söndag 29 juli 2012

Berg&Dalvana

Min sämsta kväll i livet och min bästa kväll i livet har jag haft under de senaste två dygnen. Livsgnistan brann ut någon gång vid 02.00 under fredagsnatten. Mörka tankar följde. Och inte fan trodde man att man skulle må bättre dagen efter när det var en ensam lång väg hem. Men efter ett par öl till och en extremt grym jävla spelning av Kent på slottet i Uppsala så tändes livsgnistan igen med Kent-efterfest och Kent-efterfest-efterfest med ett glas whiskey i handen.

Det konstaterades ironiskt nog flera gånger under kvällen att jag nu kan dö utan ångest.

lördag 28 juli 2012

O-ringen 2012

Det som var bra med O-ringen i år:

1. Drängarna
2. Exkursion till Sveriges virkestätaste skogsbestånd
3. Peter Wahlbecks målning: "Lappens försäkringsbedrägeri"


Resten var helt värdelöst.

fredag 20 juli 2012

Tillfälligt tillbaka

Jag sprang mina 42195 meter. I onsdags kunde jag springa igen, en halvtimme lugnt tempo på kvällen. Som att lära sig krypa på nytt. Nu njuter jag av en ledig dag i Köping. Hängmattan framme, nyplockade hallon i morgonfilen, bra morgonfeeling. Ikväll väntar kent vid Sundbyholms slott. Jag hoppas på regn, det blir grym stämning på spelningen då.

Imorgon försvinner jag till O-ringen och det blir självklart radiotystnad kommande vecka. H21L känns just nu inte så jobbigt. Även om jag inte testsprungit ordentligt så känns benen återhämtade nog för att göra det enda vettiga en vecka i juli.

När O-ringen är slut blir det kent igen. Då i Uppsala. Sen ställer jag in sommaren. Det är inte lönt att fortsätta efter det.

onsdag 11 juli 2012

En vädjan till alla vänner!

Mitt bloggande har inte tilltagit av den enkla anledning att jag sliter för att få samhället att gå runt. Det är upp 04.30 som gäller för min del, jobb till 17:15 och sedan måste jag överväga ifall jag ska äta eller träna. Det blir oftast det senare. Sedan är det läggdags. Inte mycket tid läggs på det som kan vänta några timmar, några dagar, några veckor.

Men nu kräver sammanhanget att jag når ut till er!

På lördag springer jag nämligen Jubileumsmarathon. Och ångesten är icke att ta miste på! 42 kilometer är långt. Det är fan så jävla långt. Mitt levnadssätt innebär dessutom att jag för egen maskin kommer ta mig till Stockholm och hem för att springa det där jävla loppet, utan någon som hejar på mig. Vidrigt!

Jag ber er därför att 13:48 på lördag sända mig en tanke. Kanske någonstans i kosmos kommer det att tillföra extra energi till ben som inte vill, till ett sinne som tröttnat och till en pojke som ligger och gråter strax utanför Solna.

Tack.