Jo, det här med förebilder

Förebilder skiter jag faktiskt högaktningsfullt i, men det finns ändå ett fåtal personer jag vill lyfta fram för att de är så jävla sköna.

Man nummer ett: Markus Torgeby. Anledning: bott i en kåta i skogen under något år.

Man nummer två: Lars Monsen. Anledning: bott i skogen lite från och till.

Och då kan man kanske fråga sig vad det är som är så jävla häftigt med att bo ute i skogen. Ingen bor i skogen. Och det är just det som är så skönt. Man slipper folk. De senaste två dagarna har jag spenderat i Stockholm. Där finns det folk. Det finns så jävla mycket folk så man kan tamejfan inte gå ett steg utan att det kommer något bänghuve med taskig attityd och fisförnäm uppsyn och ska gå in i intet ont landsortskillar som inte ens vill vara i fjollträsket.

Nej, tacka vet jag skogen. Där vill jag bo. Gärna norrländsk skog så det är milsvis med avstånd mellan mig och närmsta granne. Det är lyxigt det!

Det finns en dokumentär om Markus Torgebys vistelse i skogen. De första 10 minuterna har ni här.

Lars Monsen har producerat ett antal vildmarksdokumentärer. Förutom det så kan han nog vara den skönaste jävla liraren på denna jord. Klippet kommer från den norska dokumentärserien Nordkalotten 365, där Lars Monsen spenderade ett år norr om polcirkeln i Sverige, Finland och Norge.