Så var då helgen passerad där det med snabba ryck blev klart att jag skulle få springa. Det var några dagar där jag räknade lite rankingpoäng och kollade anmälningslistan och ungefär en vecka innan stod det klart att jag skulle få delta både på medeldistansen och ultralången. Nedan följer en race report av Swedish League #1:
Jag fick som ganska väntat packa ner mig tidigt på morgonen själv i bil eftersom dottern fyllde ett dagen innan med kalas och fika. Framme på tävlingsplatsen så stannade jag kvar i bilen och laddade de sista 45 minuterna innan starten gick. Så än så länge så var tävlingen ganska lik en vanligt tisdagsträning med förhållningssättet att man ska vara på plats så sent som möjligt och dra så tidigt som man kan.
Efter någon halvtimmes uppvärmning så gick starten 10.15. Jag tyckte ändå det var förhållandevis lätt att tända till och få igång tävlingsnerverna. Det är inte alltid det lyckas, eftersom jag ofta känner mig som en turist i elitsammanhang och inte har så mycket med toppresultaten att göra. Denna dag såg jag däremot fram emot att kasta mig ut i terrängen.
K1-K3:
Det tar ett tag att komma in i kartan och översätta terrängen till kartbild och vice versa. Oklart om det beror på ovanan med tävlingssituationen eller om det är kartan som har dribblats för länge i någon kartkommitté någonstans. Det blir i alla fall lite osäkert stråk till K1 och lite osäker kontrolltagning av K2 och K3. Blir helt ställd av punkthöjdernas storlek. Inte Färskesjöklass på dem direkt.
K4-K7:
Kontrollerna sitter där de ska, men kroppen vaknar inte till liv. Det blir aldrig riktigt något tillfälle att växla upp farten och det känns inte riktigt som att det finns så mycket mer fart i kroppen heller.
K8-K11:
En liten bom på ca 15-20 sekunder på K8 efter att ha gått igenom ett tätare område på ett lite ogenomtänkt och riktningslöst sätt. Förvånas av hur otydlig stenen som sista säkra i ringkanten är på väg till K10. Till K11 så tar jag väldigt snabbt beslutet att springa väg runt och försöka få upp farten lite. Hittills har jag känt mig otroligt seg i den knixiga och kuperade terrängen. Exekveringen blir inte riktigt som tänkt då kraften i benen är borta. Det går så klart lite fortare, men det blir ingen markant fartökning och förändring i attack på resten av loppet heller.
K12-K15
Får kontrollerna men tar så här i efterhand ett felbeslut genom att köra söder om bergsknallen på väg till K13. Helt klart snabbare att gå norr om den närmare strecket.Lite mer velighet och seghet bidrar till att det går rätt sakta här. Är ikappsprungen två minuter av startande efter mig vid K15.
K16-K19
Försöker hänga på när jag blir ikappsprungen och går med två kontroller. Till K18 så blir det för tungt för mig, möjligen att vi också splittras i några microvägval. Jag får i alla fall kontrollen bra och är sedan före i mål.
K20-Mål
Till K20 springer jag ner på åkern istället för att gå mer rakt. Vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt. Det är min bästa sträckplacering på hela banan men är ändå 25 sekunder efter i löptid på sträckan. Avslutar banan med i princip samma tempo som jag inledde den i. Tyvärr inte så snabbt och hela loppet kändes väldigt tungt.
Placeringen på loppet blev 64 av 77 som tog sig i mål. Inte direkt någonting som jag lägger någon vikt vid annat än att det är lite trist att lägga ner så mycket tid på orientering och få ut så blygsamma resultat. Det var däremot inte så att jag på något sätt pressade ihjäl mig på banan, utan låg i ett tempo som motsvarar det jag har haft på de senaste tempoträningarna i Blekinge eftersom jag mer siktade på ultralången. Jämfört med 2019 (närmaste normala säsong) då jag inte ens fick springa huvudklass annat än på en långdistans så är det väl en mindre förbättring från det årets toppnotering med en 67:e placering. Historiskt har jag dock bärgat en 32:a plats på en medeldistans i elitklass, vilket är ett resultat där jag tycker att jag gör mig själv lite mer rättvisa. Vi får se om det kommer några fler tävlingar i år att slipa meritlistan på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar