Utan tvivel en av de sjukare helgerna i mitt liv har passerat och jag är ganska övertygad om att från och med denna stund blir bara livet sämre. Jag har nått min topp. Det finns inget mer att hämta. Festdöden är officiell.
Jag kommer aldrig någonsin kunna gå på fest igen utan dåligt samvete. För jag vet att det aldrig kommer bli så kul som det har varit i helgen. Det går inte. Det. Går. INT!
Jag kan lika gärna sluta med allt roligt från och med nu. Det känns avslaget på något sätt. Nu vill jag bara lyssna på Kent och Thåström och drömma om när livet var kul att leva. Från 2/12 2011-4/12 2011.
R.I.P.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar