Hösten är som bekant bitterhetens högtid och jag tänkte ta tillfället i akt att återvända till den här soptippen av värdelösa skräpinlägg. Anledningarna är många, men det är först och främst för att de bloggar jag följer inte längre tycks skriva något läsvärt och intressant, så då får jag väl själv ta tag i saken. Men först en förklaring till min frånvaro.
Jag har inte levt under devisen "harder, faster, stronger" sedan O-ringen i slutet av juli. Jag drog under Jubileumsmarathon på mig en skada i hälsenan som förvärrades under O-ringenveckan och som dessutom förde med sig mer skadeproblem i ryggen och i magmuskelfästet.
De som känner mig väl vet att mitt psyke inte klarar av sådana motgångar, så anledningen till min frånvaro kan kort beskrivas med ett ord: depression. Jag flyttade under de kommande veckorna ut i sommarstugan där jag fiskade, plockade bär och drack whiskey och inte tog ett enda löpsteg. Kort därefter åkte jag ned själv till Smögen och tältade. Och drack lite whiskey. Efter återvändon till Uppsala och studierna så har jag bara tränat när jag inte haft ont, det vill säga korta fega pass i lätt skog och för det mesta rullskidor mellan de många vilodagarna och whiskeydrickardagarna.
Depressionen har inte släppt än, även fast skadan blivit bättre. Jag kan springa obehindrat med undantag av lite stelhet i hälsenan under uppvärmning, men psyket har en lång väg kvar att gå.
Detta är såklart bra för de eventuella bloggläsare jag har som kräver kvalitetssäkrade inlägg, för det ska gudarna veta att de allra bästa poeter, diktare, skribenter och debattörer genom tiderna har lidit av någon form av depression.
Om jag återvänder till att leva under "harder, faster, stronger"-devisen återstår att se. Det enda som är säkert är att jag aldrig kan sluta träna och aldrig heller sluta med orientering för då skulle mitt liv sakna mening. Då kan jag lika gärna sparka undan stolen under mig och säga adjö.
Vad som händer härnäst är väl några dagars njutning av höstfärgerna på några lugna pass innan vinterns helvetesmisär kan börja. Eftersom jag inte längre är bunden av några lektioner i skolan så kan det nog bli en hel del sådant fram tills vardagen börjar igen i mitten av januari.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar