Det är lätt att vara bitter när man är dålig. Eller åtminstone inte når upp till den nivå man tänker sig att man bör ligga på. De senaste inläggen talar i alla fall sitt tydliga språk. Egentligen har jag väl aldrig sprungit en bättre vårsäsong än denna. Det syns ju dock inte på resultatlistorna. 9:a på Stockenfejden 4/7. 26 fullföljde. 17:e på Silva League 29/4 av 63 som fullföjde. Dock i Elit3. Då är det alltså en elitklass med bättre löpare och en som sägs ska vara likvärdig med E3. 44:a i lördags av 112 fullföljande.
Jag har aldrig varit en statistiknörd. Jag är mer ute efter känslan på ett tävlingslopp än ett snyggt resultat i träningsdagboken. Mer känna att benen svarar och att orienteringen stämmer än att räkna sekunderna mellan mig och segraren. Får jag bra flyt så brukar jag vara nöjd. Men i år har jag blivit mer resultatfixerad. Det är nog det farligaste man kan vara när man är halvkass. Något positivt med det är å andra sidan att man strävar åt något bättre.
Det är två tävlingar kvar på den här vårsäsongen. Helgen tillbringas i Alfta där det bjuds på medeldistans och jaktstart/masstart. Jag ser mest fram emot medeldistansen då det förmodligen kommer bli den som mest liknar idrotten orientering. Masstarten kommer bara bli terränglöpning.
Eller nej förresten, stryk det ovan. Jag ser mest fram emot fisketävlingen på lördag efter tävlingen. Det är ändå inte orientering om det inte är över 14 km långdistans i vildmark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar