Som tidigare nämnts; i fredags åkte jag till Bollnäs. Jag hälsades välkommen vid stationen av en snöstorm som vi många har bekantats med i helgen. En timme senare var jag ute och skulle ge mig på bedriften att springa uppför Bolleberget. På något vis hade snöandet självklart tilltagit.
Efter att ha varit uppe på toppen fann jag mig själv springa fort i motvind i nedförsbacke på en väg i mörkret. Det var som att springa igenom en vägg. All påsamlad fukt tillsammans med den kalla motvinden resulterade i det fysikerna redan listat ut; jag var en istapp. Det var något så sinnessjukt kallt så man är förfrusen utan att märka det.
Tillslut hamnade jag i alla fall i Bollnäs efter en timme löpning och kunde bege mig till Vinbärsvägen och bastun som stod och väntade. Till nära beredskap - en kall öl. It was beautiful...
Dagen därpå var det tidig väckning för avfärd till en mycket omtalad karta - Hertsjö. Den stenigaste kartan på jorden. All sten är inte ens medritad, för då skulle kartan vara helt svart. Lyckligtvis - för min del, som inte kan springa bland sådan stenig terräng - låg det ett tjockt snötäcke som dämpade steget men också gjorde det desto mer tungsprunget. En kontroll råkade vara ett utkikstorn och där passade jag på att ge mig upp och blicka ut över Hälsingland - bland böljande berg och stilla sjöar. Och allt var som i låten Hälsingland med Tomas Andersson Wij. Klockade stannade på 1.20 snöpuls - och benen stannade på stumma. It was beautiful...
Tyvärr blev det inte tre pass denna dag. Fredrik Edén lyckades övertala mig att skippa dagens andra pass (stad-OL som jag direkt kan säga inte är mycket att hänga i granen) vilket inte var så svårt. Skidpasset blev inställt på grund av för mycket snöande, det fanns inga spår helt enkelt.
På söndag var det dags att packa ihop och åka iväg direkt på morgonen till Höghammarhallen där dagens båda pass utgick ifrån. Första passet; två sprintbanor, varav en kortare kvalbana och en 2,2 km riktig bana. Lyckades komma i mål som trea i ett på pappret tufft startfält. Jag hävdar dock att jag genade och hoppade över en brant som var förbjuden på kartan och tjänade många sekunder. Tävlingsledningen informerade att branten inte alls var opasserbar, men inväntar fortfarande beslut från juryn.
Andra passet; tröskelintervaller i Höghammarhallen och här-kommer-en-massa-nummer-800-600-400-200x 3 set med 1 minuts vila mellan varje och 2 minuter set-vila. Ett varv på cirka 37-39 sekunder = 9.20-fart på Cooper. Kändes dock lite över tröskel men lite ont ska det såklart göra.
Efter en vemodig hemresa blev det Coop och 1059 riksdaler fattigare och tre proppfulla kassar mat rikare, inväntar jag sömnen bortom tentaplugget. Not so beautiful...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar