måndag 28 maj 2012

Senaste dagarnas äventyr

Det började redan förra söndagen. Jag packade en ryggsäck och började cykla. En kort etapp, bara prolog. Från Köping till Västerås, ca 43 kilometer. Inte mycket problem, packningen var tung, men det funkade. Jag sov över hos Jonathan under natten och begav mig från Västerås på förmiddagen mot Uppsala, ca 75 kilometer. Solen gassade på ganska ordentligt och inte fan klarade man sig från vinden heller. Punktering efter 14. Mentalt var nog detta den jobbigaste etappen. Fysiskt också, i viss mån. Stoppet i Örsundsbro med glasspaus gjorde att jag åtminstone kunde ta den sista biten in mot Uppsala i skaplig pensionärstakt.

Ett fåtal dagar i Uppsala gjorde dock susen inför nästa etapp. Eller var det kanske den massiva grillmiddagen kvällen innan? 121 km från Uppsala till Sandviken väntade i alla fall på torsdagen. Något som gick lätt med tanke på hur det kändes i måndags eller för den delen hur det kändes att cykla Uppsala-Sandviken förra året.

Efter en förmiddag i den ökenhetta som rådde i Sandviken i fredags så bar det av mot Alfta. Jag hade goda förhoppningar om att känna samma känsla som dagen innan, vilket jag såklart inte gjorde. Dålig uppladdning med mat, den massiva värmen och det faktum att det inte fanns NÅGON affär att stanna vid på vägen gjorde att jag fick slita ont i 6 timmar. På två lingongrova och en tacos. Man är bra jävla dum ibland.

Fram kom jag tillslut, men på delvis gruslagda vägar och genom en störtskur som kom som på beställning. Boende ordnade Karl, som cyklade från Östersund och berättade att han haft ungefär samma existentiella ångesttankar som jag själv. Det blev en middag på korv och polvermus som avslut på dagen innan vi inkvarterade oss i ett tält. Jag utan liggunderlag.

Lördagen och söndagen spenderades som "vilodagar", det vill säga hårt tävlande i orientering. Jag bröt på söndagen.

Dagens cykling från Sandviken till Uppsala var den lättaste, kanske för att vi var två. Kanske för att vi hade medvind hela vägen. Det är osäkert om det berodde på regnet vi hade med oss de sista 4 milen. Kanske kaffet i Österfärnebo.

Ett riktigt äventyr har det i alla fall varit. För min del är det slut, men Karl fortsätter till Västerås imorgon och Ärla dagen därpå. Det är definitivt något som vi ska göra om igen.

Men inte på ett bra jävla tag.

onsdag 23 maj 2012

Statistiknörd

Det är lätt att vara bitter när man är dålig. Eller åtminstone inte når upp till den nivå man tänker sig att man bör ligga på. De senaste inläggen talar i alla fall sitt tydliga språk. Egentligen har jag väl aldrig sprungit en bättre vårsäsong än denna. Det syns ju dock inte på resultatlistorna. 9:a på Stockenfejden 4/7. 26 fullföljde. 17:e på Silva League 29/4 av 63 som fullföjde. Dock i Elit3. Då är det alltså en elitklass med bättre löpare och en som sägs ska vara likvärdig med E3. 44:a i lördags av 112 fullföljande.

Jag har aldrig varit en statistiknörd. Jag är mer ute efter känslan på ett tävlingslopp än ett snyggt resultat i träningsdagboken. Mer känna att benen svarar och att orienteringen stämmer än att räkna sekunderna mellan mig och segraren. Får jag bra flyt så brukar jag vara nöjd. Men i år har jag blivit mer resultatfixerad. Det är nog det farligaste man kan vara när man är halvkass. Något positivt med det är å andra sidan att man strävar åt något bättre.

Det är två tävlingar kvar på den här vårsäsongen. Helgen tillbringas i Alfta där det bjuds på medeldistans och jaktstart/masstart. Jag ser mest fram emot medeldistansen då det förmodligen kommer bli den som mest liknar idrotten orientering. Masstarten kommer bara bli terränglöpning.

Eller nej förresten, stryk det ovan. Jag ser mest fram emot fisketävlingen på lördag efter tävlingen. Det är ändå inte orientering om det inte är över 14 km långdistans i vildmark.

måndag 21 maj 2012

Resumé

Efter helgen är jag ordentligt sugen på att aldrig springa tävlingar arrangerade av Dalarna/SOFT. Det blir sånt antiklimax. Å ena sidan är orientering kul, å andra sidan vill man inte riktigt böja sig framåt och låta Dalarna/SOFT våldta en. Eller vem det nu är som ser till att vi springer terränglöpning istället för orientering.

Lite om den egna prestationen: Genomled en långdistans i torsdags med ryggont. Bröt medeldistansen i fredags av samma anledning. Startade och sprang bra förutom ett dåligt vägval i lördags. Började jogga igår för att det var utan tvekan den tråkigaste, mest värdelösa bana jag sprungit på i år!

Positiva saker som lyste upp helgens mörker.
- Umgås med likasinnade som också tycker man borde gå in och ta över på SOFT:s kontor.
- Tagit ut aggressioner med skjutvapen på en skyttebana utanför Avesta.
- Fångat en fisk.
- Gjort cykelpremiär.


tisdag 15 maj 2012

Startskottet har gått

I helgen var det Göteborgsvarvet. Finns inte mycket att säga om det egentligen. Jag hade som mål att springa under 80 minuter, jag visste också att jag skulle klara det. Mer var det inte med det. Jag sprang på 78.51. En godkänd tid men jag vill såklart kapa en hel del. Loppet i sig var taktiskt bra genomfört då jag höll en stadig hastighet hela vägen och hade ordentligt med krafter kvar efter Avenyn, nästan för mycket krafter kvar.

Loppet har i alla fall tagit ut sin rätt och jag har de senaste dagarna haft en skön mörbultad känsla i benen.

Men Göteborgsvarvet var egentligen startskottet för något helt annat. Det var det jag hade som startskott för sommaren och allt vad det innebär också. Och även fast temperaturen kanske inte hänger med så har jag bestämt mig för att det är sommar och nedräkning till sommarens stora höjdpunkter ligger alltid i bakhuvudet.


  • Ca. en månad kvar till Jukola. Med tanke på Ärlas stabila insats på 10MILA är alla i laget extremt taggade på att göra en ännu bättra insats på Jukola. Speciellt med tanke på att det bara krävs 7 löpare i laget och inte 10 (som vi faktiskt inte har). 
  • Ca. två månader kvar till debut på marathon. Jag springer ju som säkert sagts Jubileumsmaran den 14:e juli. Jag har ingen som helst tvekan på att jag klarar distansen. Det gör vem som helst. Däremot vill jag ju klara det på under tre timmar. 42 195 meter. Smaka på den! Håller jag samma fart som på Göteborgsvarvet så har jag 2.37.42. Dock räknar jag med att vara extremt mycket tröttare och således springa väldigt mycket saktare de sista kilometerna. Kommande veckors träning har alltså marathonfokus så det sjunger om det, med undantag för Jukola då.
  • O-ringen veckan efter med ännu mer mörbultade ben. 

Jag mjukstartar som så många andra med denna härliga långweekend som börjar på torsdag med EM i Dalarna, där jag springer publiktävlingar. Fokus ligger på att helt byta ut mina rankingpoäng mot bättre siffror, då de två första dagarna kommer passa mig som hand i handske om man ska tro på terrängbilderna.


torsdag 10 maj 2012

10MILA och tiden efter

Som vanligt när det gäller 10MILA så var jag ordentlig taggad de sista dagarna innan. Och trots att laget drabbats av återbud, skador och sjukdomar följde vi upp bra och placerade oss på 37:e plats, två placeringar bättre än året innan. Jag fick gå ut på femte sträckan bakom de lag som utgjort andraklungan på Långa Natten, alltså på 32:a plats. Jag fångade in folk direkt, var plötsligt helt själv fram till slutet och var ifatt en annan klunga innan målgång. Jag plockade därmed till 23:e plats. Jag är självklart riktigt nöjd, men det var tre lag precis före mig i mål som jag var om ute på banan, men som passerade då jag stressbommade lite på slutet. Surt! Annars är jag nöjd.

Efter att ha stigit upp 01.00 på natten för att förbereda mig för min sträcka tyckte jag det var onödigt att gå och lägga mig efter att ha kommit i mål, duschat och bastat, bara för att märka att solen hade gått upp. Var således uppe hela natten och har känt mig ordentligt sliten hela veckan.

Det hindrade mig dock inte för ett par riktigt fina dagar i Västerås med Jonathan och Karl, där vi hann med att grilla, laga mat och potatis, kolla på kulturmärken och springa ute på Ängsö naturreservat.

Vätskepaus i Mälarens skärgård.

 Detta var vad som erbjöds innan jag var tvungen att sätta mig och skriva en hemtenta efterföljande dag. Igår jobbade jag. Idag tränade jag. Nu sitter jag här.

Göteborg imorgon.

Punkt.

fredag 4 maj 2012

Och för femtielfte gången säljer Orienteringen sin själ...

Idag sprang en massa personer sprint i Linköping. Säga vad man vill om sprint: man kan gilla det, man kan hata det och man kan ha en sund likgiltig inställning till sprint som tävlingsform. Jag har gillat sprint. Men det är bara för att jag hade mina bästa resultat från sprintlopp, vilket snarare säger att jag är en bättre löpare än orienterare mer än att sprint har ett existensberättigande. Nu hatar jag sprint. Jag tycker det är en patetisk ursäkt till att locka fler utsocknes till den lilla men ack så gemytliga byns årliga midsommardans. Utsocknes som plundrar, förstör och våldtar våra kvinnor.

Självklart hänger det här ihop med att jag sprang dåligt senast jag sprang sprint, men låt oss bortse från det ett slag.

Den här pussyfieringen har redan hänt i andra idrotter som varit lite egna och som fått mediauppmärksamhet. Jag tänker främst på skidor och skidskytte. Långa, hårda banor har blivit nedkortade till några vändor på en slinga med skarpa svängar där den som har mest flyt i att inte få sin stav knäckt av en motståndares skida i en spurt vinner. Och nu har turen kommit till orienteringen.

Lyckligtvis har vi fortfarande hårda tävlingar som håller tillbaka den här infantila utvecklingen. Som 10MILA. "Springer man på natten?! Så långt?!" är normal respons hos gemene man när man berättar vad man sysslar med under helgen.

12 minuter på 2,5 kilometer i ett bostadsområde har inte riktigt lika stor genomslagskraft. Och ett vinnande argument till varför man ska avskaffa sprint på seniornivå är ju att det inte finns en jävla "utsocknes" som bryr sig ändå, oavsett distans, vilket ju gör sprinten ganska meningslös.

Det var inte av principiella skäl som jag inte sprang idag. Jag hade examinerande seminarium och en hemtenta som delades ut. Annars hade även jag varit på plats och låtit publikvänliga banor och god sikt med inslag av minimal orienteringsteknik förstöra orienteringens goda rykte. För jag gillar ju att tävla. Och det är ju inte så att jag vill stå över en tävling för att en arrangör bestämmer att vi inte ska springa riktiga banor, utan ha plask&lek-skola istället.

Någon gång skulle jag dock vilja se en förbrödring hos alla som vill behålla idrottens själ och helt enkelt skita i att anmäla sig när tävlingsprogrammet erbjuder sprint. Denna töntigaste av distanser. Det är min dröm.


torsdag 3 maj 2012

Jaget och laget

Veckan blev kort. Alltför kort. Redan imorgon är det helg. Och det är precis så jag vill ha det. För nu börjar taggandet inför 10MILA. Egentligen har det pågått sedan förra 10MILA, men det är först nu som realisationen om dess närhet är påtaglig. Mindre än två dygn kvar till slakt! En resumé om läget och laget:

Jaget:
Har haft den bästa träningssäsongen någonsin.
Har slutat bomma.
Har haft svårt att hitta fart i skogen men har de senaste loppen kommit tillbaka till att kunna springa fort.
Är grym på nattorientering.

Laget:
Str. 1 - Anatolijs Tarasovs
Str. 2 - Victor Silvemark
Str. 3 - Karl Walheim
Str. 4 - Oscar Vångell
Str. 5 - Simon Hedlund
Str. 6 - Thomas Knutsson
Str. 7 - Erik Svahn
Str. 8 - Rudolfs Zernis
Str. 9 - Jonathan Rosendahl
Str. 10 - Patrik Lind

Allt som allt så har vi ett i grunden bra lag och jag är helt övertygad om att vi kommer slå förra årets placering om alla kan hålla flytet. För egen del gäller det att bita i träpinnen och pressa kroppen, då jag hoppas på att ligga med i en bra klunga när jag går ut. Bommar gör jag ju inte, läs ovan.

Uppladdningen är i full gång, sova bör jag dock göra då min sträcka är planerad att växlas ut efter halv tre på lördag natt och alla extra timmar såhär dagen innan är välkomna.

onsdag 2 maj 2012

Det börjar bra och slutar snabbt

Jag hann spika två kontroller på OK Linnés 10MILA-genrep innan grenfan träffade mitt högra öga. Det var ursinne som aldrig tidigare skådats i Lunsenskogarna. Marken skakade, mossarna skälvde. Linsen sprack i två delar och mina klumpiga fingrar fick ut en halva. Sedan blev det jogg tillbaka till parkeringen för att försöka få ut resten och göra rent.

På tal om sådana där härliga saker som gör att livet är värt att leva.

Jag tror bestämt det blir en whiskey ikväll.

tisdag 1 maj 2012

En förjävla fin dag

En helg är en helg. En helg som gick har gått. Analys: bättre resultat än helgen innan. Fortfarande inte bra. Men många bäckar små...

Det kanske mest roliga som hänt i år hände igår. Och då snackar vi inte sitta och frysa på en begynnande lerig gräsplätt i Ekonomikumparken. Jag har tillräckligt bra erfarenhet av öppna fält med folk för att veta att det inte är det minsta roligt. Övriga festligheter under Valborg i Uppsala hoppade jag också över då jag tycker att det tar fokus från supandet. Inte för att det blev något sånt i helgen heller. Jag kör ju för tusan!

Nej, igår stod jag nämligen på det vresigaste hygge man kan tänka sig i Sörmland. Arbetarbyxor och T-shirt. En varm och strålande dag. Borrspaden i högsta högg och en hink med trädplantor. Om femtio år skriker någon stackars själ "Fan!" när han bommar i ett tätt grönområde. Med andra ord: Jag satte plant i sex timmar.

För att vara säker på att man skulle somna gott sen på kvällen blev det också ett distanspass på Åsen i Ärla. Ärlaåsen. Den går genom nästan hela Sverige, enligt säkra källor. Sen började vi elda ris i Coach Johnnys trädgård. Ytterligare tre timmar i arbetsloggen. Ett besök vid brasan i Ärla gjordes också, med fyrverkerier och allt. Vi tyckte vi förtjänade varsin kaffe för fem kronor. Skönt att se att markan inte sålt sin själ till kommersialismen som så många andra markor gör nuförtiden.

Allt för mig just nu. Se nu till att städa i Uppsala innan jag kommer dit. Nåde er om det ligger skräp kvar från Valborg, era jävlar!