Fanfanfan kl. 19.00 i spåret; decemberkväll 2010

Vidrigt.

Det är vad det är.

Det är så inihelvete jävla vidrigt att dra ut och träna när det är kallt och mörkt, långt kvar till säsong, man vet att man ska springa i timmar och har en ensam lång väg hem.

Det finns inget som kan motivera en till att tänka att det på några sätt och vis är kul. Det finns inga bra argument till varför. Bara att man måste. För att få träningen gjord. För att kunna inbilla sig att man blir bättre.

Jag hatar vinter. Jag hatar snö. Jag hatar kyla. Jag hatar mörker. Jag hatar träning. Jag hatar elljusspår. Jag hatar folk. Jag hatar Sverige. Jag hatar underställ. Jag hatar alla som ställer sig positiva till vinter. Jag hatar den här bloggen. Jag hatar alla som läser den.

Nu drar jag ut och våldtar mig själv by running. Fyfan.