Jamen så sitter man då här igen efter frånträdet från bloggandet för några månader sen. Fan vet väl jag vad det ska vara bra för. Att både sitta här och frånträda alltså. Eller blogga för den delen. Nu var det bara så att jag kände för att skriva igen och det är väl fan inget mer med det. Och hör sen. Så det så.
"Men hörru Simon, vad i den himmelska fridens namn har du haft för dig sen senast?"
Frågeställningar om alla mina galna upptåg hänvisas till min sekreterare Käften, som kommer handha alla ärenden som rör allmänt tjafs. Jag har kollat på Halv åtta hos mig. Det är bedrövligt.
Det är inte det som det här ska handla om. Det här ska handla om det som det handlade om från början. Det allmänna missnöjet över sakernas tillstånd. Mer än någonsin så behöver världen påminnas om att allt är ett helvete och kommer alltid att vara det. I en värld av Halv åtta hos mig så behövs lite Sex på morgonen går alarmet och kaffet är slut. Och det är därför jag är satt på denna jord.
Så nu byter vi riktning på den här skutan. Bakåt. För det är dit bakåtsträvare bär hän. Till det som allting började med. Missnöjet. Fast i vuxen tappning. Åtta år senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar