En förjävla fin dag

En helg är en helg. En helg som gick har gått. Analys: bättre resultat än helgen innan. Fortfarande inte bra. Men många bäckar små...

Det kanske mest roliga som hänt i år hände igår. Och då snackar vi inte sitta och frysa på en begynnande lerig gräsplätt i Ekonomikumparken. Jag har tillräckligt bra erfarenhet av öppna fält med folk för att veta att det inte är det minsta roligt. Övriga festligheter under Valborg i Uppsala hoppade jag också över då jag tycker att det tar fokus från supandet. Inte för att det blev något sånt i helgen heller. Jag kör ju för tusan!

Nej, igår stod jag nämligen på det vresigaste hygge man kan tänka sig i Sörmland. Arbetarbyxor och T-shirt. En varm och strålande dag. Borrspaden i högsta högg och en hink med trädplantor. Om femtio år skriker någon stackars själ "Fan!" när han bommar i ett tätt grönområde. Med andra ord: Jag satte plant i sex timmar.

För att vara säker på att man skulle somna gott sen på kvällen blev det också ett distanspass på Åsen i Ärla. Ärlaåsen. Den går genom nästan hela Sverige, enligt säkra källor. Sen började vi elda ris i Coach Johnnys trädgård. Ytterligare tre timmar i arbetsloggen. Ett besök vid brasan i Ärla gjordes också, med fyrverkerier och allt. Vi tyckte vi förtjänade varsin kaffe för fem kronor. Skönt att se att markan inte sålt sin själ till kommersialismen som så många andra markor gör nuförtiden.

Allt för mig just nu. Se nu till att städa i Uppsala innan jag kommer dit. Nåde er om det ligger skräp kvar från Valborg, era jävlar!