För att citera vår statschef: "Nu vänder vi blad!"
2022 började fint med ett backdistanspass i godan ro på Ivö, denna pärla i Skåne. På passet i den avklädda bokskogen hade jag tid att fundera över året som komma skall. Vad ska det bli av det egentligen? Finns det någon målsättning? Vad vill jag egentligen?
Så som jag alltid har reflekterat och lagt upp året så har träning och tävling varit det som fått styra mest. Det är helt enkelt det jag är mest intresserad av att lägga ner min lediga tid på. Det finns många krav och förpliktelser som ska uppfyllas och träningen är den ventil som får vardagen att fungera, trots att det vid vissa tillfällen också är påfrestande. Det är också i hög utsträckning jag själv som styr riktningen och det finns en frihet involverad i träningen på ett helt annat sätt än med jobbet och familjen, vilka för med sig en helt annan grad av medbestämmande för att inte säga brist på inflytande.
För det första så kommer jag representera en ny klubb när jag tävlar. Jag byter från Ärla IF till OK Orion. Det är vad det är. Jag bor så pass långt ifrån Ärla och har inte längre den tid och kraft som jag tidigare har haft när det gäller att transportera mig långt för att göra sånt som man lika gärna kan göra hemma. Att springa för en klubb i närheten av där jag bor löser förhoppningsvis en del av logistiken.
En sak jag vill förbättra i år är träningsmängden. Jag ska inte komma med ursäkter, men det finns förklaringar till att jag de senaste två åren har fått kämpa med att komma upp i en träningsmängd som jag anser är godkänd. Familjebildning kan ju vara givande på andra plan, men för staplarna i träningsdagboken är det förödande om man inte tittar på stapeln över antalet sjukdagar. För att komma till bukt med detta har jag beslutat mig för att inte ha några specifika mål i träningstid eller löpsträcka. Det finns en skamgräns, men det är väl att anse som en hygienfaktor att kunna upprätthålla ett snitt med en timmes träning/dag vilket skulle landa på 365 timmar om året. Jag har ju tidigare stuckit fram hakan och sagt att jag ska komma upp i över 400 eller helst 440 timmar för att tangera tidigare års träning. Men så som livet ser ut nu så börjar jag inse att det är svårt att uppnå om jag ska balansera på rätt sida av mina egna moraliska gränser. En timme om dagen i snitt borde dock vara uppnåeligt.
Istället tänkte jag ha ett nytt mål. Det är ett mål som jag kände direkt att jag kan förbinda mig till och som jag kan leverera på. Det är sporrande men samtidigt en utmaning. Det är inte ett resultatmål. Inte heller är det ett mål att kunna deltaga på en viss tävling eller något annat som kan röjas av okontrollerbara omständigheter. Det är någonting som jag kan ta mig an i min takt, på mitt sätt och över hela året.
Målet är att jag ska slå rekord över antal orienteringspass över hela året.
Jag har fört träningsdagbok sedan 2006 med undantag av andra halvan av 2010 och hela 2011. Sedan 2012 har jag registrerat min träning på Attackpoint och innan dess i Excelark. Excelfilerna har jag inte tillgång till i skrivande stund, men eftersom jag har haft progression i träningen så har jag på känn att träningsdagboken från 2012 och framåt är mest aktuell att jämföra med. Där är 2016 mitt bästa träningsår sett till total träningstid, träningstid i hög intensitet, träningstid i orientering och antal orienteringskilometer, samt antal orienteringspass med 161 stycken under hela året.
Målet i år är alltså att samla in minst 162 orienteringspass. Det är ändå mer än 13 OL-pass i månaden och bör de flesta veckor landa på mer än tre OL-pass i veckan. I snitt. Oftast brukar ju några veckor vara helt rena från skogslöpning till förmån för annat, speciellt under vintern. Tur då att jag numer bor i södra Sverige och kan räkna med lite färre snödagar, även om vi fick vår beskärda del av vinter i december.
Jag vet ärligt talat inte om 162 är ett för lågt satt mål eller om det är att sikta högt. En vanlig vecka nu under vintern så finns det oftast möjlighet till två OL-pass, plus någon till i form av Månadens bana eller liknande, så utbudet är nog inga problem på sikt. Det blir nog ändå till att lägga några egna träningar för att komma upp i lite fler alternativ på de kartor som ligger närmast.
Varför detta mål då? Jo, jag vill hålla träningen enkel. Och det allra enklaste sättet att bli bra på någonting är att träna på det. Ska man bli bra på orientering så ska man ju träna orientering. It makes sense. Dessutom slipper jag tänka på att komma upp i en viss tid och känna stressen över att "bara" ha tränat sex timmar flera veckor i rad. Har jag tränat sex timmar i form av fem OL-pass så är ju det bra! Sen tror jag fortfarande på grundstenarna i all konditionsträning: kontinuitet, periodisering, variation och återhämtning. Jag kommer alltså inte hänge hela mitt liv till enbart orientering.
Tvärtom har jag mycket jag vill uppnå i år som inte har med orientering att göra. Men det får bli ett annat inlägg.
