Jag och mitt jävla snille

Jag och mitt jävla snille väntar tills de ödesdigra sista timmarna på terminen att plugga på den sista tentan. År ett av fem på lärarutbildningen. 4x45 minuter plus tentatillfället kvar (insert en halvtimme).

MEN!

Som det sett ut det senaste året så behöver jag knappt plugga alls.

Skolan och dess jävla förslappande.

Update

Förra söndagen fick jag för mig att jag skulle springa Lidingöloppet när jag ändå var på Bosön. Utan att ha sprungit ett distanspass som mätt längre än 20 km sen februari. Så här i efterhand var det ju kanske inte så smart. Efter tre dagar kunde jag gå utan att halta. Efter ytterliggare en dag kunde jag springa i 10 minuter. I helgen kunde jag springa två lätta pass om vardera cirka en timme utan större hinder. Det kändes faktiskt lätt och jag var hyffsat fräsch.

Tyvärr har jag ju som resultat tappat lite i träningen då mina alternativträningsmöjligheter befinner sig i annan stad.

Nu börjar jag dock återkomma till svunnen smärtfrihet i löpningen, även fast det inte är helt utan skavanker. Men det är som det ska vara. Gör det inte ont någonstans så gör man fel!

Uppladdningen inför sommarens stora tävlingar är nämligen i full gång. Jag snackar såklart om Jukola och O-ringen. Uppladdningen inför Jukola sker just nu på två fronter. En på träningsfronten och en på Idrottens Baksida. Vilken jag satsar på när Jukolahelgen väl är kommen är ännu inte bestämt.

Jag är för cool för mig själv

Det blir som ni märker inte mycket avhandlat här. Och tur är väl det, för det betyder att de blir avhandlade någon annanstans istället. Skola är inte ens värt att tala om. Istället jobbar jag och tjänar pengar. Och tränar såklart. Denna vecka har varit upptakt inför sommarens långa träningsläger.

Veckan kulminerade i dagens träning som utgick från Bosön, denna fantastiska plats där mjölksyra föddes. Därifrån tog jag mig till Koltorps gärde och började springa utefter Lidingöloppsspåret. Efter 30 km stod jag på Grönsta gärde och började jogga tillbaka till Bosön. Passet mätte i efterhand ca 35 km.

Skön-t.

Och som vanligt efter rullskidpass:

I'VE GOT BLISTERS ON ME FINGERS!

10MILA

Snart dags för avresa till 10MILA. Jag förvaltar den sjunde sträckan för Ärla lag 1. Första gången jag inte springer något långt och svårt på 10MILA. Nu är det sju kilometer, kort och rakt. Förhoppningsvis kommer jag också gå ut tillsammans med Klungan. Tätklungan vill säga. Då är det bara att bita tag i rövskägget och hänga med.

Glöm inte bort att du är värdelös

Exakt de orden kom ekandes till mig ur tomma intet när jag gav mig ut på dagens bana i vad som måste vara IK Sadisternas bästa karta. "Glöm inte bort att du är värdelös!"
Tyvärr måste jag ju också medge att det är sant. Som jag sprungit denna helg kan jag lika gärna gå och hänga mig i källaren - och INTE misslyckas med det som den där skitungen i Värmland som det var någon löpsedel om.

Eftersom att jag sa på TC att jag skulle såga det här jävla arrangemanget vid fotknölarna när jag kom hem så passar jag på att slänga in det också i det här inlägget. Jag vet dock inte riktigt var jag ska börja. Jag kan väl ta det enda som var bra i helgen och det var väl ändå vädret, men jag tror inte att det är arrangörernas förtjänst. Man kan ju klaga på att det var för varmt men eftersom skogen hela tiden var så jävla tät så sprang man ju i skugga hela tiden.

Man kan ju börja vid den ändan att arrangörerna lägger banor där det inte går att springa. Begreppet "back to basic" för mig betyder väl ändå inte att man ska springa i ett antal decennier gamla trädplantager. Eller springa är ju en överdrift som heter duga. Krypa eller kräla är väl ett mer passande ord. Märk väl hur dålig jag faktiskt har varit på detta. Jag är mer löpare än krypare måste jag ändå säga. Igår var jag 8:a och idag var jag 15:e man. I H20E2! Töntklass!

Det för oss till nästa punkt. Den gränslösa inslussningen av utländska löpare i denna svenska cup. Fast där får jag väl ändå ge SOFT lite cred som visar de svenska juniorerna att de är dåliga. Helst ska det ju inte vara några svenska löpare på pallen, tyvärr var det ju faktiskt en förra helgen (på Svenska Mästerskapen...) och två idag i H20E-klassen.

Från vad jag har varit med om och hört har det varit allmänt dålig struktur på helgens tävlingar. Ska man ta något så banalt som att GPS-sändningarna inte fungerat så kan jag väl bara säga: Vem fan bryr sig? Det är ändå bara orienterare som kollar. Och knappt det. Orienterare som lagt av, då de inte är borta på tävlingar denna helg, är väl de enda som får för sig att kolla. Men när man ber alla på TC att stänga av mobilerna för att det stör sändningen, då får väl även jag gå in och säga att det är kasst. (Ja, jag hade såklart mobilen påslagen. Jag tänker inte bege mig tillbaka till stenåldern bara för att 20 gubbar, långtidsskadade och annat löst folk ska kolla på när andra bommar.)

Vill någon mot förmådan att jag ska orera mer om hur alla som sprang den här helgen hade varit mycket lyckligare om de låtit bli så kommer det snart vara mer eller mindre omöjligt. Den här helgen ska jag supa bort ur minnet.

Kassheten — svart på vitt

Inför denna helg fick jag det svart på vitt. Jag är dålig. Jag fick inte ens springa elitklass på de tävlingar jag sett fram emot för deras beryktade hårdhet. Istället fick jag idag harva runt i töntklass.

Det visade sig dock efter dagens lopp att jag faktiskt inte förtjänade att springa elit. Jag bommade, gång efter annan och sprang oförlåtligt sakta. Mest för att jag var förbannad, delvis på mig själv men också på arrangemanget. När man marknadsfört det som back to basic och vildmarksorientering och kommer ut i skogen med kartan bara för att märka att all orientering som egentligen behövs är att kryssa mellan diverse grönområden, hyggen och allt annat på kartan som inte är vitt.

Imorgon väntar medeldistans, återigen i töntklass för att jag, bara för att få säga det igen, är så jävla dålig.

Detta är alltså vad man har stått över påskfirandet för...

Goda träningars magi

Min vana trogen inledde jag måndagen denna vecka med att inte överhuvudtaget alls vilja orientera. Därför drog jag ut på cykeln på en fin runda och njöt i vårsolen. Resten av tiden spenderades i en mörk och sval källare, skrivandes min uppsats. Dagen har ägnats åt ett alldeles förträffligt OL-pass á 13 km på Tisjöbladet. Det kan ni läsa lite om här. Ikväll blir det hard rock Orientering i form av keps-OL.

Livin' the dream!

Gotlands-SM - en bitter jävels syn på ännu en skithelg i orienteringens tecken

Det är härligt att man i godan tro kan gå runt och tänka att det ska bli kul att springa orientering på Gotland och att man är bra, bara för att betala stora summor pengar för att få den bilden raserad på två gånger en kvarts tävling. Låt oss kolla lite på den individuella kostnaden som man helt frivilligt betalar för skiten:

Anmälningsavgift: 600 kr
Färja tur/retur: 1200 kr
Boende: 400 kr
Bensin/resa: uppskattningsvis 400 kr
Mat: 250 kr (Destination Gotland-måltider) + 100 kr övrig mat
Glass: 49 kr
Se solen gå ned i Östersjön: 0 kr (överskattat)
Totalt: 2999 kr

Detta är alltså priset för att springa halvkrassligt på två sprintlopp på en skitö i Östersjön. Bara för att konstatera att man senaste gången var där för fyra år sedan på ett SM, trots ett antal hundra timmar ökade i träningsdagboken, bara blivit sämre. Eller för att uttrycka det lite grövre och på lokalt gutamål; att man rätt och slätt "siuger kiuk vejd ringmiuren".

Om ni undrar varför jag la till glass till listan beror på att det tydligen tillhör någon sorts jävla "kultiur" att stanna vid ett glasshak som ligger i en gammal fiskarlada vid hamnen. Är det bättre glass där än någon annanstans? Nej, det är precis som vilket annat glasshak som helst men det har fler smaker. Så vägrar de också med den här nya grejen med elektronisk betalning, utan i sann Wisby och medeltidsanda tar de betalt i mynt.

Som kontrast tänkte jag också komma med några exempel på vad man skulle kunna lägga pengarna på istället om man inte var helt jävla dum i huvet:

• Flyga budget till Ibiza (ännu en ö - som efter denna helg har stigit i anseende hos mig) och fortfarande ha råd att bränna en tusenlapp
• Köpa en ny dator
• Vaska två flaskor Dom Pérignon
• Betala en månads hyra
• Köpa en stilig Ärla Elit Clubblazer, slips, keps och ett par schyssta byxor
• Springa O-ringen TVÅ gånger (boendepris inräknat)

Den enda fråga som egentligen återstår är; varför utsätter man sig för detta? Svaret är väl att man helt enkelt inte är smartare än att man fortsätter göra samma sak - varje helg mellan mars-juni samt augusti-november.

På återseende nästa helg ORGIEnteringssverige!

Eder tillgivne
S.

Packar, förbereder, laddar

Förutom ett kort möte idag i skolan och lite uppsatsskrivande så handlar det i mångt och mycket om förberedelser inför helgens tävlingar. De enda jag såg fram emot i höstas när motivationen tröt. Men som i och med denna säsongs början fallit lite i glömska då jag upptäckt att ORGIEntering är ganska kul. Kan bero på att jag har slutat med det här att bomma.

Jag är helt övertygad om att jag kommer vinna i helgen. Gotland är min ö. Senast jag sprang ett SM på Gotland sopade jag hem en sjundeplats trots frenetiskt bommande. 36 sekunder hade jag på spurten också, endast matchat av segraren denna mulna, lätt kyliga dag i september 2007; Albin Ridefelt. Men det var långdistans och nu är sprint. Jag ställer ju som sagt inte upp på Natt-SM, så att någon annan också ska kunna få ett SM-guld denna helg. Jag är förbannat ödmjuk där känner jag.

Den enda spänning för de som följer H20E-tävlingen på söndag är jag rädd, är fighten om andra- (första förlorare) och tredjeplats.