Ur skog!

"Här står jag i regnet, i januari", hann jag tänka innan det sattes av uppför lurigt gömda, mosstäckta rötter i sluttning, mitt i Södermanland. Dagens pass löd; nostalgipass, och förlades på Långa natten från 10MILA år 2000. Den svindlande tanken av hur många själar som plågats i dessa löparstråk resulterade i att man sprang med andakt.

Någon timme in i passet (jag har vid detta tillfälle ännu inte vågat kolla på klockan), så står jag på en höjd och försöker läsa in mig. Tänker; jag fixar det när jag kommer fram, och lägger på kompassen; läser in mig vid en sjö the size of Vättern. 

Ytterligare någon timme in i passet känner jag hur benen våldsamt tvingas arbeta för att ta mig backe upp och backe ner i obanad terräng. Sörmland på tvären är inte att leka med! Och hittills har passet innehållit 300 meter plan väglöpning. 

Skogen är en grym älskarinna. Den kan stryka dig medhårs med vackra höjdpartier och gamla stråk med rester av kontrollställningar, men den kan också banna dig med skvattramsmyr, granplantage och kontrakurs. Beaktansvärt det där, att allt kan komma på ett och samma pass också.