En vecka i livet är förmodligen allt jag kommer få

Istället för att försmäkta i Uppsala (hur många gånger ska jag behöva skriva att det är en vidrig plats?) är jag i Köping och håller mig så långt borta från studenter och studentlivet som möjligt. På fredag skriver jag en tenta. Det är inget värt att orda om.

På fredag åker jag också tåg. Jag åker tåg norrut. Det är slut på tramset nu. Jag tar mig upp till Umeå där jag efter en natt i tält i en rondell förhoppningsvis tar mig till Sikeå och Västerbotten 3-dagars. Efter det börjar äventyret. Vi i Ärla ska nämligen ta bilen runt Bottenviken i en vecka, upp i Sverige, ner i Finland och landa framme på Jukola. I nuläget är resan den enda ljuspunkten i mitt liv framöver och kommer med all säkerhet bli den bästa veckan i mitt liv. Varför?

1. Manlig gemenskap
2. Bo i tält
3. Sill & potatis
4. Orientera

När jag kommer hem från denna resa är det bara att sätta sig och vänta på att dö, för kommande år i livet lär knappats bjuda på något mer värt att leva för än detta. Någon form av dokumentation kan komma att ske så att jag senare kan sitta och vara nostalgisk. Om detta är något som kommer delges här återstår att se. 

Annat värt att notera i mitt liv är att min kropp är ett vrak och livsångesten är alltjämt närvarande.