Mitt bloggande har inte tilltagit av den enkla anledning att jag sliter för att få samhället att gå runt. Det är upp 04.30 som gäller för min del, jobb till 17:15 och sedan måste jag överväga ifall jag ska äta eller träna. Det blir oftast det senare. Sedan är det läggdags. Inte mycket tid läggs på det som kan vänta några timmar, några dagar, några veckor.
Men nu kräver sammanhanget att jag når ut till er!
På lördag springer jag nämligen Jubileumsmarathon. Och ångesten är icke att ta miste på! 42 kilometer är långt. Det är fan så jävla långt. Mitt levnadssätt innebär dessutom att jag för egen maskin kommer ta mig till Stockholm och hem för att springa det där jävla loppet, utan någon som hejar på mig. Vidrigt!
Jag ber er därför att 13:48 på lördag sända mig en tanke. Kanske någonstans i kosmos kommer det att tillföra extra energi till ben som inte vill, till ett sinne som tröttnat och till en pojke som ligger och gråter strax utanför Solna.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar