Race report: Swedish League #2 och Ultralång-SM

 Det var inte utan anspänning som jag tog mig ut på arenan utanför Västervik på söndagen. Eller arena och arena. Parkeringsplatsen. Efter en kort uppvärmning så gick en något förvirrad start med omärkta kartor och i princip självgallring. Det var lite löploppskänsla om det hela. 

Här finns rutten på Livelox

K1-K5
Farten som sätts i början är inte omänsklig och jag går med och håller position i ledet. Kontrollerna tas och jag håller lite koll på kartan och går ibland ut i något eget stråk. Tanken att spara energi går igenom huvudet på mig hela tiden och jag letar efter partier som är mer lättlöpta där man kan gå ur ledet men fortfarande behålla placeringar. Jag pendlar här mellan placeringarna 55-57 men har kontakt med ett tjugotal löpare framför. Till K5 är det en väglöpningssträcka där jag nog hade chansen att täppa igen en liten lucka som bildas när fältet dras ut. Jag väljer dock att hålla mig i ett eget tempo som är ganska frikopplat från vad alla andra gör. Här drar klungan ifrån och jag har bara kontakt med en framförvarande löpare när vi går in från vägen i skogen. 

K6-10
Här börjar jag orientera själv eftersom det inte finns några direkta alternativ. Jag har en grupp bakom mig på väg till K8 och i början av K9 men jag väljer fortsatt att bara gå själv och inte bry mig om de andra. Vi stämplar ändå samtidigt vid K9 men vid K10 så stannar jag länge för att läsa in långsträckan till K11 på cirka 5 km. 

K11-K14
På långsträckan väljer jag ett vänsteralternativ som inte alls var speciellt fördelaktigt jämfört med att gå nära strecket. Jag löper hela sträckan själv och tänker i början att det är dags för en liten tempoökning för att om möjligt komma ikapp framförvarande grupp på fyra löpare som jag sett innan. Jag verkställer dock inte sträckan som jag har tänkt och blir osäker på väg till min första hållpunkt som är vändplatsen som är sydost om K1. Jag kommer in senare på vägen och tar sträckan som jag har tänkt därifrån men den tänkta tempoökningen blir inte av. Här blir loppet mer i stil med ett långt distanspass där jag släpper tävlingen och alla andra deltagare utan bara fokuserar på banan. En löpare kommer ikapp mig som jag hänger med till K15, men det är den sista person jag ser på hela banan. 

K15-M
Nu börjar loppet kännas i benen och det börjar bli tungt att springa i skogen. Jag söker därför de lättlöpta stråken på sträckorna trots att det på en normal långdistans inte hade funnit så många incitament att gå från strecket i den här typen av terräng. Det är förvisso kuperat ibland, men lättlöpt, och man kan utnyttja höjdpartierna bra om man bara undviker de mest branta ställena. Men benen styr mycket mer än huvudet och det blir en hel del konstiga vägval som tas som dessutom inte verktställs enligt plan när jag upptäcker ett mer flackt och lättlöpt stråk runt en höjd exempelvis. Det är exempelvis tydligt på de långsträckor som är kvar att jag släpper orientering för att kroppen ska hitta lättaste vägen fram, vilket i samtliga fall måste anses vara en riktigt dum strategi. Mot slutet av banan så är det några korta sträckor där jag råkar komma ihop med en damlöpare. Det blir en fartökning för att hålla henne bakom mig till mål och jag skäms lite för att säga att det inte var med någon större svårighet som jag också kunde öka farten på slutet.

Summering: Jag är nöjd med att äntligen ha genomfört en ultralång som senior. Rent prestationsmässigt så kändes kroppen hela tiden som att den skulle klara uppgiften och jag hade inga mentala svackor under loppet; inte heller någon energibrist då jag hade gel med och tog sportdryck och vatten på alla stationer jag passerade. Det som jag ångrar är att jag hade strategin att det bara var jag mot banan och att jag inte tog någon notis om de andra löparna. Jag tror att jag hade kunnat rida mer på vågen och hänga med klungan längre och på så sätt ha kortade löptid och bättre placering än 60 av 62 som genomförde loppet om jag bara hade varit inställd på det. Måhända att jag hade varit tröttare, men det hade ju kanske varit mer på sin plats att ha sina snabbaste sträckor under första halvan av banan än de fyra sista kontrollerna. Inför nästa ultralång-SM så får jag låna in Verner von Heidenstams bevingade ord: 

            Det är stoltare våga sitt tärningskast

            än att tyna med slocknande låge.

            Det är skönare lyss till en sträng som brast

            än att aldrig spänna en båge.

Race report: Swedish League #1

Så var då helgen passerad där det med snabba ryck blev klart att jag skulle få springa. Det var några dagar där jag räknade lite rankingpoäng och kollade anmälningslistan och ungefär en vecka innan stod det klart att jag skulle få delta både på medeldistansen och ultralången. Nedan följer en race report av Swedish League #1:

Jag fick som ganska väntat packa ner mig tidigt på morgonen själv i bil eftersom dottern fyllde ett dagen innan med kalas och fika. Framme på tävlingsplatsen så stannade jag kvar i bilen och laddade de sista 45 minuterna innan starten gick. Så än så länge så var tävlingen ganska lik en vanligt tisdagsträning med förhållningssättet att man ska vara på plats så sent som möjligt och dra så tidigt som man kan. 

Efter någon halvtimmes uppvärmning så gick starten 10.15. Jag tyckte ändå det var förhållandevis lätt att tända till och få igång tävlingsnerverna. Det är inte alltid det lyckas, eftersom jag ofta känner mig som en turist i elitsammanhang och inte har så mycket med toppresultaten att göra. Denna dag såg jag däremot fram emot att kasta mig ut i terrängen. 

Tävlingsrutten på Livelox

K1-K3:

Det tar ett tag att komma in i kartan och översätta terrängen till kartbild och vice versa. Oklart om det beror på ovanan med tävlingssituationen eller om det är kartan som har dribblats för länge i någon kartkommitté någonstans. Det blir i alla fall lite osäkert stråk till K1 och lite osäker kontrolltagning av K2 och K3. Blir helt ställd av punkthöjdernas storlek. Inte Färskesjöklass på dem direkt. 

K4-K7:

Kontrollerna sitter där de ska, men kroppen vaknar inte till liv. Det blir aldrig riktigt något tillfälle att växla upp farten och det känns inte riktigt som att det finns så mycket mer fart i kroppen heller. 

K8-K11:

En liten bom på ca 15-20 sekunder på K8 efter att ha gått igenom ett tätare område på ett lite ogenomtänkt och riktningslöst sätt. Förvånas av hur otydlig stenen som sista säkra i ringkanten är på väg till K10. Till K11 så tar jag väldigt snabbt beslutet att springa väg runt och försöka få upp farten lite. Hittills har jag känt mig otroligt seg i den knixiga och kuperade terrängen. Exekveringen blir inte riktigt som tänkt då kraften i benen är borta. Det går så klart lite fortare, men det blir ingen markant fartökning och förändring i attack på resten av loppet heller. 

K12-K15

Får kontrollerna men tar så här i efterhand ett felbeslut genom att köra söder om bergsknallen på väg till K13. Helt klart snabbare att gå norr om den närmare strecket.Lite mer velighet och seghet bidrar till att det går rätt sakta här. Är ikappsprungen två minuter av startande efter mig vid K15. 

K16-K19

Försöker hänga på när jag blir ikappsprungen och går med två kontroller. Till K18 så blir det för tungt för mig, möjligen att vi också splittras i några microvägval. Jag får i alla fall kontrollen bra och är sedan före i mål.

K20-Mål

Till K20 springer jag ner på åkern istället för att gå mer rakt. Vet fortfarande inte om det är bra eller dåligt. Det är min bästa sträckplacering på hela banan men är ändå 25 sekunder efter i löptid på sträckan. Avslutar banan med i princip samma tempo som jag inledde den i. Tyvärr inte så snabbt och hela loppet kändes väldigt tungt. 

Placeringen på loppet blev 64 av 77 som tog sig i mål. Inte direkt någonting som jag lägger någon vikt vid annat än att det är lite trist att lägga ner så mycket tid på orientering och få ut så blygsamma resultat. Det var däremot inte så att jag på något sätt pressade ihjäl mig på banan, utan låg i ett tempo som motsvarar det jag har haft på de senaste tempoträningarna i Blekinge eftersom jag mer siktade på ultralången. Jämfört med 2019 (närmaste normala säsong) då jag inte ens fick springa huvudklass annat än på en långdistans så är det väl en mindre förbättring från det årets toppnotering med en 67:e placering. Historiskt har jag dock bärgat en 32:a plats på en medeldistans i elitklass, vilket är ett resultat där jag tycker att jag gör mig själv lite mer rättvisa. Vi får se om det kommer några fler tävlingar i år att slipa meritlistan på.

Kvartalsrapport

Det är dags att titta tillbaka lite på hur den senaste tiden har spenderats och därigenom bör det ju också framgå hur den närmaste tiden kan komma att utvecklas.

Först och främst så kan man säga att det börjar knaka lite i psykfogarna. Jag har börjat släppa lite på rutinerna. Egentligen av ren leda. Det är tradigt att veckorna ser likadana ut månad efter månad och att det inte finns någon tillstymmelse till ljusning. Framför allt så är allt utom att handla mat och att träna på egen hand satt på paus. Jag har däremot genom viss gemensam träning kommit fram till att jag är ganska dålig på att orientera och att springa i skog. 

Träningen fram tills nu har ju kännts bra. Tyvärr har andelen orientering i träningsdagboken stått för en alldeles för liten del. Det har uppdagats på några fartträningar härom veckan. Inte så konstigt kanske, då jag oftast får en ansenlig träningseffekt av att springa många tävlingar vanligtvis. När de egna passen mest bedrivs i lågintensivt lufstempo så spelar ett till två pass OL i veckan ganska liten roll för att utvecklas. Tyvärr, för jag såg tidigare fram emot deltagande på ultralång-SM. Nu bävar jag lite för att jag ska klara av det, givet att jag ens får springa med min något blygsamma ranking. 

Livet i övrigt står också i stiltje. Det börjar bli svårare att motivera sig att gå ut med barnet, trots att våren är i antågande. Renoveringar i hemmet står också på paus för att jag börjar tycka att det är så ohemult tråkigt. Tankarna om att bo i en nybyggd bostadsrättslägenhet börjar kännas allt mer lockande.

Samtidigt som jag kände mig mycket mer dyster och isolerad förra veckan än denna, så tvivlar jag på att det kommer vända särskilt snart då livet i allmänhet verkar se likadant ut under kommande kvartal. SL/SM-helgen nästa helg blir ett välkommet avbrott i en annars ganska långtråkig tillvaro, men jag tvivlar på att det kommer bli någon större förändring efter den helgen.