Harder, Faster, Stronger - en vintersaga (Prolog)

Tro inte för all del att jag glömt att imorgon är första december. Vilket innebär: julkalender. Jag tänkte ansluta mig till den enorma drös av bloggare som förlöjligar sig själv genom 24 innehållslösa inlägg i rad med någon sorts jul/vinter/humor-anknytning. Detta har jag gjort förr. Och jag är inte stolt över det. Likväl tänker jag göra det. Jag intalar mig själv att någon liten själ därute kan glädjas utav det såhär i juletider som det ändå är (inte för att jag känner av det, men jag tillhör i större utsträckning grinchismen). Det hela vinklas säkerligen mot träning, bitterhet, måhända en liten julöl och en och en annan skarpsinnig humoristisk iaktagelse. Jag vet inte än, jag har nämligen inte börjat. Tanken var att jag skulle samla på mig bilder från BTH, men kameran förblev tyvärr i väskan, då den hade behövts i utkikstornet vid en i tidigare inlägg nämnd kontroll. Det blir, som så många vet, inte alltid som man tänkt. Det hela kan likväl kollapsa så hoppas inte på för mycket.

Fridens.

Mord i sinnet

Dampar efter salsskrivning. Dampar på snöovädret. Dampar i allmänhet. Har så mycket adrenalin i kroppen efter att ordentligt ha dödat dagens tenta. I det tillstånd jag är i nu skulle jag lätt kunna mörda någon. Lätt. Bara jag blir förbannad så smäller det.

Lyckligtvis är jag inte där riktigt än. Jag är mer på ut-och-springa-av-mig-i-över-två-timmar-tröskel-damp.

Ge mig en ny drog som tar mig nånstans

Som tidigare nämnts; i fredags åkte jag till Bollnäs. Jag hälsades välkommen vid stationen av en snöstorm som vi många har bekantats med i helgen. En timme senare var jag ute och skulle ge mig på bedriften att springa uppför Bolleberget. På något vis hade snöandet självklart tilltagit.
Efter att ha varit uppe på toppen fann jag mig själv springa fort i motvind i nedförsbacke på en väg i mörkret. Det var som att springa igenom en vägg. All påsamlad fukt tillsammans med den kalla motvinden resulterade i det fysikerna redan listat ut; jag var en istapp. Det var något så sinnessjukt kallt så man är förfrusen utan att märka det.
Tillslut hamnade jag i alla fall i Bollnäs efter en timme löpning och kunde bege mig till Vinbärsvägen och bastun som stod och väntade. Till nära beredskap - en kall öl. It was beautiful...

Dagen därpå var det tidig väckning för avfärd till en mycket omtalad karta - Hertsjö. Den stenigaste kartan på jorden. All sten är inte ens medritad, för då skulle kartan vara helt svart. Lyckligtvis - för min del, som inte kan springa bland sådan stenig terräng - låg det ett tjockt snötäcke som dämpade steget men också gjorde det desto mer tungsprunget. En kontroll råkade vara ett utkikstorn och där passade jag på att ge mig upp och blicka ut över Hälsingland - bland böljande berg och stilla sjöar. Och allt var som i låten Hälsingland med Tomas Andersson Wij. Klockade stannade på 1.20 snöpuls - och benen stannade på stumma. It was beautiful...

Tyvärr blev det inte tre pass denna dag. Fredrik Edén lyckades övertala mig att skippa dagens andra pass (stad-OL som jag direkt kan säga inte är mycket att hänga i granen) vilket inte var så svårt. Skidpasset blev inställt på grund av för mycket snöande, det fanns inga spår helt enkelt.

På söndag var det dags att packa ihop och åka iväg direkt på morgonen till Höghammarhallen där dagens båda pass utgick ifrån. Första passet; två sprintbanor, varav en kortare kvalbana och en 2,2 km riktig bana. Lyckades komma i mål som trea i ett på pappret tufft startfält. Jag hävdar dock att jag genade och hoppade över en brant som var förbjuden på kartan och tjänade många sekunder. Tävlingsledningen informerade att branten inte alls var opasserbar, men inväntar fortfarande beslut från juryn.
Andra passet; tröskelintervaller i Höghammarhallen och här-kommer-en-massa-nummer-800-600-400-200x 3 set med 1 minuts vila mellan varje och 2 minuter set-vila. Ett varv på cirka 37-39 sekunder = 9.20-fart på Cooper. Kändes dock lite över tröskel men lite ont ska det såklart göra.

Efter en vemodig hemresa blev det Coop och 1059 riksdaler fattigare och tre proppfulla kassar mat rikare, inväntar jag sömnen bortom tentaplugget. Not so beautiful...

Vinterstudion

Vinterstudion är i full gång. Jag kan helt ärligt säga att jag inte är ett dugg sportintresserad. Det kanske är paradoxalt men så är det. Det enda jag kan följa med visst intresse är Vinterstudion, Tour de France och Giro d'Italia. Inte ens orienteringsporten kan jag följa med intresse, men det är mest för att det är värdelös rapportering och en värdelös publiksport. Orientering ska bedrivas, inte tittas på!

Det är en extra källa till motivation, tyvärr ligger det också oftast på optimal träningstid så man får göra sina prioriteringar. Dagens sprintfinal för herrar råkar också gå strax innan jag bör bege mig till skolan, så även där kanske man ska göra en prioritering (det är nu klart att ingen svensk gick vidare till final på herrsidan).

Jag tror det blir tre pass på lördag i Bollnäs. Göran erbjuder två träningar i anslutning till varandra så det borde hinnas med utan problem på kvällen. Tyvärr tror jag att 10 km klassisk kommer missas. Jag är dock sjukt sugen på att göra min skidpremiär. Det kommer ju inte bli mycket av det i Uppsala "skiing prohibidibabido" stad.

Hälsingland

Jag ränner till Bollnäs och lever småstadsliv i helgen. Lite halvt pro-life. Plugget måste skötas mellan passen. Men det ska nog gå bra. Hur kan man inte njuta av att få springa uppför Bolleberget i bäckmörker och minusgrader för att sedan i bastun begrunda över begrepp som episteme, techne och fronesis? Och en kall öl till det.

Jag ser verkligen fram emot det. Jag behöver en helg med lite easy-living och mycket hardcore-löpning, kanske något pass OL. Sanning att säga tycker jag inte man ska överdriva kontrolletandet under träningssäsongen. Hårda långpass och lite skidor ska det vara, blandat med lite styrka. Det är medicin för själen i vinterdepressionen, det!

På tal om vinterdepression; varför i helvete var den tvungen att börja i mitten av november? Det funkar inte att kalla det vinterdepression längre. Halvårsdepression snarare. Jag har känt den komma krypande. Den har sedan länge gått vid min sida.

Going the distance

Känner en alltmer större kärlek till distanspassen som just nu börjar ta över träningsdagboken. Distanspass är ju de bästa. Jag körde ett ganska långt ett igår men jag kan inte låta bli att köra ett till idag också. Kanske med lite avslutande styrka. För igår kände jag mig pigg och vore det inte för tidsbristen var jag sugen på att avsluta med en extra femma.

En annan anledning till att det blir distanspass idag är nog för att det är intervaller med OK Linné imorgon och styrka efteråt. På fredag åker jag till Bollnäs och där blir det nog mest orientering så jag väljer att passa på lite nu.

Fridens.

Tisdag 101123 - och vintern kom

Redan 8.00 imorse var jag uppe och härjade. Lyckades trots min tekniskt socialt förlängda, numera avkapade arm som dessutom är min alarmklocka - mobilen - att vakna tack vare ett online-larm på datorn. Man kan tro att jag fått nog av teknik - och det har jag. Men jag måste ändå säga att det räddade mig idag. Jag har nämligen lite för mycket att göra för att kunna sova länge. Jag ska klara av att plugga lite inför nästa veckas tenta och dessutom köra ett långpass innan jag drar mig ner mot Katalin och Oskar Linnros på scen ikväll.

Vi tar väl en låt på det?

Klubbyte

Efter en helg med en teknologiskt upphängd "Do not disturb"-skylt så går jag tillbaka till vardagen igen och tillbaka till teknikens underverk, som övergav mig i helgen med en trasig mobiltelefon. Vill man veta mer om helgen så skulle man ha varit där. Vilken jävla resa...

Men nu till saken.

Ja, som rubriken antyder så ska jag göra ett klubbyte från Köping-Kolsva OK. Jag tänker inte bli långrandig och fördjupa mig i varför men snabbt kan det sägas att jag söker utveckling i en annan klubb helt enkelt. Både orienteringsmässigt och löparmässigt.
Nämnda klubb är Ärla IF som jag har haft lite kontakt med under året. Så säsongen 2011 så byter jag tävlingströja. Det känns bra så.

En episk helg

Nu sitter jag och taggar inför en helg som kommer bli de....wait for it...lightful. Delightful! Om två timmar går tåget mot Linköping och ett för många okänt arrangemang som heter Nordiska Studentmästerskapen i orientering. Tyvärr vaknade jag med halsont i morse men som tur är handlar NSM knappast om fysiska idrottsliga prestationer. Jag känner inte av någonting just nu men jag misstänker att kvällens deltagande på sprinten kan komma att bli tveksamt ända fram tills startögonblicket. Vad som väntar därefter är dock OL-pub som är precis vad det låter som och mer därtill, vilket inte får missas.

Överlever jag till morgondagen bjuds det på långdistans. Jag är dock anmäld i Partyklassen så huruvida jag är frisk eller inte spelar ingen större roll. Huruvida jag är onykter eller inte spelar inte heller någon större roll. På kvällen blir det bankett med släpp och ös hela natten.

Överlever jag även denna dag är det stafett med Arena mitt inne i en rondell i Linköping. "Tyvärr" så är jag sjuk så jag vet ju inte om jag kan vara med och springa bakfull i 9 kilometer... Rackarns rabarber alltså. Jag som sett så mycket fram emot just det.

Med oss från Uppsala tar vi den här spellistan: NSM! Kött fifan!
Ett genialiskt verk med 111 tracks och garanterat party i sex timmar. Varsågoda!

Jet-setliv dreamin'

Jag måste ändå säga att de närmaste veckorna kommer bjuda på väldigt härliga aktiveteter. Redan på fredag drar jag iväg tillsammans med några Uppsalaorienterare till Nordiska Studentmästerskapen i Linköping. Jag tror och hoppas att denna helg kommer äga förra helgen. Det enda som var kul var att träffa alla andra som man hängt med i tre år. Kommande helg kommer dock bjuda på många sjuka grejor. Nattsprint och OL-pub på fredag, långdistans i partyklassen och bankett på lördagen och en riktig bakisdag med stafett på söndagen.

Tisdag kommande vecka är vi ett gäng som ska stå och trängas tillsammans med småflickor framför scenen på Oskar Linnros konsert på Katalin i Uppsala. Härligt. Även denna helg reser jag, denna gång till Bollnäs för träningshelg hos Gürhan.

Helgen efter det är det Uppsala Träningshelg då väldigt många orienterare kommer samlas och ha trevligt tillsammans.

Vad som händer därefter har jag inte orkat planera. Jag tror att en helg där jag fan inte ska göra någonting är på sin plats. Vi får se om jag överlever kommande veckor först.

Det här kan nog bli lite för mycket kul än vad man klarar av.