Man vet att man är hemma, för stan är likadan

Scenbyte. Storstadsdepression ersätts med småstadsångest. I vanlig ordning läggs intellektet på hyllan. Dags att förkovra sig i det enkla livet och påsktraditioner. 

Jag sitter i soffan och tar in att jag idag för första gången på mycket länge inte har gjort något särdeles produktivt. Jag konstaterar även att jag redan tröttnat. 

Morgondagen erbjuder förhoppningsvis en anledning att kliva upp ur sängen. Men det är sådant man nästan aldrig kan veta. Inga planer smids men att stirra sig blind i solen är det som lockar mest just nu.