Återkommen från Ön och väl inrättad i vardagslivet igen har jag kunnat reflektera ytterligare över min utlandsförlagda utbildning och kommit till slutsatsen att det mesta, som misstänkliggjordes redan innan, var skit.
Det om det. Jag har lyckats med att behålla den här känslan av att allt är skit genom att lyckas med bedriften att bli förkyld efter att ha sett fram emot att träna under en lång tid. Lägg på det tunga arbetsdagar på Posten och ekvationens lösning blir att bedrövelsen > belöningen.
För att förhoppningsvis råda bot på detta lilla helvete så kommer jag riskera att göra det sämre genom att åka och träna i Ärla och gå på årsfest.
Rimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar