I väntan på att dö

För nuvarande inväntar jag OK Linnés träning Tisdagsbana, som erbjuds varje tisdag under vinterhalvåret. Efter Tisdagsbanan är det Tisdagssoppa i Klubbgården. De jobbar stenhårt med namnsättningen här i Uppsala.

Här har jag suttit sedan 15.00 då skolan tog slut för min del. Jag har suttit här och väntat på att dö. För det är det man gör när det är flera timmar kvar till träning. En ständig bävan förföljer mig, för jag vet att det kommer bli jobbigt. Varje minut är en minut jag är beredd att fega ur på och bara sitta kvar och vänta på att dö i en helt annan bemärkelse. I vilket fall så verkar det ju som att jag till slut kommer dö ändå, så det är väl lika bra att göra det när jag tränar. Det kanske känns bättre än att bara vänta på att dö.