En utdragen och varm sommar förtjänar en lång och kall vinter. Skiftet däremellan väntas inom kort. De sista dagarna av frihet och värme går mot sitt slut och jag försöker så gott jag kan samla upplevelser att se tillbaka på när mörkret tar över. Gårdagens spelning av främst Kent, men också Lars Winnerbäck och Robyn, blir en sådan. Episkt, magiskt och allt det där. Nästa vecka väntar Eldkvarn. Vi får se vad det blir.
Det goda livet är i alla fall över eftersom jag nu är tillbaka i Uppsala. På onsdag börjar terminen igen och vardagen, så förhoppningsvis ska man väl slippa tänka på sitt eget elände och få fokusera på något annat.
Tävlandet har lyfts en aning. Jag kan numera springa tävlingar utan att skämmas över mina egna prestationer. Förhoppningarna om att avsluta säsongen med några topptävlingar förgyller tillvaron någorlunda åtminstone. Snart förgylls även tillvaron av en till Ärlaälskare i Uppsala, så mitt liv i ensamhet bland folk som tycker tillvaron här är kul och mysig upphör förhoppningsvis.
Intresset för att blogga är lågt och detta inlägg är skrivet under tvång av mig själv. Anledning okänd. Det var länge sedan det regnade inlägg och inget pekar väl på att det kommer göra det igen. Det är tröttsamt att skriva om att livet är meningslöst, men tyvärr är det ju sant. Så inlägg kommer när det kommer och om intresse finns. Ibland är det ju bra att samla tankar och sätta saker på pränt.
Tack och förlåt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar