Intellektuella läsare varnas

Det här är ett inlägg som de flesta som bedriver någon form av idrott och dessutom bloggar vid sidan av måste skriva. Fråga mig inte varför, för något läsvärde har det inte, inte heller någon betydelse för varken skribent eller läsare. Ändå översvämmar idrottsbloggar, hälsobloggar och annat tjafs-bloggar med liknande inlägg. Jag hatar det såklart och skulle helst slippa ifrån, men det tycks även vara så att dylika inlägg är nödvändiga för att behålla läsarna. Det vill säga de som håller på med exakt samma sak men som istället för att skriva det hellre läser det. Det har med andra ord blivit dags att referera gångna dagars träningar.

Inlägget sorteras under skräp.

Efter en hård vecka vanlig vecka känns kroppen som att den är på väg tillbaka. Året började med sjukdagar och vilodagar och det här var första riktiga veckan med ordentlig träning. Rockgympa i måndags, tisdagsbana i tisdags (hade ni kunnat räkna ut det kanske?), onsdagsnatt i onsdags (nähä, Sherlock?!), intervaller i torsdags, vilodag i fredags, korridor-OL igår och fint pass på skateskidorna idag. Allt som allt har många träningar bedrivits löpandes, vilket är en stor skillnad mot tidigare under träningssäsongen. Tunga ben i tisdags och smärta i magmuskelfästet från en timme in i passet. Tur att det bara var en och en halv timme kvar då...

En lärdom är att lugna pass löpning fungerar bättre i mitt nuvarande beklagliga tillstånd av odiagnosticerad invaliditet och att stretching känns bra efteråt. Andra kommentarer ifrån träningar i veckan är att jag var klen i onsdags och torsdags och rätt glad över att få vara ensam i skogen igår. Dagens skidpass var en uppvisning i bländande teknik av sällan skådat slag.

Jag spydde precis lite i min mun. Kommande inlägg blir bara samtidsbetraktelser ur vänstervriden synvinkel om samhällets fördärv och andra bittra iakttagelser. Jag går och skäms på mitt rum i väntan på glömskans sömn.