tisdag 24 januari 2012

Jag har alltid varit klen, så ge mig revolt I, II och III

Denna vecka blir något utav en alternativträningsvecka. Igår genomförde jag för första gången på två år, ganska exakt, ett simpass med Göran. Det var jobbigt och det var tråkigt. Som de flesta alternativträningar. Senare på kvällen blev det styrka med jogg dit. Kändes inte bra men heller inte speciellt dåligt i benhinnorna. Idag blev en vilodag, då jag inte kunde komma på vad jag skulle träna. Det blev tillslut så att jag sprang 35 minuter för "att känna på benen", alla idrottares ursäkt till att de egentligen inte orkar tränar men ändå måste fylla träningsdagboken med någonting. Bättre men inte bra, var känslan i benen i alla fall.

Det leder såklart till att jag tvivlar på om det är så bra att springa onsdagsnatt imorgon, med alla skavanker jag har. Likväl så kan jag inte för mitt liv komma på vad annars jag ska göra, för det går ju inte att åka skidor och som sagt: all annan alternativträning är tråkig. Jag längtar tills på fredag då jag ska köra vinterns första pass långfärdsskridskor ute i Fjällnora. Och dessförinnan så ska jag också hämta skidorna hemma i Köping så då kanske man kan få i sig några pass, även om det får bli 100 varv på en 600-metersbana.

söndag 22 januari 2012

Smärta

Efter en veckas adrenalinpåslag för att jag trodde jag var bra, bara för att jag sprungit några sekunder snabbare på en jävla gummibana, så är jag nere på jorden igen. Den här veckan har varit allt annat än rolig. Depression och allmän vekhet har haft sin boning här. Det hela kulminerade på OK Linnés träningsläger där smärtor har fått uthärdas på varje pass. Allt från benhinnor, vrister och ihjälslagna smalben. Lite ont i pungen har jag också. Bajsnödighet.

Det leder såklart till att kommande vecka blir ett helvete. Så det är bara att fortsätta träna på så att man förhoppningsvis får en skada skickad på posten eller blir sjuk så jag får vila några dagar. Jag börjar inatt med att inte sova för tydligen har jag slutat med det också.

Bara för att man är så vek så förtjänar man ingen jävla frukost imorgon heller.

fredag 20 januari 2012

En fredag mitt i livet

Inte många åtaganden idag, så varför jag gick upp kvart i åtta är en gåta ingen lätt kan lista ut, men så blev det. Sen sist så har jag hunnit med att bryta en nattcup för att pannlampan slocknade mitt ute i skogen. Det var mörkt vill jag lova. Inget stjärn- eller månljus, blott vargens ylande i fjärran hördes över nejden.

Igår  blev det inte helt oväntat en vilodag, eftersom jag känt mig sliten hela veckan och börjat fått ont i vristerna/benhinnorna under träningarna på tisdag och onsdag. Inte så konstigt med tanke på att allt jag har tränat varje dag i tre veckors tid är någon form av löpning. Tyvärr saknas det alternativträningsmöjligheter då jag tycker vattenlöpning är bluff och båg. Simning går väl an, men det är inget jag föredrar. Det är för dåligt väglag för cykel eller rullskidor och det är för lite snö för skidor. Gymmet går jag inte till ens om jag blir tvingad med en pistolsmynning mot tinningen, mest av den anledning att man måste ha någon form av mental rubbning om man tränar på gym, men också för att det är den dummaste, sjukaste och äckligaste formen av girighet vi har i vårt samhälle: att man ska behöva betala för träning och hälsa.

Nej, en vilodag var välbehövlig, om inte annat för att jag idag drar iväg med OK Linné på läger till Finspång. Det blir något pass på 10MILAs träningspaket och lite annat. Men först blir det en jogg här i Muppsala för att få igång benen lite.

onsdag 18 januari 2012

Mental istid

Har den senaste veckan kommit till insikt om att jag inte har något liv överhuvudtaget. Och jävlar vilken skön insikt det har varit! Jag spenderar dagarna till att träna, kanske slänga in ett litet avsnitt läsande och sen... ja, tamejfan ingenting. I lördags gick jag till affären och handlade klockan 21 på kvällen av den enkla anledningen att jag inte hade något att göra. Jag köpte ett pack smör. Så var det med det.

