samlaget efter en våldtäkt.

Missförstå mig rätt, jag är inte den som går in och tar en till kaffe och grinar bara för att det regnar lite. Eller jo förresten, det är jag ju visst! Men sen tar jag på mig understället och kör med ansiktet nedborrat i backen under en strid ström av svordomar och uppmuntrande kommentarer som; "kom igen då, ditt luder!"

Idag var inte en dag som gick till historien som den bästa dagen i mitt liv. 10 enminutersintervaller och en avslutande trekilometersintervaller kunde inte ens råda bot på det.

Den efterföljande bastun, maten och blogginlägget är dock mitt uppåttjack, så nu är jag tillbaka till att hata livet lite moderat och i smyg. Men om det här vädret fortsätter så tar jag snart livet av mig.  

måndag 26 november 2012

Tillbaka till samtiden

Efter några dagar på ön i väst (där absolut ingenting hände!) är jag nu tillbaka i Köping där jag kommer spendera veckan fram till fredag då det är dags för Uppsala Träningshelg som Albin håller i. Det ska bli skönt att få komma igång med träningen på riktigt, även om jag kört på bra innan den här helgen i Glasgow så är nog några veckors träning neutraliserade.

Efter 14 timmars sömn inatt så är det bara att hoppa rätt in i uppsatsskrivandet. Det har redan innan jag började skriva skitit sig rätt ordentligt så jag måste rädda upp det den här veckan innan jag har handledningsmöte nästa vecka och preliminär uppsatsinlämning. Mellan allt detta så får det tyvärr bli den träning det blir. Tråkigt, för mina ambitioner ligger långt mycket högre än vad tiden räcker till.

Men nu behöver jag åtminstone inte oroa mig för fester och öldrickande. För det tar nog ett halvår innan jag är sugen på sådant igen.

fredag 23 november 2012

tisdag 20 november 2012

Glasgow

Jag är en stark förespråkare av att vara hemma och inte åka utomlands på träningsläger. Jag tycker bara det är onödigt att slösa bort två träningsdagar för att resa. Så det är tur att jag inte ska till Glasgow imorgon för att åka på träningsläger. Vi kan väl för enkelhetens skull skriva av den här resan som en övning i team building om den nödvändigtvis behöver en klassificering. Samma resa gjordes förra året och med den kulturella och sociala mognad vi uppnådde på den resan så var vi mer eller mindre tvungna att även i år återvända och få uppleva det skottländska storstadslivet.

Snacket inför resan påvisar en stark motivation bland de inblandade att få ut så mycket som möjligt av vad staden har att erbjuda och även på mitt håll så vattnas det i munnen vid tanken på de delikatesser som vi kan komma att få ta del av i form av billig Tesco-öl, whiskey och gin&tonic - easy on the tonic.

Det spartanska levernet under kommande dagar sätter säkerligen sina spår, det vet jag att det gjorde förra året. Men vad spelar väl det för roll när man ändå pendlar mellan fullt ös och medvetslös fyra gånger per dag?

Återresan sker på söndag. Fram till dess kan jag inte hållas ansvarig för vad som kan komma att cirkulera på sociala medier jag frekventerar under min vardag.

fredag 16 november 2012

Konservativ samtidsbetraktare

Inläggen kommer lite sporadiskt just nu och jag ber er om överseende med detta. Det är jobbigt att skriva inlägg när jag alltid försöker toppa min egen genialitet för varje gång. Speciellt när jag inte har några bittra samtidsbetraktelser att dela med mig av då jag aktivt undviker att föra mig bland folk i den mån det är möjligt.  Mestadels för att slippa bli bitter. Såklart. En fördel med att skriva uppsats och jobba under eget ansvar. Man får vara ifred och förbereda sig mentalt för mänsklig interaktion som man ibland kan få lida offer för.

Något jag dock ser fram emot är att åka till Glasgow med ett skönt gäng på onsdag. Ett gäng av personer som inte går mig på nerverna när jag träffar dem. Det kan kanske bli ett inlägg innan dess som författas i syftet att lämna något bakom mig till de efterlevande ifall jag inte skulle överleva. En bitter och konservativ samtidsbetraktares memoarer.

Den som lever får se.


lördag 10 november 2012

Osammanhängande disposition

Lördag. Allvaret håller sitt fasta grepp om pungen. Inte ens whiskey kan stilla ångesten av att vara handlingsförlamad när det är så mycket som behöver göras. Så jag vältrar här i självömkan tills någon kommer och löser det. Men det är det ju ingen som gör.

Min hjärna är i koma. Den fungerar inte och det är frustrerande. Jag är fortfarande smartast i rummet, men det är föga tröstande när jag är ensam. Att ha fritid är sannerligen fördärvande. Min enda tröst är att jag snart kommer känna paniken över att producera stora textsjok till min uppsats och då är det slut på fritiden.

Men fram till dess så kommer jag sitta här och inte tänka på att mitt liv är värdelöst. Det är er jag försöker lura, jag är fullkomligt medveten om att jag ljuger för mig själv, tack.


tisdag 6 november 2012

Time To Pretend!

November brukar vara startskottet för en ny träningsperiod eller slutet på en gammal. Det behövs. De senaste månadernas förfall har gjort att jag i princip börjar om på noll. Då är det skönt att det är fyra månader kvar tills man kan börja fundera på att tävla igen.

Jag har egentligen inte kört på någon stenhård planering alls när det gäller min träning, utan jag går på några nyckelpass som kallas distans. Jag springer långt, flera gånger i veckan. I år har jag dock tänkt köra satans mycket mer styrka, eftersom min kropp fortfarande är klen på sina ställen efter den långa skadeperioden. Ett besök till sjukgymnast ska också planeras in, så att jag kan råda bot på skiten.

I övrigt ser jag fram emot tiden då det är "time to pretend", med två pass per dag, lägerresor, misärträningar med kyla och snö samt den sköna känslan efteråt när man ligger i sängen och inte kan sova för att det gör så jävla ont. Då kanske man slipper komma sist i F-finalen på SM nästa år.


torsdag 1 november 2012

Idrottens baksida

Utan öl i två veckor försmäktar jag i denna stad. Därför är det dags att bege sig till Karlskrona i helgen för att deltaga på Nordiska Studentmästerskapen i orientering. Även kallat Nordiska Suparmästerskapen, förkortat NSM. Det blir en helg på vad vi brukar kalla idrottens baksida. Det är en sällsynt helg, då det innebär att även orienterare som är tråkiga väljer att supa ner sig och det är således som bäddat för skandaler.

Själv är jag ju som bekant bekant med alkoholen och åker ner i helgen som betraktare. Jag hoppas innerligt att folk kommer ha roligt så att jag slipper. Det brukar räcka med att titta på.

Med det sagt tänkte jag redogöra för vad som kommer hända helgen, så att jag slipper skriva ett blogginlägg efteråt.


  • Jag kommer dricka öl, vin och sprit.
  • Jag kommer vara otrevlig mot folk jag inte känner i allmänhet och folk jag känner i synnerhet.
  • Jag kommer få ett utbrott på att det spelas dålig "musik" (house, etc.)
  • Jag kommer vid fler än ett tillfälle behöva tacka nej till könsligt umgänge.
  • Jag kommer påpeka att livet är värdelöst och få det bekräftat. 
  • Jag kommer under den sex timmar långa hemfärden enbart lyssna på den här låten:


måndag 29 oktober 2012

Odenvalla ToR

Jag är nu inne på mitt sjätte år som förvaltare över distansrundan Odenvalla ToR som sträcker sig från Köping och nästan hela vägen till Odensvi, Richard "du gamla, du fria" Dybecks födelseort. Slå upp det. Jag anser mig själv vara förvaltare eftersom det finns kanske två personer i hela världen som regelbundet ser till att springa den rundan och kanske en handfull som har sprungit den överhuvudtaget. Det är med andra ord ett privilegium att få springa Odenvalla ToR. Inte bara för att den är exklusiv utan också för att den går genom det finaste stycke skog som Köping har att erbjuda på löpavstånd från staden.

Eller den var åtminstone det.

Som så många andra i Sverige så har skogsägaren valt att böja sig framåt och erbjuda kapitalismen en vidöppen väg genom bakdörren. Resultaten är en nyskövlad, före detta fantastisk granskog som Odenvalla ToR passerade på sin resa. Det här är bara det nyaste av kalhyggen som styckat upp en vacker naturupplevelse, för sex år sen kunde man knappt springa utan att gråta av eufori efteråt och nu får man hålla igen för att inte ge sig på skogsägaren med fysiskt våld.

Det tråkigaste med den här historien är såklart att ingen bryr sig. Utom jag och kanske ett par människor till. Köpingsbor är vidriga på det sättet. Allt de vill är att pierca sig i näsan, slå kärringen och äta sin vikt i kebab innan de återvänder till sitt jobb på Volvo. De har ingen vördnad för fin natur eller något annat som är mer exotiskt än en gräsmatta. Och det gör mig så jävla bitter.

Folk tycker att bakåtsträvare bara gnäller om att allting var bättre förr. Jag tycker att folk ska hålla käften och inse fakta om att det är sant. Det är därför som min framtidsplan endast består av att romantisera det förflutna och berätta om att det en gång för länge, länge sedan i drömmarnas land fanns en fröjd till löprunda som hette Odenvalla ToR.

söndag 21 oktober 2012

Porr

Idag återtog jag en del av mitt liv som jag har saknat. Distanspassets terapeutiska och sinnligt knullande förmåga att återinföra livsglädje för en trasig själ.

Distanspasset förlades till Trummelsberg och Bruksleden, djupt inne i Västmanlands skogar mellan Kolsva och Fagersta, ett outforskat område av mig och säkert många andra. Bitar av det gamla bruket står kvar och reser sig upp ur naturen med stenpelare, gamla dammar och transportleder. Bruksleden gick backe upp och backe ner i fantastiskt fin skog och mellan några fint belägna sjöar. Det är sällan jag blir lycklig  och lyrisk är en ännu mer sällsynt företeelse hos mig  men om det är något som ger mig ett präktigt mentalt stånd så är det fin natur och självklart att kunna springa i den.

Med det sagt så lämnar jag över de tusen orden till de orättvist missvisande bildernas mediala funktion att gripa och påverka betraktaren.

Utsnitt av naturen under passet.

Utsiktstorn på högsta punkten med vy över hela Västmanland.

Norrland har glömt några av sina stenar från den istida havsbottnen här. Återges mot beskrivning. 

lördag 20 oktober 2012

Höst och vinter

Jag gillar höst och vinter. Det är den enda tid på året då folk är lika bittra som jag är i vanliga fall. Nackdelen är att det vidriga vädret gör mig ännu mer bitter, så klyftan mellan mig och vanligt folk är alltjämt där den ska vara.

De senaste dagarnas ihängande regn har inte tillfört mycket till min träningsvecka. Jag körde Backbanan i onsdags och förundras fortfarande av hur jävla ont det gjorde att springa, inte fort utan i moderat tempo. Känslan är väl att vänta sig när mer än hälften av veckans pass består av just annat än löpning och då främst rullskidor. Jag vågar fortfarande helt enkelt inte löpa för mycket med min hälsena. Ännu en anledning till mitt beklagliga tillstånd, eftersom det nu börjar bli omöjligt att åka rullskidor med all världens löv på asfalten, som ständigt också är blöt. Fast det är klart att träningen närmar sig de normala förhållandena då det ständigt är bakhalt.

Jag spenderar dagen med att titta ut genom fönstret och hata livet lite mer än vanligt. Innanför fönstret har jag nämligen ännu inte börjat skriva min C-uppsats som börjar tära på mitt goda humör. Jag har även tagit på mig en massa O-bokenartiklar som heller inte har blivit skrivna.

Jag jobbar tydligen hårt med att klaga i det här forumet. Skönt att veta att ingenting förändras med tiden i alla fall.

onsdag 17 oktober 2012

Kort biografi

Hösten är som bekant bitterhetens högtid och jag tänkte ta tillfället i akt att återvända till den här soptippen av värdelösa skräpinlägg. Anledningarna är många, men det är först och främst för att de bloggar jag följer inte längre tycks skriva något läsvärt och intressant, så då får jag väl själv ta tag i saken. Men först en förklaring till min frånvaro.

Jag har inte levt under devisen "harder, faster, stronger" sedan O-ringen i slutet av juli. Jag drog under Jubileumsmarathon på mig en skada i hälsenan som förvärrades under O-ringenveckan och som dessutom förde med sig mer skadeproblem i ryggen och i magmuskelfästet.

De som känner mig väl vet att mitt psyke inte klarar av sådana motgångar, så anledningen till min frånvaro kan kort beskrivas med ett ord: depression. Jag flyttade under de kommande veckorna ut i sommarstugan där jag fiskade, plockade bär och drack whiskey och inte tog ett enda löpsteg. Kort därefter åkte jag ned själv till Smögen och tältade. Och drack lite whiskey. Efter återvändon till Uppsala och studierna så har jag bara tränat när jag inte haft ont, det vill säga korta fega pass i lätt skog och för det mesta rullskidor mellan de många vilodagarna och whiskeydrickardagarna.

Depressionen har inte släppt än, även fast skadan blivit bättre. Jag kan springa obehindrat med undantag av lite stelhet i hälsenan under uppvärmning, men psyket har en lång väg kvar att gå.

Detta är såklart bra för de eventuella bloggläsare jag har som kräver kvalitetssäkrade inlägg, för det ska gudarna veta att de allra bästa poeter, diktare, skribenter och debattörer genom tiderna har lidit av någon form av depression.

Om jag återvänder till att leva under "harder, faster, stronger"-devisen återstår att se. Det enda som är säkert är att jag aldrig kan sluta träna och aldrig heller sluta med orientering för då skulle mitt liv sakna mening. Då kan jag lika gärna sparka undan stolen under mig och säga adjö.

Vad som händer härnäst är väl några dagars njutning av höstfärgerna på några lugna pass innan vinterns helvetesmisär kan börja. Eftersom jag inte längre är bunden av några lektioner i skolan så kan det nog bli en hel del sådant fram tills vardagen börjar igen i mitten av januari.

söndag 29 juli 2012

Berg&Dalvana

Min sämsta kväll i livet och min bästa kväll i livet har jag haft under de senaste två dygnen. Livsgnistan brann ut någon gång vid 02.00 under fredagsnatten. Mörka tankar följde. Och inte fan trodde man att man skulle må bättre dagen efter när det var en ensam lång väg hem. Men efter ett par öl till och en extremt grym jävla spelning av Kent på slottet i Uppsala så tändes livsgnistan igen med Kent-efterfest och Kent-efterfest-efterfest med ett glas whiskey i handen.

Det konstaterades ironiskt nog flera gånger under kvällen att jag nu kan dö utan ångest.

lördag 28 juli 2012

O-ringen 2012

Det som var bra med O-ringen i år:

1. Drängarna
2. Exkursion till Sveriges virkestätaste skogsbestånd
3. Peter Wahlbecks målning: "Lappens försäkringsbedrägeri"


Resten var helt värdelöst.

fredag 20 juli 2012

Tillfälligt tillbaka

Jag sprang mina 42195 meter. I onsdags kunde jag springa igen, en halvtimme lugnt tempo på kvällen. Som att lära sig krypa på nytt. Nu njuter jag av en ledig dag i Köping. Hängmattan framme, nyplockade hallon i morgonfilen, bra morgonfeeling. Ikväll väntar kent vid Sundbyholms slott. Jag hoppas på regn, det blir grym stämning på spelningen då.

Imorgon försvinner jag till O-ringen och det blir självklart radiotystnad kommande vecka. H21L känns just nu inte så jobbigt. Även om jag inte testsprungit ordentligt så känns benen återhämtade nog för att göra det enda vettiga en vecka i juli.

När O-ringen är slut blir det kent igen. Då i Uppsala. Sen ställer jag in sommaren. Det är inte lönt att fortsätta efter det.

onsdag 11 juli 2012

En vädjan till alla vänner!

Mitt bloggande har inte tilltagit av den enkla anledning att jag sliter för att få samhället att gå runt. Det är upp 04.30 som gäller för min del, jobb till 17:15 och sedan måste jag överväga ifall jag ska äta eller träna. Det blir oftast det senare. Sedan är det läggdags. Inte mycket tid läggs på det som kan vänta några timmar, några dagar, några veckor.

Men nu kräver sammanhanget att jag når ut till er!

På lördag springer jag nämligen Jubileumsmarathon. Och ångesten är icke att ta miste på! 42 kilometer är långt. Det är fan så jävla långt. Mitt levnadssätt innebär dessutom att jag för egen maskin kommer ta mig till Stockholm och hem för att springa det där jävla loppet, utan någon som hejar på mig. Vidrigt!

Jag ber er därför att 13:48 på lördag sända mig en tanke. Kanske någonstans i kosmos kommer det att tillföra extra energi till ben som inte vill, till ett sinne som tröttnat och till en pojke som ligger och gråter strax utanför Solna.

Tack.

fredag 29 juni 2012

En vecka

En vecka har förflutit sen sist och jag tog mig en välförtjänt semester från semestern. Det vill säga att jag fyllde mina lediga dagar med saker som är kul att göra. Orientera.

Jag firade inte midsommar. Jag hade inga vänner som gjorde något kul. Jag käkade kycklinggryta hos mormor och morfar. Det var gott.

Tyvärr klarade jag mig, som så många andra, inte från att bli sjuk efter Jukola. Det pirrade i halsen hela midsommarafton och -dagen. Till min stora förtret då jag på midsommardagen var på väg till Idre för att springa Idreveckan. Det blev fem tävlingar i lugnt till moderat tempo med forsande snor och en ständig hosta. För att inte tala om alla härliga bommar. Inte en vecka i min smak såhär i efterhand

Nu har Verkligheten knackat på igen. Han är ovälkommen. Men där står han ändå och bara fortsätter sitt knackande. Vägrar ge sig.

Men släpp in han då så det blir tyst någon gång!

Jag går och lägger mig.

torsdag 21 juni 2012

Vinst

Jag vann inte helt oväntat Midsommarloppet. Det var inte många som ville bjuda upp till dans denna afton, så det blev en ensam färd genom Västmannaskogarna. Det bådar ju inte gott när man börjar fundera ut segergester efter två kilometer på en åttakilometersbana. Det blev tillslut den klassiska Spurten så att kranskullan inte hann med att ge mig kransen.

Jag hade väl egentligen velat pressa ner tiden under 29 minuter men med träningsvärk i benen, ingen draghjälp och trängsel med motionärer på en trång stig den sista kilometern så var det svårt. Fick nöja mig med en tid på 29.50, inte ens bättre än förra gången jag sprang för två år sedan. 

Nu är det uppladdning inför nästa tävling, söndagens Fjäll-OL. Självfallet så laddar jag med med sill och potatis!  



Inför Midsommarloppet

Trots en ganska överdriven sovmorgon (det har blivit några sådana efter Jukola av någon outgrundlig anledning) så är jag redan klar med mina bestyr för dagen. Inget mer att göra. Helt ledig. Det är tamejfan helt odrägligt!

Det enda jag har att se fram emot är kvällens tävling. Midsommarloppet utanför Köping vid min gamla skidklubb Hägersta GF:s klubbgård. Det var två år sedan jag sprang det loppet sist och då vann jag. Skönt. Två år innan dess tror jag att jag förvärvade fjärdeplatsen. I år återvänder jag inte som hemmalöpare direkt men det ska ändå bli kul att springa något som man kan jämföra med tidigare år. Det är en bana på 8 km som går på kanske 75% rottäckt stig. Ett perfekt lopp för en orienterare alltså. Jag har min egen tid på 29.46 att slå om man bortser från att jag självklart också ska vinna. Kollar man statistiken så är det inte många som lyckats ta sig under 29 och bara en som sprungit under 28 sedan 1999. Finns tyvärr ingen lista över startande i 8km-klassen, men det lär väl inte vara några större överraskningar då det mest är lokala förmågor  och närmast sörjande som dyker upp. Jag hoppas dock att man får spänna musklerna mot någon så att jag kan pressa ner tiden ordentligt.

För två år sedan var jag tillräckligt cool för att få en liten notis i lokalblaskan. Får se om man är värd det i år igen. Det brukar ju annars vara svårt att bli profet i sin hemstad, men i Köping är det fan alldeles för enkelt.

onsdag 20 juni 2012

Skisser för sommaren

Eftersom planering inte är en av mina starkare sidor här i livet så känner jag hur sommaren bara glider ur handen på mig. Det är ingen rast och ingen ro. Alltid ska det vara något på gång. Det faktum att jag om lite mer än tre veckor ska springa marathon skrämmer mig. Och jag som trodde att jag hade tid att träna.

Jag hoppas dock få bra träning nästa vecka då jag spenderar den uppe i Idre i bra träningsmarker. Trots många tips om att springa mycket asfalt innan så tror jag ändå att det inte är en förutsättning för att springa bra. Men åtminstone något 30K-pass på en asfaltsslinga ska jag nog komma upp i. Hur tråkigt det än må vara. Men inte i Idre. Där ska jag njuta.

O-ringen kommer nog bli en helvetesvecka. Mest för att det bara är en veckas återhämtning mellan Jubileumsmarathon och första etappen, men också för att det kommer vara mycket folk och vara i Halland där det bara är grönt och sandigt.

Sedan väntar några veckors jobb innan det är dags för de första SM-tävlingarna och terminsstart. Emellan allt detta ska det försökas klämmas in två Kentkonserter, en Coldplaykonsert och kanske Way Out West. För att inte tala om allt annat man ska göra.

Skönt att det är höst snart, så man får vara ledig.

tisdag 19 juni 2012

Jag reser mig igen

Som solen på en grynig sommarmorgon i södra Finland så reser jag mig igen. Jag kan konstatera att jag överlevde även denna helg, dock inte helt utan mentala efterföljder. Jag är mycket nöjd med mitt mål att vara otrevlig mot alla jag känner i allmänhet och alla jag inte känner i synnerhet. Detta tar jag med mig mot framtida prestationer.

Vad gäller loppet så kan jag konstatera att jag försvann redan tidigt på min sträcka då jag inte klarade av tempot jag satte från första början. En bom kom tidigt, på någon minut, sedan fastnade jag i ett tempo jag kände att jag kunde hålla mot mål. Sprang till fel sista kontroll. Sedan var saken biff.

Och som vanligt efter en sådan här helg så har jag ingenting att referera till efter att ha besökt bastun, tagit en powernap och börjat tömma flaken. De som var där vet att hålla käft om sådant som skett och inga bilder kommer ändå överleva censureringsfunktionerna här, så mer om helgen lär det inte bli. Jag nöjer mig med att säga att det var förjävla bra.

onsdag 13 juni 2012

Jukolan viesti!

Jukola närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att snacka ner och mörka formen som ju brukligt är. Jag har inte varit vidare pigg sedan jag i ett av mina många idiotiska ögonblick i livet bestämde mig för att cykla från Köping till Alfta, springa Silva League i Mellanösternklimat och sedan cykla hem till Uppsala. Smärta i många olika delar av kroppen har åtföljt mig sen dess och här kommer ett litet utdrag.


  • Ont som fan i ryggen. Oklart vad det beror på, men en gissning är Göteborgsvarvets asfalt i kombination med mitt löpsteg. Eller som seismologerna kallar det: 5,4. 
  • Ont som fan i nedre magmusklerna. Kan inte sätta mig upp i sängen. Kan inte springa utan mörka tankar. 
  • Ont som fan i vristerna efter upprepad våldtäkt av dåligt underlag och dåliga skor.
  • Ont som fan i hjärta och själ. Rakning närmar sig och det råder stark separationsångest. 

Trots allt detta så kommer jag ju såklart vara så jävla bra i helgen. Men mest av allt ska jag vara hänsynslös och otrevlig. Inte hälsa på folk jag känner, svära och tacklas i skogen och på återbåten. Bete mig ungefär som vanligt alltså. Man vill ju bara vara sig själv för en stund. 

tisdag 12 juni 2012

Plikten kallar!

Plikten. Plikten som ålagts mig av Gud. Plikten att hålla internet flytande bland alla dumma idioter som försöker sänka skutan. Plikten att blogga.

Egentligen vill jag inte. Mitt liv är för sorgligt för att jag ska göra något större väsen av mig. Bäst då att sitta i källaren och hålla käften.

Tränar gör jag dock. Inte för att det går bra, jag mår för det mesta skit och har ont överallt. Konstigt med tanke på att jag för bara fyra månader sedan kunde träna dubbelt så mycket och inte känna någonting. Det ska väl vara den där jävla karman folk snackar om.

Skägget är kvar, så jag är fortfarande ful. Å andra sidan så är jag ju ful oavsett så det här var ju bara en parentes. Men på fredag, innan båtresan till Jukola, så ryker det och ersätts av en mustasch, modell Hulk Hogan.

Nu ska jag sluta förpesta era liv. Gör något vettigt istället! Ut och spring, det är ju för fan sol ute. Jag sitter kvar här i källaren sålänge.

måndag 28 maj 2012

Senaste dagarnas äventyr

Det började redan förra söndagen. Jag packade en ryggsäck och började cykla. En kort etapp, bara prolog. Från Köping till Västerås, ca 43 kilometer. Inte mycket problem, packningen var tung, men det funkade. Jag sov över hos Jonathan under natten och begav mig från Västerås på förmiddagen mot Uppsala, ca 75 kilometer. Solen gassade på ganska ordentligt och inte fan klarade man sig från vinden heller. Punktering efter 14. Mentalt var nog detta den jobbigaste etappen. Fysiskt också, i viss mån. Stoppet i Örsundsbro med glasspaus gjorde att jag åtminstone kunde ta den sista biten in mot Uppsala i skaplig pensionärstakt.

Ett fåtal dagar i Uppsala gjorde dock susen inför nästa etapp. Eller var det kanske den massiva grillmiddagen kvällen innan? 121 km från Uppsala till Sandviken väntade i alla fall på torsdagen. Något som gick lätt med tanke på hur det kändes i måndags eller för den delen hur det kändes att cykla Uppsala-Sandviken förra året.

Efter en förmiddag i den ökenhetta som rådde i Sandviken i fredags så bar det av mot Alfta. Jag hade goda förhoppningar om att känna samma känsla som dagen innan, vilket jag såklart inte gjorde. Dålig uppladdning med mat, den massiva värmen och det faktum att det inte fanns NÅGON affär att stanna vid på vägen gjorde att jag fick slita ont i 6 timmar. På två lingongrova och en tacos. Man är bra jävla dum ibland.

Fram kom jag tillslut, men på delvis gruslagda vägar och genom en störtskur som kom som på beställning. Boende ordnade Karl, som cyklade från Östersund och berättade att han haft ungefär samma existentiella ångesttankar som jag själv. Det blev en middag på korv och polvermus som avslut på dagen innan vi inkvarterade oss i ett tält. Jag utan liggunderlag.

Lördagen och söndagen spenderades som "vilodagar", det vill säga hårt tävlande i orientering. Jag bröt på söndagen.

Dagens cykling från Sandviken till Uppsala var den lättaste, kanske för att vi var två. Kanske för att vi hade medvind hela vägen. Det är osäkert om det berodde på regnet vi hade med oss de sista 4 milen. Kanske kaffet i Österfärnebo.

Ett riktigt äventyr har det i alla fall varit. För min del är det slut, men Karl fortsätter till Västerås imorgon och Ärla dagen därpå. Det är definitivt något som vi ska göra om igen.

Men inte på ett bra jävla tag.

onsdag 23 maj 2012

Statistiknörd

Det är lätt att vara bitter när man är dålig. Eller åtminstone inte når upp till den nivå man tänker sig att man bör ligga på. De senaste inläggen talar i alla fall sitt tydliga språk. Egentligen har jag väl aldrig sprungit en bättre vårsäsong än denna. Det syns ju dock inte på resultatlistorna. 9:a på Stockenfejden 4/7. 26 fullföljde. 17:e på Silva League 29/4 av 63 som fullföjde. Dock i Elit3. Då är det alltså en elitklass med bättre löpare och en som sägs ska vara likvärdig med E3. 44:a i lördags av 112 fullföljande.

Jag har aldrig varit en statistiknörd. Jag är mer ute efter känslan på ett tävlingslopp än ett snyggt resultat i träningsdagboken. Mer känna att benen svarar och att orienteringen stämmer än att räkna sekunderna mellan mig och segraren. Får jag bra flyt så brukar jag vara nöjd. Men i år har jag blivit mer resultatfixerad. Det är nog det farligaste man kan vara när man är halvkass. Något positivt med det är å andra sidan att man strävar åt något bättre.

Det är två tävlingar kvar på den här vårsäsongen. Helgen tillbringas i Alfta där det bjuds på medeldistans och jaktstart/masstart. Jag ser mest fram emot medeldistansen då det förmodligen kommer bli den som mest liknar idrotten orientering. Masstarten kommer bara bli terränglöpning.

Eller nej förresten, stryk det ovan. Jag ser mest fram emot fisketävlingen på lördag efter tävlingen. Det är ändå inte orientering om det inte är över 14 km långdistans i vildmark.

måndag 21 maj 2012

Resumé

Efter helgen är jag ordentligt sugen på att aldrig springa tävlingar arrangerade av Dalarna/SOFT. Det blir sånt antiklimax. Å ena sidan är orientering kul, å andra sidan vill man inte riktigt böja sig framåt och låta Dalarna/SOFT våldta en. Eller vem det nu är som ser till att vi springer terränglöpning istället för orientering.

Lite om den egna prestationen: Genomled en långdistans i torsdags med ryggont. Bröt medeldistansen i fredags av samma anledning. Startade och sprang bra förutom ett dåligt vägval i lördags. Började jogga igår för att det var utan tvekan den tråkigaste, mest värdelösa bana jag sprungit på i år!

Positiva saker som lyste upp helgens mörker.
- Umgås med likasinnade som också tycker man borde gå in och ta över på SOFT:s kontor.
- Tagit ut aggressioner med skjutvapen på en skyttebana utanför Avesta.
- Fångat en fisk.
- Gjort cykelpremiär.


tisdag 15 maj 2012

Startskottet har gått

I helgen var det Göteborgsvarvet. Finns inte mycket att säga om det egentligen. Jag hade som mål att springa under 80 minuter, jag visste också att jag skulle klara det. Mer var det inte med det. Jag sprang på 78.51. En godkänd tid men jag vill såklart kapa en hel del. Loppet i sig var taktiskt bra genomfört då jag höll en stadig hastighet hela vägen och hade ordentligt med krafter kvar efter Avenyn, nästan för mycket krafter kvar.

Loppet har i alla fall tagit ut sin rätt och jag har de senaste dagarna haft en skön mörbultad känsla i benen.

Men Göteborgsvarvet var egentligen startskottet för något helt annat. Det var det jag hade som startskott för sommaren och allt vad det innebär också. Och även fast temperaturen kanske inte hänger med så har jag bestämt mig för att det är sommar och nedräkning till sommarens stora höjdpunkter ligger alltid i bakhuvudet.


  • Ca. en månad kvar till Jukola. Med tanke på Ärlas stabila insats på 10MILA är alla i laget extremt taggade på att göra en ännu bättra insats på Jukola. Speciellt med tanke på att det bara krävs 7 löpare i laget och inte 10 (som vi faktiskt inte har). 
  • Ca. två månader kvar till debut på marathon. Jag springer ju som säkert sagts Jubileumsmaran den 14:e juli. Jag har ingen som helst tvekan på att jag klarar distansen. Det gör vem som helst. Däremot vill jag ju klara det på under tre timmar. 42 195 meter. Smaka på den! Håller jag samma fart som på Göteborgsvarvet så har jag 2.37.42. Dock räknar jag med att vara extremt mycket tröttare och således springa väldigt mycket saktare de sista kilometerna. Kommande veckors träning har alltså marathonfokus så det sjunger om det, med undantag för Jukola då.
  • O-ringen veckan efter med ännu mer mörbultade ben. 

Jag mjukstartar som så många andra med denna härliga långweekend som börjar på torsdag med EM i Dalarna, där jag springer publiktävlingar. Fokus ligger på att helt byta ut mina rankingpoäng mot bättre siffror, då de två första dagarna kommer passa mig som hand i handske om man ska tro på terrängbilderna.


torsdag 10 maj 2012

10MILA och tiden efter

Som vanligt när det gäller 10MILA så var jag ordentlig taggad de sista dagarna innan. Och trots att laget drabbats av återbud, skador och sjukdomar följde vi upp bra och placerade oss på 37:e plats, två placeringar bättre än året innan. Jag fick gå ut på femte sträckan bakom de lag som utgjort andraklungan på Långa Natten, alltså på 32:a plats. Jag fångade in folk direkt, var plötsligt helt själv fram till slutet och var ifatt en annan klunga innan målgång. Jag plockade därmed till 23:e plats. Jag är självklart riktigt nöjd, men det var tre lag precis före mig i mål som jag var om ute på banan, men som passerade då jag stressbommade lite på slutet. Surt! Annars är jag nöjd.

Efter att ha stigit upp 01.00 på natten för att förbereda mig för min sträcka tyckte jag det var onödigt att gå och lägga mig efter att ha kommit i mål, duschat och bastat, bara för att märka att solen hade gått upp. Var således uppe hela natten och har känt mig ordentligt sliten hela veckan.

Det hindrade mig dock inte för ett par riktigt fina dagar i Västerås med Jonathan och Karl, där vi hann med att grilla, laga mat och potatis, kolla på kulturmärken och springa ute på Ängsö naturreservat.

Vätskepaus i Mälarens skärgård.

 Detta var vad som erbjöds innan jag var tvungen att sätta mig och skriva en hemtenta efterföljande dag. Igår jobbade jag. Idag tränade jag. Nu sitter jag här.

Göteborg imorgon.

Punkt.

fredag 4 maj 2012

Och för femtielfte gången säljer Orienteringen sin själ...

Idag sprang en massa personer sprint i Linköping. Säga vad man vill om sprint: man kan gilla det, man kan hata det och man kan ha en sund likgiltig inställning till sprint som tävlingsform. Jag har gillat sprint. Men det är bara för att jag hade mina bästa resultat från sprintlopp, vilket snarare säger att jag är en bättre löpare än orienterare mer än att sprint har ett existensberättigande. Nu hatar jag sprint. Jag tycker det är en patetisk ursäkt till att locka fler utsocknes till den lilla men ack så gemytliga byns årliga midsommardans. Utsocknes som plundrar, förstör och våldtar våra kvinnor.

Självklart hänger det här ihop med att jag sprang dåligt senast jag sprang sprint, men låt oss bortse från det ett slag.

Den här pussyfieringen har redan hänt i andra idrotter som varit lite egna och som fått mediauppmärksamhet. Jag tänker främst på skidor och skidskytte. Långa, hårda banor har blivit nedkortade till några vändor på en slinga med skarpa svängar där den som har mest flyt i att inte få sin stav knäckt av en motståndares skida i en spurt vinner. Och nu har turen kommit till orienteringen.

Lyckligtvis har vi fortfarande hårda tävlingar som håller tillbaka den här infantila utvecklingen. Som 10MILA. "Springer man på natten?! Så långt?!" är normal respons hos gemene man när man berättar vad man sysslar med under helgen.

12 minuter på 2,5 kilometer i ett bostadsområde har inte riktigt lika stor genomslagskraft. Och ett vinnande argument till varför man ska avskaffa sprint på seniornivå är ju att det inte finns en jävla "utsocknes" som bryr sig ändå, oavsett distans, vilket ju gör sprinten ganska meningslös.

Det var inte av principiella skäl som jag inte sprang idag. Jag hade examinerande seminarium och en hemtenta som delades ut. Annars hade även jag varit på plats och låtit publikvänliga banor och god sikt med inslag av minimal orienteringsteknik förstöra orienteringens goda rykte. För jag gillar ju att tävla. Och det är ju inte så att jag vill stå över en tävling för att en arrangör bestämmer att vi inte ska springa riktiga banor, utan ha plask&lek-skola istället.

Någon gång skulle jag dock vilja se en förbrödring hos alla som vill behålla idrottens själ och helt enkelt skita i att anmäla sig när tävlingsprogrammet erbjuder sprint. Denna töntigaste av distanser. Det är min dröm.


torsdag 3 maj 2012

Jaget och laget

Veckan blev kort. Alltför kort. Redan imorgon är det helg. Och det är precis så jag vill ha det. För nu börjar taggandet inför 10MILA. Egentligen har det pågått sedan förra 10MILA, men det är först nu som realisationen om dess närhet är påtaglig. Mindre än två dygn kvar till slakt! En resumé om läget och laget:

Jaget:
Har haft den bästa träningssäsongen någonsin.
Har slutat bomma.
Har haft svårt att hitta fart i skogen men har de senaste loppen kommit tillbaka till att kunna springa fort.
Är grym på nattorientering.

Laget:
Str. 1 - Anatolijs Tarasovs
Str. 2 - Victor Silvemark
Str. 3 - Karl Walheim
Str. 4 - Oscar Vångell
Str. 5 - Simon Hedlund
Str. 6 - Thomas Knutsson
Str. 7 - Erik Svahn
Str. 8 - Rudolfs Zernis
Str. 9 - Jonathan Rosendahl
Str. 10 - Patrik Lind

Allt som allt så har vi ett i grunden bra lag och jag är helt övertygad om att vi kommer slå förra årets placering om alla kan hålla flytet. För egen del gäller det att bita i träpinnen och pressa kroppen, då jag hoppas på att ligga med i en bra klunga när jag går ut. Bommar gör jag ju inte, läs ovan.

Uppladdningen är i full gång, sova bör jag dock göra då min sträcka är planerad att växlas ut efter halv tre på lördag natt och alla extra timmar såhär dagen innan är välkomna.

onsdag 2 maj 2012

Det börjar bra och slutar snabbt

Jag hann spika två kontroller på OK Linnés 10MILA-genrep innan grenfan träffade mitt högra öga. Det var ursinne som aldrig tidigare skådats i Lunsenskogarna. Marken skakade, mossarna skälvde. Linsen sprack i två delar och mina klumpiga fingrar fick ut en halva. Sedan blev det jogg tillbaka till parkeringen för att försöka få ut resten och göra rent.

På tal om sådana där härliga saker som gör att livet är värt att leva.

Jag tror bestämt det blir en whiskey ikväll.

tisdag 1 maj 2012

En förjävla fin dag

En helg är en helg. En helg som gick har gått. Analys: bättre resultat än helgen innan. Fortfarande inte bra. Men många bäckar små...

Det kanske mest roliga som hänt i år hände igår. Och då snackar vi inte sitta och frysa på en begynnande lerig gräsplätt i Ekonomikumparken. Jag har tillräckligt bra erfarenhet av öppna fält med folk för att veta att det inte är det minsta roligt. Övriga festligheter under Valborg i Uppsala hoppade jag också över då jag tycker att det tar fokus från supandet. Inte för att det blev något sånt i helgen heller. Jag kör ju för tusan!

Nej, igår stod jag nämligen på det vresigaste hygge man kan tänka sig i Sörmland. Arbetarbyxor och T-shirt. En varm och strålande dag. Borrspaden i högsta högg och en hink med trädplantor. Om femtio år skriker någon stackars själ "Fan!" när han bommar i ett tätt grönområde. Med andra ord: Jag satte plant i sex timmar.

För att vara säker på att man skulle somna gott sen på kvällen blev det också ett distanspass på Åsen i Ärla. Ärlaåsen. Den går genom nästan hela Sverige, enligt säkra källor. Sen började vi elda ris i Coach Johnnys trädgård. Ytterligare tre timmar i arbetsloggen. Ett besök vid brasan i Ärla gjordes också, med fyrverkerier och allt. Vi tyckte vi förtjänade varsin kaffe för fem kronor. Skönt att se att markan inte sålt sin själ till kommersialismen som så många andra markor gör nuförtiden.

Allt för mig just nu. Se nu till att städa i Uppsala innan jag kommer dit. Nåde er om det ligger skräp kvar från Valborg, era jävlar!


torsdag 26 april 2012

Mitt liv som ful

Slitna jeans, en urtvättad T-shirt och den här fula nunan:



Helst en mössa också, modell "På-hela-dagen". Tänk er den synen. Släng på en skinnjacka också.

Jag vet inte vad det är men det är något med att vara ful som tilltalar mitt inre otroligt mycket just nu. Eller det är nog snarare så att mitt inre och mitt yttre äntligen kongruerar på ett övertygande plan.

Samt en äcklig lukt som förföljer en och förtäljer om många hårda träningspass utan dusch efteråt.

Var det hela kommer sluta är det ingen som vet. Men jag har mina idéer.




tisdag 24 april 2012

Björnen har vaknat

Det gick en hel höst och en hel vinter utan att jag klagade på kylan. Sedan kom mars. Och plusgraderna väckte nytt liv i nedspäkad kropp. Sedan kom helvetesvädret. Snorkallt ända in i benmärgen och ett inifrån påtryckande tvång att vara utomhus på orienteringstävlingar och träningar. Så bitter jag har varit.

Idag sprang jag i nylonshorts och T-shirt. Utan tvång.

Det är dags att kliva upp ur idet nu.

fredag 13 april 2012

Misär

Nu är man inne i den oändliga veckoloop som repeterar sig fram till terminslut. Måndagsmisär, tisdagsstress, onsdagsorientering, torsdagstristess, fredagskultur, lördagstävling, söndagsångest. Vecka in och vecka ut.

Mitt huvud klarar inte av att sätta sig in i vad vi gör i skolan, ännu mindre att styra tangentbordet så att ett kontinuerligt flöde av blogginlägg hamnar här. Det mesta är dock misär. Jag ser ut som fan, går runt i slitna kläder och luktar urvridna våtsockor efter ett Lunsenpass. Lägg på det en allmän olust att göra något åt det.

 Vilden

Folk frågar ibland om jag sparar slutspelsskägg varpå jag alltid svarar: "Nej. Allmänt förfall", vilket såklart är den högsta av sanningar. Det har gått så långt att jag slutat duscha efter träningar. Och jag måste ändå säga att det är en otrolig frihet att inte kunna bry sig.

På tal om slutspel och hockey: "Det enda som jag tycker är mindre intressant än hockey, det är att prata om hockey" -Karl Walheim.

Det är också den högsta av sanningar.

Fler höga sanningar är att vänta om ni kan stå ut med att de kommer i spridda skurar. I helgen blir det ännu en helg med orientering och tävlingar. Som alla andra helger. På tävlingar där orienteringens själ ständigt och skoningslöst våldtas av kommersialism och kapitalism.

måndag 26 mars 2012

Första tävlingshelgen överlevd

Då var den första tävlingshelgen avklarad och det är svårt att tro att det gått en hel vinter sen förra. Jag hade inte alls svårt att motivera mig själv och vara taggad innan tävlingen, trots att jag egentligen brukar hålla mig borta från orientering under vinterhalvåret för att skapa ett sug när säsongen drar igång.

Det var en vacker vårdag i lördags och jag sprang som en kalv ute på vårsläpp. Det vill säga fort i början, tills bommen kom och sen sköljde en våg av trötthet och allmän leda över mig. Redan på den andra kontrollen. Jag körde vidare, bommade igen, och märkte att kroppen inte svarade alls. Det var som att ha blivit träffad av en slägga under banan, för ont i huvudet hade jag också. Det är inte svårt att gissa att kroppen inte är i hundraprocentig form!

På söndagen var jag mer taggad för att jag ville att kroppen skulle vakna och visa att träningen har gett något i vinter. Men jag fick i masstarten tidigt känna på hur fort det faktiskt går och att kroppen protesterade direkt. Min extremt mystiska åkomma som brukar göra sig känd i just masstarter tidigt på säsongen var inte sen att visa upp sig heller. Jag hann inte springa mer än ett par kilometer innan foten domnade bort och jag fick börja jogga. En klok människa skulle kanske kolla upp vad satan det är för fenomen, men jag väljer att gå på rutin och inse att det försvinner efter några tävlingar.

Således var det inte en toppenhelg för min del men det var absolut härligt att äntligen få komma igång med tävlandet igen och jag har nu en extrem revanschlust inför nästa tävling som blir Svartnatta på skärtorsdag!

fredag 23 mars 2012

Musikbloggen

Tar en paus i vad som verkar vara livet ur träningsaspekt. Jag gillar ju även andra saker. Som att lyssna på musik, läsa och beklaga mig över mänsklighetens förfall. Att april månad väntar med vad som kan bli en grym musikmånad gör det lägligt med ett musikinlägg.

Det största som händer i april, alla kategorier, är att Kent släpper nytt album. Vi borde alla ta en ledig dag bara för att lyssna på det albumet. Det ska iallafall jag göra. Släpps 25:e april och heter Jag Är Inte Rädd För Mörkret. Perfekt uppladdning inför 10MILA med andra ord! Singeln 999 släpps 28:e mars men redan nu kan man lyssna på samarbetet mellan Jocke Berg och Adrian Lux om man har abstinens:



Har jag bokat konsertbiljetter för deras sommarturné i Uppsala och Eskilstuna? Ja. Har jag förbokat singeln på CD och Vinyl? Ja. Har jag förbokat albumet på CD och Vinyl? Ja. Frågor på det? Nej, det trodde jag väl inte heller.

Fjärde april släpper Kristian Anttila nytt album. Jag har inte varit speciellt imponerad över det senaste, Svenska Tjejer och hoppas på bättring den här gången. Övriga album han släppt har annars en perfekt blandning av melodi, porr och trallande. Singeln är redan släppt och heter Hisingen - Manhattan.

En gammal klassiker på det:



Även Markus Krunegård är i albumsläppartagen, men det känns som att man är färdig med honom efter att ha lyssnat på Jag Är En Vampyr 76 000 gånger. Ska dock bli intressant att se om han skärpt sig efter förra dubbelalbumfloppen. 

På konsertfronten är det Thåström som gäller den 12:e april på UKK. Hans album är redan släppt och de låtar som regerar det albumet just nu är Samarkanda och Jag Kan Sluta När Jag Vill. 

Om någon nu möjligtvis skulle ha några motvändningar eller kommentarer på musiksmak medmera så vill jag bara påpeka att detta kommer bemötas med ignorans och bortrensning ur Facebookvänner ("Asså, serry?!" Ja.) 

måndag 19 mars 2012

Hamsterhjulet

Just nu känner jag stark frånvaro i allt som ska göras. Det blir nämligen så när man viker ner sig och slappnar av. Efter Sloveniensemestern då den första halvan av den här terminen var avtenterad och dylikt återvände jag till en alltför lugn vecka. Dålig träning och allmänt dåligt deltagande i livet. Jag misstänkte att kroppen gjorde protest mot de långa resdagarna och de få timmar sömn som tentanätterna gav, så även helgen blev lugn. Åkte hem och umgicks, åt god mat och körde roliga OL-träningar.

Men nu är det slut på sötebrödsdagarna. Ny kurs har startat, nämligen danska, där läraren råkar vara dansk, och jag råkar vara helt oförstående. Dagens två lektioner gav alltså en del huvudbry då det var svårt att förstå vad det var som sas. Lyckligtvis verkar inte kursen alltför komplicerad. Men nu är det alltså dags att fortsätta satsningen mot säsong 2012, som kör igång redan i helgen med långdistans och Måsenstafetten. Efter en extra vilodag förra veckan är jag fit for fight och redo att köra igång med hårdträning igen, för det riktiga testet blir ju först på Silva League-premiären.

"Pain is inevitable, suffering is optional"

torsdag 15 mars 2012

Opponering & hemfärd

Dagens begynnande timmar spenderades i skolan där den här kursen (Äldre litteratur från antiken till 1850-tal) avslutades med uppsatsopponering. Det var inga större konstigheter förutom att jag inte där och då fick besked om Nobelpriset i både litteratur och Fredspriset. Jag misstänker att kommittén håller på det tills november. Personligen tycker jag att det inte kunde vara klarare.

Efter tre chorizos och fem espressos blev det hemresa till Köping då jag är ledig fram till måndag och inte har något att göra förutom att träna. Jag tänkte slå hål på myten om att det är svårt att bli profet i sin egen stad, bara på pin kiv, så imorgon blir det två pass, en vända på stan (gatan där JC och Systembolaget ligger) för allmän predikan och en titt på Världscupen i Falun.

En gråtrunk i källaren är också det att förväntas.

tisdag 13 mars 2012

Dust in the wind

Jag antar att det är dags att återvända till den här anhopen av klotter som man kallar blogg. Sen senast har jag varit i Slovenien. Det var en otroligt skön resa som innebar något av en liten semester. Fint väder i dagarna fem, roliga orienteringstävlingar, god mat och öl. Tävlingarna gick sådär, ovan med terrängen i början och seg resten av tiden. Nu sitter jag och funderar på om dagarna innan semestern, som blev rätt sömnfattiga, och de långa resdagarna har haft någon negativ effekt på mitt immunsystem. Lätt irriterande hosta igår och en inbillning (tror jag) om att jag har en begynnande ond hals. Vågar inte riktigt köra tisdagsbana ikväll så det blir en lugn filosofjogg i solnedgången. Dust in the wind-style


tisdag 6 mars 2012

Jag kan sluta när jag vill

Just nu skrivs det uppsats för full rulle. Det är därför jag har tid att skriva ett blogginlägg. För jag är in the flow...
Problemet som uppstår när jag ska skriva uppsats är ju såklart att jag är för bra på att skriva för att det ska kunna vara lätt. Den höga standarden kräver extrema meningsuppbyggnader och ordbajsande in absurdum. Allteftersom utbildningen fortskrider så har man ju blivit bättre och bättre på att se igenom ordbajsmeningar och dess innehållslöshet som orden står för. Detta medför såklart att man får trassla in sig lite ytterligare för att kunna producera långa textmassor där det som sägs och det som står på något sätt ska vara balanserat. Men frukten icke! Av de 10-12 sidor som ska produceras har jag tagit mig så långt som till åtta, och ämnar vara klar ikväll.

Imorgon går ju som bekant lasset till Slovenien, via Venedig, och årets första orienteringstävling!

fredag 2 mars 2012

Fredagskultur

Har en uppsats att skriva och två nya skivor att lyssna sönder. Så fredagkvällen är fixad för min del. Även lördag. Även söndag. Kanske till och med måndag och tisdag också.

Idag kom två skivor på posten. Den ena har legat hemma i Köping sedan releasedagen och jag har suktat ordentligt, men nu är den hos mig i Uppsala. Jag talar självklart om Thåströms Beväpna Dig Med Vingar. Även Den Svenska Björnstammen blev impulsinhandlat för ett par dagar sedan efter att ha lyssnat på några låtar. Sånt är livet på en pinne för människor med pengar och stake. Vi köper skivor!

onsdag 29 februari 2012

Göran, det är dags för slakt!

Jag hoppas du är redo. Jag kommer göra kaos med dig!


Gym är fortfarande för losers

Jag har tidigare påpekat att träning på gym inte är värt att nämna som riktig träning. Att sitta i en maskin och flexa en muskel klarar ju vilken apa som helst. Jag har fått äta upp mina ord om att jag aldrig någonsin i mitt liv tränar på gym, för jag har de senaste veckorna gjort åtminstone ett besök i veckan för att ha möjlighet att alternativträna. Det innebär att jag på mina besök inte har brytt mig om att ens spotta på gymmaskinerna. De enda redskap jag har varit i närheten av är de konditionsmaskiner som är ett komplement till min övriga löpträning, det vill säga: löpbandet, spinningcykeln och i viss mån elipsmaskinen.

Eftersom jag de senaste dagarna har varit ordentligt sliten i magmuskelfästet, som gör sig känt när jag springer i högt tempo, så var min plan idag att ta ett alternativpass på spinningcykel för att kunna vila den del som gör ont, men fortfarande träna de delar jag har nytta av. Benen. Cykel var det logiska alternativet och jag begav mig till Campus1477 i godan tro om att jag skulle få träna det jag ville. Icke då.

När jag ska ta mig in i spinningsalen är det låst och bommat och jag kikar in genom fönstret för att se om någon är där. Det är det. Fyra tjejer/motionärer/idioter/tjockisar fördelade på 30-talet cyklar i en stor sal. Jag öppnar dörren och frågar om det möjligtvis är så att man får träna, varpå jag får svaret att "nej, det är bokat". Bokat? 30 cyklar på fyra tjockisar? Nog för att tjockisar tar upp mycket plats, men de kan ju omöjligt sitta på 7,5 cykel samtidigt. Jag får ta mig ner till receptionen för att fråga om så är fallet och där får jag det svart på vitt att det är idioter vi har att göra med. Spinningsalen är bokad två timmar framåt för fyra tjockisar. Det är sinnessjukt! Jag hade lust att dra fram elitorienterarkortet ur rockärmen, men jag misstänkte att det skulle ha föga påverkan på personalen (som i förlängningen också måste vara idioter som godkänner att man kan boka 30 cyklar på 4 tjockisar).

Istället blev det styrketräning med rörlighetsövningar, MAQ och plankserie. Lyckligtvis ligger inte fokus för dagen på detta pass utan det ligger såklart på kvällens onsdagsnatt. Men det är förjävla synd att man precis hade börjat ändra uppfattning om att träna på gym, då det kan erbjuda bra alternativträningsmöjligheter, bara för att få det raserat direkt. När jag har förbrukat mitt gymkort på Campus så är det förmodligen sista gången jag är där. Nu när dessutom asfalten börjar bli bar, så öppnar det upp för riktig cykelsäsong. Och alldeles snart så är det dags för mig att köpa en racer som jag haft ögonen på ett tag.

Förövrigt så är kvällens pass månadens sista. Kommer jag klara 60 timmar i februari? Det vet bara jag, men vad tror ni?

tisdag 28 februari 2012

The gloves are off!

På dagens simpass på Centralbadet så kom Göran fram till mig, som ur det blå, och hasplade ur sig följande: "Du, jag är fan sjukt mycket bättre på orientering än du, trots att jag har varit skadad och inte kunnat träna ordentligt!"
Jag blev såklart väldigt förnärmad och sa att om det är pisk han vill ha så är det pisk han skall få. Imorgon är det därför dags för duell i Nåsten på Linnés onsdagsnatt. Bäst tid i mål tar hem epitetet Världens bästa orienterare (av oss två).
Mycket står på spel. Förutom äran och berömmelsen gör vi upp om vem som bjuder den andra på fika i efterhand. Och märk mina ord: segerns sötma skall bli min! All min träning i vinter är raserad om jag förlorar och all min träning i framtiden kommer bero på detta möte.


Så Göran! The gloves are off! Imorgon skall du få erfara hur det är att vara sämre än jag!


måndag 27 februari 2012

Ny vecka!

Ny vecka och nya träningsmöjligheter! För mig innebär det ett snitt på tre timmar per dag om jag ska klara 60-timmarsgränsen i februari. Inledde idag med cykel i spinningsalen på Campus. Där hade de satt på en video från Tacx över Grosslockner i Österrike. Det var 1h20min i rejäla stigningar med en inledning på 40 minuters klättring. Satan vad jag drog på. Cancellara i ryggen hela vägen och Schleck fick smaka tjurdrule! Vad skönt det är när träning är på låtsas.

När sedan februari har nått sitt slut så blir det också en kort viloperiod för mig då jag inte ska träna lika mycket som jag gjort hittills. Detta för att jag om en vecka förbereder mig för säsongstarten  i Slovenien på Lipica Open. Det passar även bra då jag på fredag har tenta och också måste skriva klart en uppsats innan jag far till utlandet och då känns det som att det behöver prioriteras. Och vad vore jag för en människa om jag inte slängde upp ett kartklipp?



Förmodligen en dålig sådan. Det finns också en till anledning till att jag väljer att lägga in vila när februari är slut, och det är av den enkla anledning att kroppen är riktigt sliten. Det är inte många pass som jag orkar hålla riktig kvalité på, sett till de senaste dagarna. 

Nog om detta! Först en kaffe och sedan bär det iväg till Linnés rockgympa för dagens andra pass. 

söndag 26 februari 2012

Söndagx2

Förmiddagens pass var ett gudomligt sådant och var det inte skare som höll så var det barmark i den fina terränglådan utanför Östfora. Där avverkades en bana på 16,5 kilometer i angränsande SM-område år 2014. Det var P-U-R-E. Vi stack iväg i klunga efter gemensam start och finlirade på fina höjder i distanstempo i början. Efter ett tag gick jag upp och borrade och ville styra orienteringen själv, vilket gick bra. Sedan var det en fin avslutning efter en långsträcka då jag började slappna av och hänga. Det var dumt, för där bommade jag. Men inga klagomål från mig en sådan härlig dag.

Nu sitter jag och laddar pass två. Jag vet inte riktigt varför jag ska ut på det, bara att jag måste. Det blir ett 10K-pass i tröskelfart, vad nu tröskel är för något fuffens.

Jag laddar med lite Tommy-Gun!

På tal om aktuella händelser

lördag 25 februari 2012

Tuffa tider

I takt med att tentan närmar sig, deadline för uppsatsinlämning ligger runt hörnet och våren är i antågande, är det inte speciellt svårt att känna sig lite stressad, då man förutom att förbereda allting ovan, också ska hinna träna 2-4 timmar per dag. Det gör att man såklart blir en riktig fena på multi-tasking. Just nu sitter jag till exempel och smälter frukosten, samtidigt som jag bloggar!

Det har varit en slapp morgon. Egentligen skulle jag pallra mig upp kvart i sju för att hinna käka frukost innan jag skulle vara på träning 09.00 med OK Linné, men då jag vaknade cirka en kvart innan jag skulle cykla iväg så tog jag beslutet att stress inte är bra för själen. Jag låg således kvar fram till sändningen för TjejVasan började och åt frukost till det. Inte jättetråkigt, men fortfarande damidrott. Suget efter att åka själv var påtagligt och jag kan inte för mitt liv förstå att jag så sent som igår tackade nej till en startplats i Öppet Spår på måndag. Tyvärr ligger det, som redan nämnts, smack mitt i tentapluggandet och uppsatsskrivandet.

Istället för vad som skulle bli 9 km orientering så blir det distans idag istället. Och egentligen passar det bättre, med tanke på att min höft, som jag i och för sig inte tror att jag berättat om här, mår bättre av att springa lugnt på lätt underlag. Gårdagens korta, moderata tempopass på Reflexrundan gav dock goda förhoppningar om att det inte längre ska kännas så obehagligt när jag springer fort och i terräng.

Dessutom är det en härlig känsla att vara ute riktigt länge och utmana kroppen och vädrets makter. Det råkar nämligen vara så att det idag är ett riktigt busväder och det, mina vänner, det är det bästa vädret att springa i!

Att förklara denna känsla för utomstående är fruktlöst och de som försöker står inför samma filosofiska problem som meningen med livet. Jag tänker därför inte försöka mig på det, utan stillar min entusiasm med att tänka att alla som inte upplever detta säkerligen kommer dö en förtidig död, är tjocka och kanske lite dumma i huvudet också.

Avslutningsvis skulle jag bara vilja försäkra er om att jag i framtiden ska bli bättre på det här forumet, lägga upp fler kartor och skriva fler inlägg som folk kan roa sig åt. Det är inte lätt när man är på flera ställen samtidigt, vill jag lova. Och här kommer en länklista:


  • Twitter - här till höger, annars @sajmoen. 
  • Attackpoint - här lägger jag upp min träning för allmän beskådan
  • Kartpärm - här kommer det snart komma en kartboom 

söndag 19 februari 2012

Skisser för sommaren

Om jag ska gå in på något så trivialt som veckans träning så har den varit bra, men nu i helgen slog jag av lite på takten då benen har känts helt söndermanglade. Egentligen så har benen mått ganska bra, men ljumsken/nedre magmusklerna har gnisslat ända sedan i tisdags, då jag körde riktigt hårt på Tisdagsbanan. Maskineriet behövde ett oljebyte och det fick jag i helgen med en vilodag i fredags och bara ett kort orienteringspass igår.

Dagen spenderades på slit&släng-skidorna på sladdriga "spår". Den mesta tiden körde jag i terräng och på stig, annars var det genom vattenpölar och djupsnö. Fortsätter mildvädret såhär är det mycket troligt att jag i veckan kör årets sista skidpass. Det känns lite tråkigt att vintern snart är över, för det har onekligen varat min bästa vinter träningsmässigt.

Något som däremot inte är tråkigt är att jag om lite mer än två veckor startar årets vårsäsong med tävlingar i Slovenien. Och i och med den resan så börjar Jet-setlivet igen. Därefter är nästan varje helg fram till slutet av maj uppbokade för tävlingar. Det ska bli väldigt kul att se om vinterträningen har gett något resultat. Jag tror att det har det, men jag tror också att jag kommer vara minst lika dålig som alla år innan. Jag kommer nog svära ordentligt om några helger när jag spenderat några timmar i bil, några på en leråker och några halvt sovandes på ett liggunderlag i en kall gympasal någonstans i Glömbortmigby,  bara för att vara en kvart efter segraren på en medeldistansbana av mindre betydelse.

Men det är kul det här.

måndag 13 februari 2012

Sociala medier

I otakt med resten av samhället har jag skaffat Twitter. Jag inser att det är väldigt tidsförödande och överflödigt, men det är också därför jag skaffat det. Jag har för mycket tid att göra av med.

För att ursäkta mig själv ännu mer så skulle jag bara vilja påpeka att jag även läser mycket litteratur, tränar hyfsat och jobbar en del, så att du inte tror att det upptar hela mitt liv.

Ni kommer förövrigt aldrig få läsa en tweet där jag raljerar om fullkomligt ointressanta saker, utan bara tar upp det som jag tycker tillför något till allmänhetens intelligensbevarande. Sådan är min livsuppgift och sådan skall den förbli.

söndag 5 februari 2012

Celsius

En kall helg till ända, en kall helg som inte kändes speciellt kall. Torsdag och fredag spenderade jag i en varm bil, kvällarna på träning. Jag vek ner mig på torsdagen för att jag skulle köra intervaller och körde dem inomhus istället. Så jävla töntigt. Jag hann skärpa mig till fredagen och stack ut på reflexrunda i alla fall.

När kvicksilvret hade lagt sig lite lägre under lördagen spenderade jag den som bäst med Göran. Det blev två pass, ett skidpass och ett OL-pass, som självklart levererade feel-good hela dagen. Däremellan drack vi hinkvis med blåbärssoppa och åt fläsk nå djävulskt.

Dagens distanspass var otroligt tråkigt, men det ska fan inte vara så jävla kul hela tiden för då gör man fel.

tisdag 31 januari 2012

Planer som går i stöpet

Lyckades tillbringa hela dagen igår med att flytta, så då bidde det inte någon träning. Om man nu inte ser flytten som träning, då den var ganska jobbig, vilket isåfall skulle ge cirka sex eller sju timmar rätt ner i träningsdagboka. Men nu hymlar jag inte med sånt. Min tidsmissberäkning innebar också att jag fick spendera natten i Köping och sedan resa idag på förmiddagen istället för att träna. Helfvetes jävla... 

Nu har jag dock flyttat allting, det återstår bara att ställa i ordning allt. Efter att ha lekt tetris i några timmar med en säng, ett skrivbord och en soffa, så sitter jag och väntar på att någon ska komma och köpa soffan av mig. Tills dess så blir det träning.

söndag 29 januari 2012

Lifvet

Innan jag går in på det här inlägget om träning och hälsa och annat tjafs så vill jag bara be om ursäkt för att den här bloggen tydligen har börjat handla om träning. Jag ska med omedelbar verkan (efter det här inlägget. Kanske nästa också. Vi får se) sluta upp med tramset och sammanfatta det hela med att jag tränar jävligt bra.

Efter en månad av påökad träningsmängd i ett stelfruset Uppsala så gick jag till dr. Google och självdiagnostiserade mig med benhinneinflammation. Egentligen så kände jag bara efter när jag sprang och tyckte det var på tiden att jag gjorde något annat eftersom jag inte kunde ta ens en sorglig ursäkt till ett löpsteg på de sista träningarna förra veckan. Då jag ändå var i "känna efter"-tagen så märkte jag att livsglädjen var som bortblåst och en lymfkörtel i ljumsken var svullen. Efter ännu en Googlesökning så var jag helt övertygad om att jag hade cancer ett par dagar förra veckan och grävde ner mig i mörka tankar om död, lidande och Melodifestivalen. När jag vaknade en morgon så var jag lite smått förkyld och fick där svaret på varför jag varit så seg och hängig på sista tiden. Doktorn ordinerade några fingrar whiskey om kvällen och förkylningen blev i alla fall som bortblåst.

I fredags fick jag tillbaka lite av min borttappade motivation då jag för första gången fick sticka ut i Fjällnora och testa mina nya långfärdsskridskor. Sanna mina ord, det var en upplevelse där livet fick tillbaka sin mening.  Efteråt for jag upp till Sandviken för att umgås, något jag numera sällan gör då folk har en tendens att få mig på dåligt humör. Helgens umgänge var det dock inget fel på och jag snuddade nästan vid en känsla som kan liknas med "glad". Anledningen till resan var egentligen för att korta avståndet till Rättvik där jag under lördagen sprang Siljan Snowshoe Race, ett lopp jag inte är så nöjd med och därför inte kommer beskriva i vidare ordalag.

Något som jag däremot är mycket nöjd med är den trerättersmiddag som jag snurrade ihop hemma hos Gunnar och som vi bjöd den självinbjudne Maria på under omständigheter som hon hade tolkat som "fulmiddag" men som i själva verket var mycket fin om jag får säga det själv.

Livet fortsatte med att återfå sin mening idag på ett soligt skidpass utanför Storvik där klockan stannade på 2h34min och 38 kilometer som gick som i en handvändning.

Och bara sådär så har jag skrivit ett blogginlägg med 2333 tecken med blanksteg inräknat då jag egentligen skulle skriva en skoluppgift med minst 1000 tecken inklusive blanksteg. Sånt som händer.

tisdag 24 januari 2012

Jag har alltid varit klen, så ge mig revolt I, II och III

Denna vecka blir något utav en alternativträningsvecka. Igår genomförde jag för första gången på två år, ganska exakt, ett simpass med Göran. Det var jobbigt och det var tråkigt. Som de flesta alternativträningar. Senare på kvällen blev det styrka med jogg dit. Kändes inte bra men heller inte speciellt dåligt i benhinnorna. Idag blev en vilodag, då jag inte kunde komma på vad jag skulle träna. Det blev tillslut så att jag sprang 35 minuter för "att känna på benen", alla idrottares ursäkt till att de egentligen inte orkar tränar men ändå måste fylla träningsdagboken med någonting. Bättre men inte bra, var känslan i benen i alla fall.

Det leder såklart till att jag tvivlar på om det är så bra att springa onsdagsnatt imorgon, med alla skavanker jag har. Likväl så kan jag inte för mitt liv komma på vad annars jag ska göra, för det går ju inte att åka skidor och som sagt: all annan alternativträning är tråkig. Jag längtar tills på fredag då jag ska köra vinterns första pass långfärdsskridskor ute i Fjällnora. Och dessförinnan så ska jag också hämta skidorna hemma i Köping så då kanske man kan få i sig några pass, även om det får bli 100 varv på en 600-metersbana.

söndag 22 januari 2012

Smärta

Efter en veckas adrenalinpåslag för att jag trodde jag var bra, bara för att jag sprungit några sekunder snabbare på en jävla gummibana, så är jag nere på jorden igen. Den här veckan har varit allt annat än rolig. Depression och allmän vekhet har haft sin boning här. Det hela kulminerade på OK Linnés träningsläger där smärtor har fått uthärdas på varje pass. Allt från benhinnor, vrister och ihjälslagna smalben. Lite ont i pungen har jag också. Bajsnödighet.

Det leder såklart till att kommande vecka blir ett helvete. Så det är bara att fortsätta träna på så att man förhoppningsvis får en skada skickad på posten eller blir sjuk så jag får vila några dagar. Jag börjar inatt med att inte sova för tydligen har jag slutat med det också.

Bara för att man är så vek så förtjänar man ingen jävla frukost imorgon heller.

fredag 20 januari 2012

En fredag mitt i livet

Inte många åtaganden idag, så varför jag gick upp kvart i åtta är en gåta ingen lätt kan lista ut, men så blev det. Sen sist så har jag hunnit med att bryta en nattcup för att pannlampan slocknade mitt ute i skogen. Det var mörkt vill jag lova. Inget stjärn- eller månljus, blott vargens ylande i fjärran hördes över nejden.

Igår  blev det inte helt oväntat en vilodag, eftersom jag känt mig sliten hela veckan och börjat fått ont i vristerna/benhinnorna under träningarna på tisdag och onsdag. Inte så konstigt med tanke på att allt jag har tränat varje dag i tre veckors tid är någon form av löpning. Tyvärr saknas det alternativträningsmöjligheter då jag tycker vattenlöpning är bluff och båg. Simning går väl an, men det är inget jag föredrar. Det är för dåligt väglag för cykel eller rullskidor och det är för lite snö för skidor. Gymmet går jag inte till ens om jag blir tvingad med en pistolsmynning mot tinningen, mest av den anledning att man måste ha någon form av mental rubbning om man tränar på gym, men också för att det är den dummaste, sjukaste och äckligaste formen av girighet vi har i vårt samhälle: att man ska behöva betala för träning och hälsa.

Nej, en vilodag var välbehövlig, om inte annat för att jag idag drar iväg med OK Linné på läger till Finspång. Det blir något pass på 10MILAs träningspaket och lite annat. Men först blir det en jogg här i Muppsala för att få igång benen lite.

onsdag 18 januari 2012

Mental istid

Har den senaste veckan kommit till insikt om att jag inte har något liv överhuvudtaget. Och jävlar vilken skön insikt det har varit! Jag spenderar dagarna till att träna, kanske slänga in ett litet avsnitt läsande och sen... ja, tamejfan ingenting. I lördags gick jag till affären och handlade klockan 21 på kvällen av den enkla anledningen att jag inte hade något att göra. Jag köpte ett pack smör. Så var det med det.

Det leder såklart till att jag spenderar den mesta av min tid till att sitta och stirra in i väggen. Facebook-väggen dåråva, vilket att döma av vad som skrivs där knappast förtjänar min intellektuella uppmärksamhet och som jag snart ska sluta med.

Ikväll blir det träning. Imorgon är det en vända till plugget och sen träning som gäller. På fredag, lördag och söndag är det träning. Veckan efter det är det träning. Blir nog träning i februari också. Resten av året får vi se. Kanske ska träna?

måndag 16 januari 2012

Varför Jerringpriset är helt värdelöst

Som i alla former av demokratiska omröstningar så är Jerringpriset ett fullständigt värdelöst pris. För när man tillåter ALLA att få rösta så får man också med packet som inte vet något, kan eller någonsin har utövat idrott. Jag talar alltså om det sämsta slags folk som finns. Tjockisar.

Det finns också fler anledningar till att jag tycker Jerringpriset ska bestämmas av en jury experter.
För det första så är det inte ens någon idé att rösta på den idrott som man tycker förtjänar att vinna. För det är med all säkerhet så att den största TV-sporten är den sport som kommer dra till sig flest röster. Detta innebär alltså att de som bara tittar på idrott (tjockisar) röstar på vad de har sett på TV medan de har ena handen på kuken och gräver med den andra i en chipspåse.
För det andra så kommer det av någon anledning in idrotter som inte ens är idrotter bland nomineringarna. Exempel från detta års Idrottsgala: Curling, hästhoppning(?), handboll.
Man kan också undra varför det i nomineringarna ens finns med lagidrotter. Och även om det nu är ett lag som nomineras, varför i hela friden är då handbollslandslaget, damer, nominerade medan det bara är Daniel Sedin och inte Vancouver Canucks som står som nominerade för sporten ishockey? Återigen: Fullkomligt helidiotiskt!

Nu kanske ni misstänker att jag dömer ut alla andra nomineringar än Helena Jansson bara för att jag är orienterare? Fel! Jag röstar på Marcus Hellner. Och där har vi också en bidragande faktor till Jerringprisets värdelöshet. Den idrott med flest anhängare tar hem det, inte nödvändigtvis den som förtjänar det.

fredag 13 januari 2012

Dålig på vardag

Inom mig finns det någon sorts spärr som slungar tankar om att uträtta saker rätt ner i papperskorgen. Det kan röra sig om att plugga, städa, laga mat, träna och annat som hör vardagen till. Jag tror det betyder att jag har två lägen: Av och På. Det är nämligen extremt svårt för mig att gå från Av till På, av den enkla anledningen att det inte finns några mellanlägen.

Exempel 1: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att köra två pass eftersom jag har tid.

Scenario: Jag inser att jag har tid och behöver inte vakna förrän jag vill. Pass ett blir inställt på grund av tidsbrist. Pass två genomförs, efter ett antal timmar av ångest, Facebook och dividerande om det är värt att laga mat eller värma en lunchlåda som jag sparat i frysen.

Exempel 2: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att passa på att laga tillräckligt med mat för att kunna göra matlådor så jag slipper göra det i veckan.

Scenario: Jag inser att jag har så mycket tid så jag kan skjuta upp matlagningen till lite senare. Till efter träningen. Till före nästa träning. Till efter den träningen. Till kvällen. Tills imorgon då jag har lite mer tid.

Exempel 3: Mitt rum är stökigt och jag bestämmer mig för att städa, eftersom jag har sjukt mycket tid till övers.


Scenario: Efter besvikelsen av att ha vaknat sent och inte ens hunnit upp lagom till att pass ett redan skulle vara avklarat så inser jag att jag måste fokusera på att hinna laga mat och förbereda eftermiddagspasset istället för att flytta kläder från golv till soffa. Sätter mig således på Facebook ett tag.

SLUTSATS
Att gå från Av till På tycks vara ett svårt företagande som innebär minst tolv timmars sömn, ångest, dåligt samvete över saker som egentligen skulle ha gjorts, kaffe och rock'n'roll. Bekvämlighetszonen är starkt påtaglig i Av medan På snarare innebär att man känner tillfredsställelse efter uträttande, det vill säga: belöningen från På kommer i Av. Som ett resultat av detta blir Av den zon man helst vill ligga i och På den zon man måste ta sig igenom för att komma till Av.

Således sitter jag här och skriver ett sinnessjukt dåligt, tråkigt och självanalytiskt blogginlägg som 10 personer i hela världen, min familj och alla mina kompisar inräknade, kommer läsa och glömma bort för att sedan gå vidare och göra något konstruktivt istället. Detta gör jag alltså innan jag sticker ut på dagens träningspass och lagar mat. För böfvelen, jag har ju bara varit ledig från 13.00 idag!

FML.