Jag klarar verkligen inte av att vara ledig. Det är vidrigt! Inte för att jag inte har saker att göra, men att själv råda över det, att jobba självständigt, är fan det sämsta som finns! Ge mig barsk disciplin, en piska och fasta arbetstider. Det här är tortyr.
Den enda stimulans jag får är i form av träning som jag tyvärr fick dra ner på i tisdags, då jag dels märkte att det inte går att springa i skogen och dels att min kropp är trasig. Jag levde i falska förhoppningar om att jag skulle kunna få en tid hos en sjukgymnast denna vecka, men förgäves. Blandad träning alltså, skidor som alternativ till vissa löppass och inga löppass som stressar vad-fan-det-nu-är-för-jävla-trasigt-skit när jag springer.
Då träning numer är det jobbigaste jag gör under dagarna ser jag heller inte så mycket fram emot det då den vidrighet vi kallar vinter gör varje träning till ett litet helvete, vilket leder till att jag varje kväll måste dämpa, inte bara känslan av att inte ha uträttat ett jota, utan också ångesten av att vilja och inte vilja träna. Förbannade ledighet. Förbannade vinter. Förbannade liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar