I samband med O-ringen passade jag på att förlänga norrlandsvistelsen med tävlingar i Örnsköldsvik innan ankomst till Boden. Kort sagt ett dumt val då allt självförtroende försvann i den terräng som slog ihjäl deltagarna och med den kassa orienteringsteknik jag visade upp. Skämmes!
O-ringen gick bättre men jag har inget att skryta med direkt från veckan. Jag kan bara konstatera att jag är för dålig på att springa fort, även om några av de många minuter upp till täten som återstod berodde på missar.
Nu jagar jag form. Styrka i benen och bra teknik i skallen. Samt mental hälsa. Efter O-ringen gick resan vidare till Tärnaby och Hemavan med tillhörande pass på fjället, bad i mäktiga fjällbäckar och tältande. Nu är resan framskriden till Mo i Rana där två fina orienteringspass och öl i en solnedgång på kalfjället innan läggdags levererade Norge från sin bästa sida. Fortsatt tar resan oss så småningom till Åre, där samma upplägg väntar.
Ångesten hade nästan runnit av mig, innan jag insåg att även detta måste komma till ett slut. Bättre då att inte reflektera så mycket över det och upphöra skrivandet. Många deprimerade inlägg från Uppsala är att vänta i höst. På återseende!