Det leder såklart till att jag spenderar den mesta av min tid till att sitta och stirra in i väggen. Facebook-väggen dåråva, vilket att döma av vad som skrivs där knappast förtjänar min intellektuella uppmärksamhet och som jag snart ska sluta med.

Ikväll blir det träning. Imorgon är det en vända till plugget och sen träning som gäller. På fredag, lördag och söndag är det träning. Veckan efter det är det träning. Blir nog träning i februari också. Resten av året får vi se. Kanske ska träna?

måndag 16 januari 2012

Varför Jerringpriset är helt värdelöst

Som i alla former av demokratiska omröstningar så är Jerringpriset ett fullständigt värdelöst pris. För när man tillåter ALLA att få rösta så får man också med packet som inte vet något, kan eller någonsin har utövat idrott. Jag talar alltså om det sämsta slags folk som finns. Tjockisar.

Det finns också fler anledningar till att jag tycker Jerringpriset ska bestämmas av en jury experter.
För det första så är det inte ens någon idé att rösta på den idrott som man tycker förtjänar att vinna. För det är med all säkerhet så att den största TV-sporten är den sport som kommer dra till sig flest röster. Detta innebär alltså att de som bara tittar på idrott (tjockisar) röstar på vad de har sett på TV medan de har ena handen på kuken och gräver med den andra i en chipspåse.
För det andra så kommer det av någon anledning in idrotter som inte ens är idrotter bland nomineringarna. Exempel från detta års Idrottsgala: Curling, hästhoppning(?), handboll.
Man kan också undra varför det i nomineringarna ens finns med lagidrotter. Och även om det nu är ett lag som nomineras, varför i hela friden är då handbollslandslaget, damer, nominerade medan det bara är Daniel Sedin och inte Vancouver Canucks som står som nominerade för sporten ishockey? Återigen: Fullkomligt helidiotiskt!

Nu kanske ni misstänker att jag dömer ut alla andra nomineringar än Helena Jansson bara för att jag är orienterare? Fel! Jag röstar på Marcus Hellner. Och där har vi också en bidragande faktor till Jerringprisets värdelöshet. Den idrott med flest anhängare tar hem det, inte nödvändigtvis den som förtjänar det.

fredag 13 januari 2012

Dålig på vardag

Inom mig finns det någon sorts spärr som slungar tankar om att uträtta saker rätt ner i papperskorgen. Det kan röra sig om att plugga, städa, laga mat, träna och annat som hör vardagen till. Jag tror det betyder att jag har två lägen: Av och På. Det är nämligen extremt svårt för mig att gå från Av till På, av den enkla anledningen att det inte finns några mellanlägen.

Exempel 1: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att köra två pass eftersom jag har tid.

Scenario: Jag inser att jag har tid och behöver inte vakna förrän jag vill. Pass ett blir inställt på grund av tidsbrist. Pass två genomförs, efter ett antal timmar av ångest, Facebook och dividerande om det är värt att laga mat eller värma en lunchlåda som jag sparat i frysen.

Exempel 2: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att passa på att laga tillräckligt med mat för att kunna göra matlådor så jag slipper göra det i veckan.

Scenario: Jag inser att jag har så mycket tid så jag kan skjuta upp matlagningen till lite senare. Till efter träningen. Till före nästa träning. Till efter den träningen. Till kvällen. Tills imorgon då jag har lite mer tid.

Exempel 3: Mitt rum är stökigt och jag bestämmer mig för att städa, eftersom jag har sjukt mycket tid till övers.


Scenario: Efter besvikelsen av att ha vaknat sent och inte ens hunnit upp lagom till att pass ett redan skulle vara avklarat så inser jag att jag måste fokusera på att hinna laga mat och förbereda eftermiddagspasset istället för att flytta kläder från golv till soffa. Sätter mig således på Facebook ett tag.

SLUTSATS
Att gå från Av till På tycks vara ett svårt företagande som innebär minst tolv timmars sömn, ångest, dåligt samvete över saker som egentligen skulle ha gjorts, kaffe och rock'n'roll. Bekvämlighetszonen är starkt påtaglig i Av medan På snarare innebär att man känner tillfredsställelse efter uträttande, det vill säga: belöningen från På kommer i Av. Som ett resultat av detta blir Av den zon man helst vill ligga i och På den zon man måste ta sig igenom för att komma till Av.

Således sitter jag här och skriver ett sinnessjukt dåligt, tråkigt och självanalytiskt blogginlägg som 10 personer i hela världen, min familj och alla mina kompisar inräknade, kommer läsa och glömma bort för att sedan gå vidare och göra något konstruktivt istället. Detta gör jag alltså innan jag sticker ut på dagens träningspass och lagar mat. För böfvelen, jag har ju bara varit ledig från 13.00 idag!

FML.

tisdag 10 januari 2012

10 Minuter (För mig själv)

Veckan inleds med lugn träning eftersom förra avslutades med hård sådan. Tyvärr var så inte tanken utan det var snarare så att det hårda skulle fortsätta, som ett stånd i gryningstimma. Dock satte en inlämningsuppgift käppar i hjulet för två pass igår.

Dagens tanke var att efter jobbet cykla som Andy Schleck i en bergsetapp på Touren till Linnés klubbgård för att vara med på tisdagsbanan, men som oftast när man gör planer så går de i stöpet. Denna gång av den enkla anledningen att jag inte hann jobba klart innan jag skulle sitta på bussen. Således bedrevs en timmes löpning för mig själv.

Det kändes som 10 Minuter.


måndag 9 januari 2012

Saker som är viktigare just nu än att skriva "Individuell skrivuppgift", inlämning 17.00 idag

  • Dricka kaffe
  • Städa
  • Planera veckans träning
  • Bädda sängen
  • Sortera samt betygsätta nya låtar i iTunes
  • Spela gitarr
  • Hänga på Facebook 
  • Frenetiskt tända och släcka en lampa och kolla in i ljuset 
  • Bajsa
  • Göra det här sjukt onödiga blogginlägget som redan gjorts flera gånger om
  • Lägga banor i Ocad
Bland annat. 

fredag 6 januari 2012

Nytt PB

Sagt och gjort, idag sprang jag 3000 meter på Ärlaspelen och satte nytt personligt rekord. Det var ett tag sen sist, men det var också ett tag sen sist jag sprang. Det som förvånar mig mest är att jag persade inomhus på 200-metersbana istället för 400-metersbana utomhus. Nya tiden lyder alltså 9.24 mot tidigare 9.28, som jag satte utomhus. Bästa tiden jag sprungit på inomhus är annars 9.51.

Misstro mig inte nu, bara för att jag har sprungit snabbare nu än någon gång förut så betyder inte det att jag är nöjd.  Nu är det bara nästa rekord som räknas.

Nya tag

Dagen till ära tillbringar jag träningen inomhus, då det är så jävla fint ute. Det är nämligen Ärlaspelen i Eskilstuna där jag ställer upp på 3000 meter. Det var på dagen ett år sedan jag sprang 3000 meter inomhus, tillika 3000 meter överhuvudtaget. Då jag tidigare i veckan upptäckte att det skulle komma lite folk har det blivit ett litet ofrivilligt försök att formtoppa med bara en träning per dag. Igår en väldigt lugn jogg i skog på ungefär en timme, dagen innan ett spänstpass som såhär i efterhand kanske inte var så smart.

Nu är det ju såhär att jag inte för fem öre har någon snabbhet i kroppen då jag är ganska nedtränad, så jag försöker att inte tagga för mycket. Sånt leder bara till att de två första varven går på 7.30-fart och resterande på 10.30 fart. Men det är svårt för tävlingsnerverna börjar komma igång. Det ska bli skönt att få ta ut sig så mycket jag kan idag och sedan fortsätta med den hårda vinterträningen. Nästa tävlingsmoment blir Siljan Snowshoe Race i slutet på januari. Sen får det vara nog ett tag, så man inte går och blir för bra.