måndag 31 december 2012

2012 - ett år

Ett dåligt år det är ett år det med. Just nu är det dåligt för att jag inte får avsluta året på topp med fin träning eftersom jag lider av en mildare förkylning. Andra anledningar är att 2012 var ett jävla skitår. Största bidragande faktorn till att det blev ett skitår är såklart orienteringen. Största bidragande faktorn till att det egentligen inte var så jävla dåligt är också orienteringen. Hur man nu får det att gå ihop.

Istället för att som vanligt fokusera på allt som var dåligt i år tänkte jag minnas tillbaka till de stunder då livet var värt att leva. De är få, men dessa guldkorn ger hopp om ett 2013 med fler av dessa ögonblick. Vi börjar i januari.

Året inleddes bra, med nytt personligt rekord på 3000 meter inomhus. Vad nu det skulle vara bra för vet jag inte, för jag har inte sedan dess sprungit så kort som 3000 meter på en tävling eller för den delen tränat på en friidrottsbana. Inte desto mindre ett personligt rekord som vittnade om att träningen var på väg åt rätt håll.

En någorlunda existensiell kris efter 3000 meter inomhus.

Med lite mer bränsle på elden så fortsatte året med februari och kanske den bästa träningsmånaden i mitt liv. Om det inte var den bästa så var den åtminstone den mesta, med över 60 timmar träning. Tyvärr tror jag nog egentligen att det slet mer än vad det gav, för sen dess har jag inte fått någon träning gratis, utan har många pass på nacken då diverse skavanker har hållit mig vaken om natten. Nog om det. Jag är ändå nöjd med att jag lyckades pressa mig igenom en riktigt hård träningsmånad för första gången i mitt liv. 

 Ett minnesvärt pass från februari. Hälsingeleden på skidor. Alltid ett sant nöje.

I mars fick jag återigen njuta av att tillbringa de flesta helger tillsammans med Ärla IF på tävlingar ute i de svenska skogarna. Förutom det var jag dessutom på rekreationsläger i Slovenien där det bjöds på tävlingar i kontinental vårvärme, öl och grottforskning. 




I april var det orientera, orientera som gällde. De första riktiga tävlingarna i H21 avklarades med godkända resultat, inte bländande bra men fortfarande helt okej med tanke på tidigare år. Höjdpunkterna är många, men den klarast lysande stjärnan får man väl ändå lov att säga är den sista april då dagen tillbringades med sex timmar trädplantering på ett vresigt hygge utanför Ärla med Oscar. Minst sagt en förjävla fin dag. 

Även maj är en månad jag kan leva på länge. Premiär för mycket i livet, bland annat första gången på Göteborgsvarvet, första gången jag avfyrade skjutvapen och första gången jag fångade en fisk på mycket länge. Det var kul. I övrigt var cykelresan som delvis bedrevs i sällskap med Karl till Alfta för SL-final och tillbaka hem en mycket trevlig upplevelse som måste göras om. 

Fina cykelvägar.

Värma fötterna vid brasan efter en ensam lång väg mellan Sandviken och Alfta.

I juni fortsatte livet på den ljusa sidan med läger hemma i Köping för några tappra själar, Jukola och ännu ett läger uppe i Idre, som tyvärr inte gav så mycket på grund av sjukdom men som var fint ändå. 

KTH 2012. Ljugarbänken.

Idre. Fin natur och kaffe. 

I juli gick mycket fel. Jag sprang för första gången marathon och var inte riktigt beredd på hur jobbigt det skulle vara. Jag klarade av det, dock inte under 3 timmar som jag tänkt innan, men jag klarade likväl av det. Tyvärr fick jag också där och då en ond hälsena som såg till att livet förstördes i några månader framöver. Juli bjöd ändå på några fina upplevelser som Eskilstuna Weekend, två Kent-konserter och O-ringen med allt som det innebär. 

Eskilstuna Weekend. Grillbankett.

Kent i Eskilstuna.

Konsert med Drängarna i Halmstad.

Exkursion till Sveriges virkestätaste skogsbestånd.

Årets höjdpunkt enligt Oscar. 

Kent i Uppsala. Mycket bra. 

En viss livsglädje återfanns i augusti. Jag gjorde ingenting, men jag var på vackra platser. Några veckor ensam i sommarstugan och några dagar ensam i tält nere i Smögen avslutade sommaren för mig. Solnedgångar, fiske, svamp- och bärplockning och en och en annan öl gav livsgnistan tillbaka. 

En av många fina kvällar ute i sommarstugan.

Svamp.

Reker. Såna som maneter.

Fin kväll ute på klipporna vid Smögen. 

September avverkades med diverse SM-tävlingar, så man kan väl säga att jag återvände till att träna. Den långa frånvaron gav dock inga vidare resultat, men det var väldigt skönt att äntligen få komma tillbaka och genomföra några tävlingar. Ingenting hände i september annars. 

Oktober är en månad som kommer efter september. Ingenting hände. 

I november började träningen äntligen hamna på rätt köl igen. Några härliga träningspass har som vanligt upplevts och en resa till Glasgow avslutade månaden på ett värdigt vis. Bilder bör dock lämnas där de hör hemma. 

Denna månad har även den bjudit på diverse upptåg, dock inga speciellt spektakulära. Mycket av tiden fram till jul gick åt till att avsluta min uppsats och att jobba lite. Trots det hann jag med ett skidläger med Ärla IF i Falun som helt klart får ses som höjdpunkten denna månad. Nu är det bara att blicka framåt som återstår och 2012 har visserligen inneburit motgångar, men jag får nog lov att säga att de positiva ögonblicken är fler och definitivt mer minnesvärda. 

2013 har jag inga planer för annat än att livet fortsätter som det har gjort precis som föregående år. Imorgon är det fortfarande tisdag om jag säger så. 

måndag 17 december 2012

Vardag

Uppsatsen är inlämnad till handledaren med förhoppningen om att inga större ändringar behöver göras än några små. Jag har därför den oerhörda lyxen av att slippa tänka den här veckan. Jag har däremot inte den oerhörda lyxen av att vara ledig. Det blir jobb varje dag men jag tröstar mig med att det är de sista för året och de sista någonsin.

För att tillföra lite mer misär den här veckan var jag upp 04.20 och tränade. Det var nog det roligaste som kommer hända den här dagen.

måndag 10 december 2012

Skidläger och socialism

En flykt från vardagens slit och ve realiserades av den gångna helgens Elitläger för skidsektionen i Ärla IF. Många mil avverkades på Lugnet i Falun, denna plats som stått värd för de kanske tråkigaste orienteringsbanor som man under ett EM har skådat i mannaminne. Ersättandet av dessa negativa upplevelser kom i den form som man ska uppleva Lugnet på. Skidåkning. Inte terränglöpning i grupp med karta.

Trots att de inte riktigt har kommit igång med arbetet på Lugnet så hade de i alla fall sett till att det fanns ett spår vi kunde samla timmar på. Nästan sju timmar, fördelat på tre dagar och fem pass genomleds på ett härligt vis. Självklart så åt vi inget annat än gröt och frukt under hela helgen.

Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Och jag fyller mina dagar med uppsatsskrivande och det eviga lyssnandet på socialistiska kampsånger. Länge leve de röda!

torsdag 6 december 2012

Vinterträning

Nog för att det blev några pass i bitande kyla och snö under UTH 2012, men då var det mer överleva som gällde och man hade inte riktigt den där lyxen av att kunna njuta av årstiden på passen, annat än med ett gäng från Rehns BK med solen i ögonen, just när riksvägen till Lunsen passerades. "Fint", hann jag tänka. Två timmar senare, i min enmannaklunga, var allt jag tänkte: "Kallt!"

Idag avnjöts ett pass i Kolsva, på klassiska marker. Så klassiska att kartan inte stämmer. Stenar i skogen fanns inte på kartan och stenar på kartan fanns inte i skogen. Detsamma gällde för grönområden. Men det var fint och det var vitt och det var vinter.

Pannlampan når lite längre i urskogens vrår och klockan stannar lite senare på träningspassen. Tystnaden som lagt sig över nejden är påtryckande. Snöflingor segnar fortfarande ner i ljuskäglan från pannlampan. Där man inte tittar. Mörker. 

En del av mig blir glad över att samhället lägger ner när det snöat två centimeter. Vad fan ska man med det till ändå, när allt man behöver här i livet är en skog och en pannlampa?

måndag 3 december 2012

Jävla gnäll!

Allt man hör när man har oturen att stöta på andra människor: gnäll. Gnäll hit och gnäll dit. "Det är så kallt!", "Jag fryser ihjäl", "Jag hatar vinter". Ja, men håll käften och gå och ta bort dig själv då! Ta på er kläder, era mähän.

Tacka fan för att det är kallt. Nu har man den oerhörda lyxen av att vara helt själv på sina träningsrundor. Det finns många idioter ute i världen, men väldigt få som trotsar kylan och gör något konstruktivt av det.

Jag ville inte komma någonstans med det här. Jag ville bara markera en ståndpunkt.

Kärringjävlar.

söndag 2 december 2012

UTH 2012

Enda anledningen till att jag under helgen har befunnit mig i Uppsala är för att Albin Ridefelt för fjärde året i rad har fixat Uppsala Träningshelg. Starkt. Massa äckliga orienterare kommer och våldgästar honom och hans familj, tränar två pass per dag och äter. Själv höll jag mig hemma och var med på en träning i fredags och två igår. Eftersom det var första gången sedan jag blev skadad som jag sprang två pass på samma dag så ville inte benen vara med under denna, så träningen lades på hyllan. Nu är det uppsatsarbete som gäller.

Den här satans jävla uppsatsen. Nog för att det är skönt att slippa lektioner och få arbeta själv men det kommer en tid då man inser att man har tagit sig vatten över huvudet. Och med cirka två veckors tid kvar att arbeta så börjar panikens svarta åskmoln lägga sig kring vardagen. Det värsta är såklart att man inte får någonting gjort eftersom man inte vet var man ska börja.

Jag siktar i alla fall i veckan på att bli klar med analysen och samtidigt hinna med lite träning. I helgen blir det skidläger med Ärla. Det är fan på tiden.