Jukolan viesti!

Jukola närmar sig med stormsteg och det börjar bli dags att snacka ner och mörka formen som ju brukligt är. Jag har inte varit vidare pigg sedan jag i ett av mina många idiotiska ögonblick i livet bestämde mig för att cykla från Köping till Alfta, springa Silva League i Mellanösternklimat och sedan cykla hem till Uppsala. Smärta i många olika delar av kroppen har åtföljt mig sen dess och här kommer ett litet utdrag.

• Ont som fan i ryggen. Oklart vad det beror på, men en gissning är Göteborgsvarvets asfalt i kombination med mitt löpsteg. Eller som seismologerna kallar det: 5,4. 
• Ont som fan i nedre magmusklerna. Kan inte sätta mig upp i sängen. Kan inte springa utan mörka tankar. 
• Ont som fan i vristerna efter upprepad våldtäkt av dåligt underlag och dåliga skor.
• Ont som fan i hjärta och själ. Rakning närmar sig och det råder stark separationsångest. 

Trots allt detta så kommer jag ju såklart vara så jävla bra i helgen. Men mest av allt ska jag vara hänsynslös och otrevlig. Inte hälsa på folk jag känner, svära och tacklas i skogen och på återbåten. Bete mig ungefär som vanligt alltså. Man vill ju bara vara sig själv för en stund.