Logiskt

Eftersom jag slet ut mig i förra veckan med totalt fyra timmar i skolan, har jag under denna vecka begåvats med ledighet. De mycket innehållslösa dagarna tär såklart på psyket men jag har åtminstone, till skillnad mot för några veckor sedan, möjligheten att träna.

I övrigt spånar jag på inlägg man skulle kunna skriva om den katastrof vi idag kallar samhälle och hur man skulle kunna råda bot på detta. Men det är ett inlägg för en annan dag. Just nu är jag för nöjd. Det har nämligen precis snöat. Och nej, jag är inte en sådan som älskar snö. Snö är för det mesta i vägen och alltså inte speciellt älskvärt. Däremot älskar jag till viss del att åka skidor. Vilket man gör på snö. Senaste veckor har varit fattiga på den fronten men nu börjar det bli dags att nöta spåren igen.

Men inte idag. Nysnön har precis lagt sig, vilket i Uppsala betyder att om en vecka kanske det finns spår om någon Vasaloppspensionär begett sig ut i ett tappert försök. Till dess nöjer jag mig med Onsdagsnatt ikväll som jag kommer göra till ett riktigt slitpass då jag fick träningsförbud igår av den sjukgymnast jag besökte. Ett tiotal nålar in i det område där jag har ont (logiskt) följt av ett rån på 540 kronor med diagnosen "förmodligen överbelastning" och ett träningsförbud gjorde inte direkt min tisdag. Den sorgliga insikten om att kapitalismen även infekterat vården kommer förfölja mig ett bra tag framöver. Den direkta tanke som slog mig på vägen hem var ungefär den här: