Det är dags att titta tillbaka lite på hur den senaste tiden har spenderats och därigenom bör det ju också framgå hur den närmaste tiden kan komma att utvecklas.
Först och främst så kan man säga att det börjar knaka lite i psykfogarna. Jag har börjat släppa lite på rutinerna. Egentligen av ren leda. Det är tradigt att veckorna ser likadana ut månad efter månad och att det inte finns någon tillstymmelse till ljusning. Framför allt så är allt utom att handla mat och att träna på egen hand satt på paus. Jag har däremot genom viss gemensam träning kommit fram till att jag är ganska dålig på att orientera och att springa i skog.
Träningen fram tills nu har ju kännts bra. Tyvärr har andelen orientering i träningsdagboken stått för en alldeles för liten del. Det har uppdagats på några fartträningar härom veckan. Inte så konstigt kanske, då jag oftast får en ansenlig träningseffekt av att springa många tävlingar vanligtvis. När de egna passen mest bedrivs i lågintensivt lufstempo så spelar ett till två pass OL i veckan ganska liten roll för att utvecklas. Tyvärr, för jag såg tidigare fram emot deltagande på ultralång-SM. Nu bävar jag lite för att jag ska klara av det, givet att jag ens får springa med min något blygsamma ranking.
Livet i övrigt står också i stiltje. Det börjar bli svårare att motivera sig att gå ut med barnet, trots att våren är i antågande. Renoveringar i hemmet står också på paus för att jag börjar tycka att det är så ohemult tråkigt. Tankarna om att bo i en nybyggd bostadsrättslägenhet börjar kännas allt mer lockande.
Samtidigt som jag kände mig mycket mer dyster och isolerad förra veckan än denna, så tvivlar jag på att det kommer vända särskilt snart då livet i allmänhet verkar se likadant ut under kommande kvartal. SL/SM-helgen nästa helg blir ett välkommet avbrott i en annars ganska långtråkig tillvaro, men jag tvivlar på att det kommer bli någon större förändring efter den helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar