Idag hade jag den enorma lyxen av att träna i regn och rusk. Vissa tycker nämligen det, att det är ett privilegium. Jag tycker som sig bör att det är ett jävla helvete. Man kan orera dagarna ut och dagarna in om hur hårt det är, hur bra det är och hur skönt det är. Men sanning att säga så är det ju ingetdera! Det är, om jag ska dra det till underdriftens rand, som att tacka för samlaget efter en våldtäkt.
Missförstå mig rätt, jag är inte den som går in och tar en till kaffe och grinar bara för att det regnar lite. Eller jo förresten, det är jag ju visst! Men sen tar jag på mig understället och kör med ansiktet nedborrat i backen under en strid ström av svordomar och uppmuntrande kommentarer som; "kom igen då, ditt luder!"
Idag var inte en dag som gick till historien som den bästa dagen i mitt liv. 10 enminutersintervaller och en avslutande trekilometersintervaller kunde inte ens råda bot på det.
Den efterföljande bastun, maten och blogginlägget är dock mitt uppåttjack, så nu är jag tillbaka till att hata livet lite moderat och i smyg. Men om det här vädret fortsätter så tar jag snart livet av mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar