I ett nytt försök att väcka liv i något slags reflekterande själsliv så har även lusten (nåja, just nu åtminstone) att återgå till något slags aktiv livsstil också följt med. Både ytan och djupet i harmoni tycks det som. Veckan har bjudit på fler pass och fler stunder utomhus, men mest med lusten som drivkraft och inte piskan av att försöka uppnå en kvot. Sunt ändå.
Svaren på röntgen kom tillbaka. Inget onormalt kunde upptäckas. Satfläsk. Vidare ultraljudsundersökning och skleroserande behandling kan heller inte utföras på USÖ förrän våren 2018. Förbannat.
Jag har börjat fundera på hur pass mycket min skada egentligen beror på överansträngning, eller om orsaken nog mer ligger i mitt rörelsemönster. Hur som helst, så kommer ett av mina mål under vintern vara att uppnå en bättre kroppskontroll, med bättre hållning, styrka och rörlighet. Jag är inte helt klar med hur, än så länge, det jag vet är att jag är mer intresserad av att träna annorlunda, eftersom mitt orienteringsintresse för stunden är – i det närmaste – dött. Mer alternativträning är numer lockande, till skillnad från tidigare perioder då det snarare har varit frånstötande.
Idag lyckades jag med bedriften att springa distans på stig i nästan två timmar. Det har aldrig varit någon bedrift för mig förut. Men nu känns det mer som det eftersom den senaste gången ett träningspass varade längre än två timmar var sjunde juli; och de senaste veckornas träningsmängd knappt uppnår en handfull timmar i veckan.
En av anledningar till att jag den senaste tiden inte känt någon lust till träning kan också vara för att det har funnits mer konsekvenser snarare än fördelar av att träna. Jag känner mig allt mer stel, börjar få mer känningar i rygg, mest svank, och muskelknutar lite varstans. Ljumskar och höftböjare är oskiljbara, knän mer oföljsamma, vrister mer ömtåliga. Också en anledning att jobba mer med allsidigheten; det var år sen det infann sig ett runner's high.
Att avsluta veckan med lite segrar över svagare karaktär och med lite mer måluppfyllnad än veckan före är åtminstone en bra trendsättare för kommande dagar. Jag laddar om inför mer variation. Det känns bra. Målet: ta sig till en träningslokal för att jobba med funktion, styrka och rörlighet.
Förhoppningsvis kan livet få innehålla några nöjen också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar