November brukar vara startskottet för en ny träningsperiod eller slutet på en gammal. Det behövs. De senaste månadernas förfall har gjort att jag i princip börjar om på noll. Då är det skönt att det är fyra månader kvar tills man kan börja fundera på att tävla igen.
Jag har egentligen inte kört på någon stenhård planering alls när det gäller min träning, utan jag går på några nyckelpass som kallas distans. Jag springer långt, flera gånger i veckan. I år har jag dock tänkt köra satans mycket mer styrka, eftersom min kropp fortfarande är klen på sina ställen efter den långa skadeperioden. Ett besök till sjukgymnast ska också planeras in, så att jag kan råda bot på skiten.
I övrigt ser jag fram emot tiden då det är "time to pretend", med två pass per dag, lägerresor, misärträningar med kyla och snö samt den sköna känslan efteråt när man ligger i sängen och inte kan sova för att det gör så jävla ont. Då kanske man slipper komma sist i F-finalen på SM nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar