torsdag 30 oktober 2014

Canterbury

Utan att ha planerat det själv eller för den delen velat det från början så har jag på något sätt hamnat i Canterbury. Här ska jag nu vara i tre veckor. Sedan en vecka i London. Min fäbless för resande och turistande har inte på något vis fått ta över; jag är nämligen här på utlandsförlagd utbildning i och med att jag studerar engelska.  

Kontrastiv studie mellan Sverige och England:
- Britter är fula
- Man äter bara pommes frites här, som britterna kallar chips
- Chips är inte alls chips. Chips är crisps. Pommes frites är chips.
- Nog för att jag generellt är för vänstern, men vänstertrafiken kommer nog bli min död. 
- Man tycks inte äta frukost här. Istället tycker man att det passar bra med lite lördagsgodis på morgonen. Då står man sig till lunch. Då man får chips. Eller crisps. 
- Cheers betyder såväl tack som hej, hur mår du?, skål och skulle du vilja vara så vänlig att flytta på dig är du snäll?
- Skulle man vilja få för sig att gå ut i en skog så får man nog ta och nöja sig med rhododendronbusken utanför husknuten. 
- I övrigt så är väl allt precis som hemma .Skit för det mesta.  

torsdag 23 oktober 2014

Elände

Hösten och mörkret tar över livet. Tristessen har blivit vågmästare i vardagen. Människor vissnar i sin framfart och blekheten lägger sig som ett täcke över landet. Färger finns inte. Höstens palett är en lögn som alla kommit överens om ska gälla.

Folk gömmer sig i regnjackor och vinterkläder, under paraplyer; försöker lyfta över molntäcket, lägger sig raklånga istället. Meteorologerna får stå till svars.

Det mesta spännande som händer är att tvätta sin tvätt. Handla sin mat. Göra det man ska.

Något annat behöver ta plats nu.


onsdag 8 oktober 2014

Lägesrapport

Jag fortsätter att bränna veken i båda ändar; och på mitten. Jobb x2, plugg och mitt i allt detta en målarfirma som bestämt sig för att tapetsera om efter 13 veckors väntan. Detta går i hastigheten ett rum per dag, av tre, vilket medfört att natten har spenderats på soffan i vardagsrummet; ändock i ett tapetserat rum. Förträffligt.

Tiden just nu bjuder på fortsatta helvetesveckor. I slutet på förra var jag ett vrak. Suget efter att gå ut i skogen och skrika var starkt påtagligt. Jag har löst det genom att gå upp klockan 6 och i krokarna däromkring för att förlänga dygnet. Det håller mig flytande.

Framöver hägrar England. Det blir en studie i att bara ha en sak att koncentrera sig på. En läketid för själ och kropp. Just nu saknar jag inte att springa så mycket. En tid utan det i åtanke är nog bra.


onsdag 1 oktober 2014

Mitt liv i 210

Jag rusar på lite nu och kör mitt liv i 210 km/h. Försöker finnas i kvadrat i olika sammanhang. Dels pluggar jag, dels jobbar jag på Posten och dels vikarierar jag på en skola för att få lite lärarerfarenhet. Det tär så in i helvete, så jag skiter i orienteringen ett tag. Hälsenan funkar ju ändå inte så varför i helvete ska jag hålla på med det för? Säsongen är slut ändå.

Det bästa som hänt mig i veckan var att få vara ute i skogen och elda. Annars är allt skit.