Höst och vinter

Jag gillar höst och vinter. Det är den enda tid på året då folk är lika bittra som jag är i vanliga fall. Nackdelen är att det vidriga vädret gör mig ännu mer bitter, så klyftan mellan mig och vanligt folk är alltjämt där den ska vara.

De senaste dagarnas ihängande regn har inte tillfört mycket till min träningsvecka. Jag körde Backbanan i onsdags och förundras fortfarande av hur jävla ont det gjorde att springa, inte fort utan i moderat tempo. Känslan är väl att vänta sig när mer än hälften av veckans pass består av just annat än löpning och då främst rullskidor. Jag vågar fortfarande helt enkelt inte löpa för mycket med min hälsena. Ännu en anledning till mitt beklagliga tillstånd, eftersom det nu börjar bli omöjligt att åka rullskidor med all världens löv på asfalten, som ständigt också är blöt. Fast det är klart att träningen närmar sig de normala förhållandena då det ständigt är bakhalt.

Jag spenderar dagen med att titta ut genom fönstret och hata livet lite mer än vanligt. Innanför fönstret har jag nämligen ännu inte börjat skriva min C-uppsats som börjar tära på mitt goda humör. Jag har även tagit på mig en massa O-bokenartiklar som heller inte har blivit skrivna.

Jag jobbar tydligen hårt med att klaga i det här forumet. Skönt att veta att ingenting förändras med tiden i alla fall.