#indiefredag

Jag hade en tanke om att jag skulle börja med någon slags veckosummering eller åtminstone något liknande i början av året, men som med mycket man planerar att företa sig under ledighet blir det sällan gjort när vardagen väl börjar rulla på.

Förra veckan och den som just nu pågår har ändå varit rätt så effektiva. Det relativa och högst självvalda lidandet – som ett heltidsjobb och någon slags idrottslig ambition som löper parallellt ibland kan innebära – tär en del på motivationen. Så har varit fallet i höst. Jullovet var väl ändå en ganska bra tid för att bygga upp lite momentum i träningen och komma igång med lite bättre rutiner som skapar lite mer flytfart i tillvaron. Implementeringen av att tänka två steg framåt i logistiken har gjort det lite enklare; och att jag faktiskt skrev ner tanken om en gällande träningsplan i förra inlägget har gjort att jag lyckats med bedriften att veta vad som dyker upp i veckan.

Det är mycket löpning och orientering nu, i vilket fall, och det gör ju planen ganska lätt att följa så länge pannlampan är laddad. På landet där jag bor blir det becksvart direkt när solen går ner, så att springa i elljusspår blir rätt så ointressant då jag ändå måste passera några kilometer mörk skog för att komma dit. Suboptimalt i ett alltmer optimerat levnadsexperiment. Det blev åtminstone träning enligt plan förra veckan, minus nattcupen som fick ställas in efter 50 minuter i bilkö efter en trafikolycka. Det hade irriterat mig något oerhört förut, men jag kom spontant på att jag hade en hel träningshelg med OK Orion att springa mig trött på senare i veckan, vilket jag också gjorde.

Just nu infinner sig en känsla av kontroll i tillvaron som jag uppskattar, även om vi just nu funderar på vart vi ska ta vägen med bohaget. Vi hyr vårt nuvarande boende, som funkar perfekt för två, men att bli tre och bo på landet känns inte lika attraktivt som det en gång gjorde. Så helgen och kommande vecka kommer innehålla tre visningar av hus. Det som är mest motiverande ur det perspektiv jag har nu är att det ger en kortare resa mellan hemmet och allt annat som jag lämnar hemmet för.

Inget av ovan nämnda har något att göra med att det är #indiefredag. Det var något jag tänkte på under hösten, men som aldrig blev av, att kasta mig ut från jobbet i en serie videosekvenser som skulle upp på Instagram med tillhörande bakgrundsmusik. Lyckligtvis tog jag mitt förnuft tillfånga istället för att bli en douche, men det förtar inte det faktum att det ändå är #indiefredag. Väl bekomme!