Elitmotionär

Jag väljer att i de flesta situationer outa mig som orienterare. Dels för att jag tycker att det gör mig intressant. Dels för att jag tycker att det nog är det bästa sättet att göra folk medvetna om orientering som en idrott och inte som en jävla scoutverksamhet. I enstaka fall måste jag också förklara varför jag ser ut som jag gör, med färgglada nylonkläder och sår på armar och i ansikte samt en lätt haltande gång, varav det sistnämnda inte kan sägas vara gemensamt för alla orienterare om än de flesta. Bemötandet kan variera, men nyligen så har många besvarat mitt avslöjande av vald fritidsaktivitet med frågan:

"Hur bra är du då?"

Frågan känns mest som ett försök till att bekräfta att för att "hålla på med" orientering så måste man vara bra, annars kan man inte hålla på. Och gör man det ändå så är man dum i huvudet. Allt detta är sant, men jag har under den senaste tidens skadehärva funderat över varför jag själv håller på när det är svårt att förklara för andra hur bra jag är. Vad fan är bra? Bäst är jag definitivt inte, men det kan ju å andra sidan bara en vara. Jag tycker heller inte att jag kan benämna mig som elitorienterare, eftersom jag varken springer elittävlingar i någon större utsträckning eller enbart sysslar med orientering på 100%. Jag tycker inte heller att termen elitmotionär passar in, då motionär klingar illa i mina öron. Dock är det det ord som jag mest använder till att förklara hur bra jag är. Jag tävlar men jag vinner inte. Men som sagt, det är det ju bara en som gör. Jag kommer å andra sidan sällan på den nedre halvan av resultatlistan på tävlingar och av de tävlingar jag hann springa denna säsong innan jag fick ge upp i mitten av april så sprang jag till mig tre pallplatser varav en vinst på nationella tävlingar.

Just nu känner jag mig däremot mer som en blekfet motionär i träda. Jag jobbar just nu på vändningen åtminstone och genomför från och med denna vecka ett projekt med träning varje dag. Ännu vill kroppkraken inte vara med som förr och hälsenan visade sig inte vara tillräckligt bra för att springa orientering i obanad terräng i helgen. Jag kommer börja med ca 20-30 min på motionsspår varannan dag och sen öka. Alternativträningen fortsätter. Motivationen ökar, ökar, ökar...