Månadsavstämning

Efter att ha tillryggalagt ännu en månad i föräldraledighetens böljande landskap så är det dags för en månadsavstämning igen. Måluppfyllnaden är hög och motivationen likaså. 

Barnet får fortsatt vara utomhus varje dag. Det har erbjudits utmaningar i form av fimbulvinter i Blekinge, med en halvmeter snö och veckovisa isdygn, men det har likväl blivit av. För att inte förhärliga min egen insats här så får hon fortsatt tas om hand utomhus av någon annan ibland och någon gång har utomhusvistelsen inte varit längre än att få komma ur bilen och glo på en parkeringsficka på långresa mot Köping.

Det har även påbörjats en mindre renovering inne i huset. Ett av rummen ska bli lekrum/gästrum och gammal tapet rivs nu ner för att ge plats åt ny. Det blir eventuellt renoveringstapet och målat. En vägg ska i alla fall rivas för att ge plats åt plywood så att man kan skruva upp klättergrepp och ribbstol. Målet är att vara klar innan andra helgen i april.  

Träningen då? Jo, tackar som frågar. Det var nämligen dit jag ville komma. Det har gått oförskämt bra (famous last words) i några veckors tid nu, vilket följande screenshot från träningsdagboken kan få illustrera:

Veckosammanställning över träningstid fördelat på aktivitet. Första veckan i november 2020 i botten och sista veckan i februari i toppen. Orange = OL, grönt = löpning, rött = styrka, vitt = skidor och blått = långfärdsskridskor.

Som synes har det blivit en stegrande trend sen träningsperiodens början. Månadens träning landade till slut på 38 timmar och en kvart. Det finns många månader historiskt som har hamnat högre, men en del vintrar har passerat sen de vintrar jag tränade som mest. Jag tror däremot att jag är något på spåren när det gäller min träning just nu och det är väl att jag inte har lagt på för mycket på en gång. Det är ändå en ökning från fem till tio timmar över en period av 17 veckor, vilket får anses vara blygsam. Vanligtvis skulle en tävlingsperiod nu inledas, vilket gör att träningstiden avtar för att ge plats åt mer fart och form. Men eftersom ingen vet när en tävling får arrangeras igen så är tanken att jag ska kunna fortsätta träningen som den är och släppa när besked kommer. Lite efter devisen: alltid redo. 

Den här veckan blev något av ett crescendo med nästan 100K löpning/orientering intaxerat. Det sliter lite för mycket på mig, speciellt eftersom månaden varit fast i vinter och sedermera vårvinter vilket har gjort att mycket av löpningen har förlagts på asfalt med löparvagnen. De senaste fyra dagarna har också spenderats hos päronen i Köping, på fiktivt träningsläger med all inclusive, där det fanns barnvakt och kock som hanterade markservicen så att mer tid kunde läggas på träning.

Det är kul när det känns som att det går bra. Veckan som kommer får nog bjuda på lite lugnare träningsdagar så att denna framgångssaga kan få fortsätta. Så länge det känns bra så är jag nyfiken på hur mycket mer i träning jag kan lägga på. Det får dock komma efter några dagars återhämtning.

Tiomila inställt för tredje gången

Som ett brev på posten är väl beskedet ganska väntat egentligen, men inte desto mindre en besvikelse. 

Eftersom jag nyss har skrivit om hur mycket stafetterna betyder för mig som sub-elitlöpare så är det definitivt ett slag i magen på motivationen inför säsongen. Detta på grund av att vi får hålla till godo med antingen väldigt motionärsbetonade arrangemang med enskilda startgrupper, ingen arena och helst ingenting annat heller - vilket gör arrangemangen svåra att urskilja från veckans bana på hemmakartan - eller elittävlingar med "de som har idrott som sysselsättning", vilket är svårt att ha för orienterare, och vilket jag ändå är långt ifrån att vara. Stafetterna är ändå den typ av tävling som träffar målgruppen "inte elit men ingen jävla motionär heller" på ett bra sätt.

För mig är ju motivationen ganska varierande och för att försöka hålla modet uppe så tror jag att målet med att genomföra ultralång-SM på ett bra sätt ändå kan vara aktuellt fortfarande. Det är ett mindre arrangemang, enbart riktade till seniorer (och juniorer) och väldigt ointressant ur ett publikperspektiv. Det gick dessutom bra att arrangera SM-tävlingar under förra året, så jag tror att man kommer att försöka få till ultralången och natt-SM, om än i mindre skala. 

Resten av vårsäsongen kan ju bli lite hur som helst och för att försöka ge mig själv några riktlinjer att hålla så får jag skriva ner dem här för allmän beskådan. Spöstraff om de ej efterlevs. 

- tävling är bästa träning, även om den är pandemianpassad. Lika bra att försöka delta på det som genererar en resultatlista om det arrangeras.

- träning ska bedrivas som om allt vore normalt. Någon gång hävs restriktionerna. Då får man inte vara urdålig för att man gått och väntat på bättre tider.

- att resa sex timmar för att delta på en liten stafett i Sörmland är definitivt alltid värt det. 

- att bryta för att "det känns dåligt/inte kul" är ta mig fan förbjudet. Nog för att inställda tävlingar ligger utanför ens kontroll men att gå av banan när något väl arrangeras måste bryta mot något slags budord. 

Och hör sen. 

Om restriktionerna hävs i närtid så kommer det här året säkert bli som 2013 istället, när snön inte smälte förrän i mitten av april och alla eventuella tävlingar ställs in av den anledningen. Fattas bara. Men nu väntas först besked i nästa vecka om det blir någon coronaversion av Sverigepremiären i Åhus i början av mars.