Några veckor har förflutit sen senast och tur är väl det! Jag tror det är bra att släppa saker när det finns annat som kräver mer fokus. Jag har haft praktik de senaste tre veckorna och koncentrerat mig på att sköta det så bra som möjligt och samtidigt kunna komma hem och ha energi kvar till att träna. Tyvärr hinner det bara bli ett pass per dag i vardagarna, så de träningarna får utgöra någon sorts grundträning. Inga förbluffande framsteg således, men inte heller en insjuknande lathet som tar över.
Denna vecka är det dock sportlovsvecka. Då passar jag på att träna lite hårdare medan tid finnes och katten är borta. Ridefelt är nämligen i Turkiet, så jag har som så många gånger förr lägenheten för mig själv. Inte mycket att tänka på alltså, vilket är skönt, då varje ledig stund under praktiken uppskattas.
Vi får se hur mycket jag hinner med. Två pass per dag får väl utgöra något sorts minimumkrav, annars har jag tänkt köra ganska mycket fart. Inget timjagande att tala om alltså. Idag bjöds det på intervallstege, ikväll rockgympa. Senare i veckan återstår att se. Beror lite på väder och vilja att eventuellt ta mig till ett löpband och/eller friidrottshall. Och känsla. Jag befinner mig i något sorts gränsland vad gäller om jag ska klassa mig själv som skadad eller inte. Återkommer i den frågan.
Det känns annars som att jag är tillbaka i slag. Suget efter att orientera infinner sig och längtan till barmarkspremiär gör sig känd igen. Måhända blir det redan första helgen i mars en resa ned till Åhus och Sverigepremiären för att rasta vinterinlöpta ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar