Jag gillar att återanvända titlar på blogginlägg och det här är en jag återkommer till. Det syftar så klart på Kentlåten med samma namn från albumet En plats i solen från 2010. Ett gravt underskattat album med bland annat nämnda låt, och favoriten Ensam lång väg hem som spår. Jag brukar lyssna på albumet från och till men det dyker främst upp i dessa tider där sommaren precis har börjat och alla förhoppningar, förväntningar och planer ligger framför en. Eftersom det också är studenttider nu så är albumet starkt förknippat med det år jag själv tog studenten och stod inför livets alla oanade möjligheter och krav.
En liten nostalgitripp i all sin enkelhet, i inledningen av denna min sista sommar som 20+.
Egentligen var det funderingar kring min träning som jag ansamlat under några veckors tid som föranledde detta inlägg. Det är framför allt min stagnation och att träningen inte tycks komma någonstans som jag funderar mycket på och har funderat mycket på senaste året. Vanligtvis brukar ju tävlingarna ge lite feedback på hur bra man är jämfört med konkurrensen, men den möjligheten har ju som bekant varit högst begränsad det senaste året. Däremot har jag under en tid kunnat jämföra mig med några löpare på OK Orions träningar, där vi oftast kör OL-intervaller. Efter att ha utvärderat träningarna så kan man lugnt säga att jag inte direkt rosar marknaden vad gäller att ligga i framkant eller ens hänga med på intervallerna. Först har jag trott att det beror på att terrängen här i Blekinge knappast gynnar mig då löpbarheten ibland är överdrivet begränsad. Det är säkert en del av sanningen men att säga att det är enda anledningen är att ljuga för mig själv.
I och med det inställda tävlingsåret så har den del av min träning som bedrivs som högintensiv varit urdålig. Vanligtvis brukar tävlingsårets naturliga periodisering innebära att den högintensiva belastningen trappas upp under mars, april och maj, för att sedan sjunka undan lite under sommarmånaderna. Därefter kommer en liten puckel igen när fler tävlingar drar igång igen i augusti och september. Tillkommer gör också de veckor av formtoppning som också oftast innebär att träningsmängden dras ner till förmån för fler högintensiva pass.
En av de utvärderingar jag måste göra efter ett år som motionär är att jag har övergivit den högintensiva träningen till förmån för den lågintensiva. Därtill måste jag också medge att passen trots att de har blivit lugnare inte har blivit längre. Mindre träningsmängd och lägre intensitet. Inte ett framgångsrecept.
Det hade man ju kanske kunnat räkna ut med arslet.
För att råda bot på detta så behöver jag först erkänna för mig själv att jag har tränat för dåligt. När tiden som man lägger på att "bara underhålla" blir längre och längre i väntan på att man kan få utdelning för sin investering i träningstid i form av tävlingsresultat så blir det som underhålls till slut bara en lönnfet pappakropp. Det är också oerhört bekvämt att bara nöja sig med att köra glidarpass i under en timme. Att masa sig ut på intervallpass flera gånger i veckan känns nästan extremt, trots att det inte var något snack om saken för bara ett par år sedan.
Så en skiss för sommarens träning är helt klart på sin plats för att lyfta träningen. Jag har kommit fram till att jag nog behöver lägga en plan som funkar sen när jag ska börja jobba också. Något som helt klart kan komma att gynna träningen är att vi är två föräldrar som kommer vara ledig från midsommar och fram till början av augusti. Då borde träningspusslet kunna läggas lite lättare.
Min plan så som den utformas i skrivande stund (jag highlightar de högintensiva passen):
Måndag: Styrka (alt. lätt löpning i samband med eller vid annat tillfälle under dagen)
Tisdag: OL-intervaller
Onsdag: Löpning/OL distans 90-120 min
Torsdag: fm. Intervaller (löpning), em. OL distans
Fredag: Styrka (alt. cykel, rullskidor, SUP, kajak)*
Lördag: Intervaller (backe)
Söndag: Löpning/OL distans 90-120 min
*nog för att jag måste skärpa till träningen, men någonstans måste man få in livsnjutningen
Med denna plan så borde jag få in tre pass som är högintensiva som jag kan variera mellan aeroba och anaeroba varianter. Eftersom klubbarna i distriktet oftast har träningar på tisdagar, torsdagar och söndagar så är det rätt så tacksamt att bara hänga med där. Det är såklart lätt att kasta runt programmet också om det erbjuds pass på karta eller med sällskap som inte följer programmet.
Målet ska i alla fall vara att huvudsakligen prioritera de högintensiva passen och allra mest de som är tävlingsspecifika. När tävlingar väl börjar fylla upp helgerna igen så kan det bli mindre fokus på dem och mer fokus på OL-teknik.
