tisdag 31 januari 2012

Planer som går i stöpet

Lyckades tillbringa hela dagen igår med att flytta, så då bidde det inte någon träning. Om man nu inte ser flytten som träning, då den var ganska jobbig, vilket isåfall skulle ge cirka sex eller sju timmar rätt ner i träningsdagboka. Men nu hymlar jag inte med sånt. Min tidsmissberäkning innebar också att jag fick spendera natten i Köping och sedan resa idag på förmiddagen istället för att träna. Helfvetes jävla... 

Nu har jag dock flyttat allting, det återstår bara att ställa i ordning allt. Efter att ha lekt tetris i några timmar med en säng, ett skrivbord och en soffa, så sitter jag och väntar på att någon ska komma och köpa soffan av mig. Tills dess så blir det träning.

söndag 29 januari 2012

Lifvet

Innan jag går in på det här inlägget om träning och hälsa och annat tjafs så vill jag bara be om ursäkt för att den här bloggen tydligen har börjat handla om träning. Jag ska med omedelbar verkan (efter det här inlägget. Kanske nästa också. Vi får se) sluta upp med tramset och sammanfatta det hela med att jag tränar jävligt bra.

Efter en månad av påökad träningsmängd i ett stelfruset Uppsala så gick jag till dr. Google och självdiagnostiserade mig med benhinneinflammation. Egentligen så kände jag bara efter när jag sprang och tyckte det var på tiden att jag gjorde något annat eftersom jag inte kunde ta ens en sorglig ursäkt till ett löpsteg på de sista träningarna förra veckan. Då jag ändå var i "känna efter"-tagen så märkte jag att livsglädjen var som bortblåst och en lymfkörtel i ljumsken var svullen. Efter ännu en Googlesökning så var jag helt övertygad om att jag hade cancer ett par dagar förra veckan och grävde ner mig i mörka tankar om död, lidande och Melodifestivalen. När jag vaknade en morgon så var jag lite smått förkyld och fick där svaret på varför jag varit så seg och hängig på sista tiden. Doktorn ordinerade några fingrar whiskey om kvällen och förkylningen blev i alla fall som bortblåst.

I fredags fick jag tillbaka lite av min borttappade motivation då jag för första gången fick sticka ut i Fjällnora och testa mina nya långfärdsskridskor. Sanna mina ord, det var en upplevelse där livet fick tillbaka sin mening.  Efteråt for jag upp till Sandviken för att umgås, något jag numera sällan gör då folk har en tendens att få mig på dåligt humör. Helgens umgänge var det dock inget fel på och jag snuddade nästan vid en känsla som kan liknas med "glad". Anledningen till resan var egentligen för att korta avståndet till Rättvik där jag under lördagen sprang Siljan Snowshoe Race, ett lopp jag inte är så nöjd med och därför inte kommer beskriva i vidare ordalag.

Något som jag däremot är mycket nöjd med är den trerättersmiddag som jag snurrade ihop hemma hos Gunnar och som vi bjöd den självinbjudne Maria på under omständigheter som hon hade tolkat som "fulmiddag" men som i själva verket var mycket fin om jag får säga det själv.

Livet fortsatte med att återfå sin mening idag på ett soligt skidpass utanför Storvik där klockan stannade på 2h34min och 38 kilometer som gick som i en handvändning.

Och bara sådär så har jag skrivit ett blogginlägg med 2333 tecken med blanksteg inräknat då jag egentligen skulle skriva en skoluppgift med minst 1000 tecken inklusive blanksteg. Sånt som händer.

tisdag 24 januari 2012

Jag har alltid varit klen, så ge mig revolt I, II och III

Denna vecka blir något utav en alternativträningsvecka. Igår genomförde jag för första gången på två år, ganska exakt, ett simpass med Göran. Det var jobbigt och det var tråkigt. Som de flesta alternativträningar. Senare på kvällen blev det styrka med jogg dit. Kändes inte bra men heller inte speciellt dåligt i benhinnorna. Idag blev en vilodag, då jag inte kunde komma på vad jag skulle träna. Det blev tillslut så att jag sprang 35 minuter för "att känna på benen", alla idrottares ursäkt till att de egentligen inte orkar tränar men ändå måste fylla träningsdagboken med någonting. Bättre men inte bra, var känslan i benen i alla fall.

Det leder såklart till att jag tvivlar på om det är så bra att springa onsdagsnatt imorgon, med alla skavanker jag har. Likväl så kan jag inte för mitt liv komma på vad annars jag ska göra, för det går ju inte att åka skidor och som sagt: all annan alternativträning är tråkig. Jag längtar tills på fredag då jag ska köra vinterns första pass långfärdsskridskor ute i Fjällnora. Och dessförinnan så ska jag också hämta skidorna hemma i Köping så då kanske man kan få i sig några pass, även om det får bli 100 varv på en 600-metersbana.

söndag 22 januari 2012

Smärta

Efter en veckas adrenalinpåslag för att jag trodde jag var bra, bara för att jag sprungit några sekunder snabbare på en jävla gummibana, så är jag nere på jorden igen. Den här veckan har varit allt annat än rolig. Depression och allmän vekhet har haft sin boning här. Det hela kulminerade på OK Linnés träningsläger där smärtor har fått uthärdas på varje pass. Allt från benhinnor, vrister och ihjälslagna smalben. Lite ont i pungen har jag också. Bajsnödighet.

Det leder såklart till att kommande vecka blir ett helvete. Så det är bara att fortsätta träna på så att man förhoppningsvis får en skada skickad på posten eller blir sjuk så jag får vila några dagar. Jag börjar inatt med att inte sova för tydligen har jag slutat med det också.

Bara för att man är så vek så förtjänar man ingen jävla frukost imorgon heller.

fredag 20 januari 2012

En fredag mitt i livet

Inte många åtaganden idag, så varför jag gick upp kvart i åtta är en gåta ingen lätt kan lista ut, men så blev det. Sen sist så har jag hunnit med att bryta en nattcup för att pannlampan slocknade mitt ute i skogen. Det var mörkt vill jag lova. Inget stjärn- eller månljus, blott vargens ylande i fjärran hördes över nejden.

Igår  blev det inte helt oväntat en vilodag, eftersom jag känt mig sliten hela veckan och börjat fått ont i vristerna/benhinnorna under träningarna på tisdag och onsdag. Inte så konstigt med tanke på att allt jag har tränat varje dag i tre veckors tid är någon form av löpning. Tyvärr saknas det alternativträningsmöjligheter då jag tycker vattenlöpning är bluff och båg. Simning går väl an, men det är inget jag föredrar. Det är för dåligt väglag för cykel eller rullskidor och det är för lite snö för skidor. Gymmet går jag inte till ens om jag blir tvingad med en pistolsmynning mot tinningen, mest av den anledning att man måste ha någon form av mental rubbning om man tränar på gym, men också för att det är den dummaste, sjukaste och äckligaste formen av girighet vi har i vårt samhälle: att man ska behöva betala för träning och hälsa.

Nej, en vilodag var välbehövlig, om inte annat för att jag idag drar iväg med OK Linné på läger till Finspång. Det blir något pass på 10MILAs träningspaket och lite annat. Men först blir det en jogg här i Muppsala för att få igång benen lite.

onsdag 18 januari 2012

Mental istid

Har den senaste veckan kommit till insikt om att jag inte har något liv överhuvudtaget. Och jävlar vilken skön insikt det har varit! Jag spenderar dagarna till att träna, kanske slänga in ett litet avsnitt läsande och sen... ja, tamejfan ingenting. I lördags gick jag till affären och handlade klockan 21 på kvällen av den enkla anledningen att jag inte hade något att göra. Jag köpte ett pack smör. Så var det med det.

Det leder såklart till att jag spenderar den mesta av min tid till att sitta och stirra in i väggen. Facebook-väggen dåråva, vilket att döma av vad som skrivs där knappast förtjänar min intellektuella uppmärksamhet och som jag snart ska sluta med.

Ikväll blir det träning. Imorgon är det en vända till plugget och sen träning som gäller. På fredag, lördag och söndag är det träning. Veckan efter det är det träning. Blir nog träning i februari också. Resten av året får vi se. Kanske ska träna?

måndag 16 januari 2012

Varför Jerringpriset är helt värdelöst

Som i alla former av demokratiska omröstningar så är Jerringpriset ett fullständigt värdelöst pris. För när man tillåter ALLA att få rösta så får man också med packet som inte vet något, kan eller någonsin har utövat idrott. Jag talar alltså om det sämsta slags folk som finns. Tjockisar.

Det finns också fler anledningar till att jag tycker Jerringpriset ska bestämmas av en jury experter.
För det första så är det inte ens någon idé att rösta på den idrott som man tycker förtjänar att vinna. För det är med all säkerhet så att den största TV-sporten är den sport som kommer dra till sig flest röster. Detta innebär alltså att de som bara tittar på idrott (tjockisar) röstar på vad de har sett på TV medan de har ena handen på kuken och gräver med den andra i en chipspåse.
För det andra så kommer det av någon anledning in idrotter som inte ens är idrotter bland nomineringarna. Exempel från detta års Idrottsgala: Curling, hästhoppning(?), handboll.
Man kan också undra varför det i nomineringarna ens finns med lagidrotter. Och även om det nu är ett lag som nomineras, varför i hela friden är då handbollslandslaget, damer, nominerade medan det bara är Daniel Sedin och inte Vancouver Canucks som står som nominerade för sporten ishockey? Återigen: Fullkomligt helidiotiskt!

Nu kanske ni misstänker att jag dömer ut alla andra nomineringar än Helena Jansson bara för att jag är orienterare? Fel! Jag röstar på Marcus Hellner. Och där har vi också en bidragande faktor till Jerringprisets värdelöshet. Den idrott med flest anhängare tar hem det, inte nödvändigtvis den som förtjänar det.

fredag 13 januari 2012

Dålig på vardag

Inom mig finns det någon sorts spärr som slungar tankar om att uträtta saker rätt ner i papperskorgen. Det kan röra sig om att plugga, städa, laga mat, träna och annat som hör vardagen till. Jag tror det betyder att jag har två lägen: Av och På. Det är nämligen extremt svårt för mig att gå från Av till På, av den enkla anledningen att det inte finns några mellanlägen.

Exempel 1: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att köra två pass eftersom jag har tid.

Scenario: Jag inser att jag har tid och behöver inte vakna förrän jag vill. Pass ett blir inställt på grund av tidsbrist. Pass två genomförs, efter ett antal timmar av ångest, Facebook och dividerande om det är värt att laga mat eller värma en lunchlåda som jag sparat i frysen.

Exempel 2: Jag är under dagen ledig och bestämmer mig för att passa på att laga tillräckligt med mat för att kunna göra matlådor så jag slipper göra det i veckan.

Scenario: Jag inser att jag har så mycket tid så jag kan skjuta upp matlagningen till lite senare. Till efter träningen. Till före nästa träning. Till efter den träningen. Till kvällen. Tills imorgon då jag har lite mer tid.

Exempel 3: Mitt rum är stökigt och jag bestämmer mig för att städa, eftersom jag har sjukt mycket tid till övers.


Scenario: Efter besvikelsen av att ha vaknat sent och inte ens hunnit upp lagom till att pass ett redan skulle vara avklarat så inser jag att jag måste fokusera på att hinna laga mat och förbereda eftermiddagspasset istället för att flytta kläder från golv till soffa. Sätter mig således på Facebook ett tag.

SLUTSATS
Att gå från Av till På tycks vara ett svårt företagande som innebär minst tolv timmars sömn, ångest, dåligt samvete över saker som egentligen skulle ha gjorts, kaffe och rock'n'roll. Bekvämlighetszonen är starkt påtaglig i Av medan På snarare innebär att man känner tillfredsställelse efter uträttande, det vill säga: belöningen från På kommer i Av. Som ett resultat av detta blir Av den zon man helst vill ligga i och På den zon man måste ta sig igenom för att komma till Av.

Således sitter jag här och skriver ett sinnessjukt dåligt, tråkigt och självanalytiskt blogginlägg som 10 personer i hela världen, min familj och alla mina kompisar inräknade, kommer läsa och glömma bort för att sedan gå vidare och göra något konstruktivt istället. Detta gör jag alltså innan jag sticker ut på dagens träningspass och lagar mat. För böfvelen, jag har ju bara varit ledig från 13.00 idag!

FML.

tisdag 10 januari 2012

10 Minuter (För mig själv)

Veckan inleds med lugn träning eftersom förra avslutades med hård sådan. Tyvärr var så inte tanken utan det var snarare så att det hårda skulle fortsätta, som ett stånd i gryningstimma. Dock satte en inlämningsuppgift käppar i hjulet för två pass igår.

Dagens tanke var att efter jobbet cykla som Andy Schleck i en bergsetapp på Touren till Linnés klubbgård för att vara med på tisdagsbanan, men som oftast när man gör planer så går de i stöpet. Denna gång av den enkla anledningen att jag inte hann jobba klart innan jag skulle sitta på bussen. Således bedrevs en timmes löpning för mig själv.

Det kändes som 10 Minuter.


måndag 9 januari 2012

Saker som är viktigare just nu än att skriva "Individuell skrivuppgift", inlämning 17.00 idag

  • Dricka kaffe
  • Städa
  • Planera veckans träning
  • Bädda sängen
  • Sortera samt betygsätta nya låtar i iTunes
  • Spela gitarr
  • Hänga på Facebook 
  • Frenetiskt tända och släcka en lampa och kolla in i ljuset 
  • Bajsa
  • Göra det här sjukt onödiga blogginlägget som redan gjorts flera gånger om
  • Lägga banor i Ocad
Bland annat. 

fredag 6 januari 2012

Nytt PB

Sagt och gjort, idag sprang jag 3000 meter på Ärlaspelen och satte nytt personligt rekord. Det var ett tag sen sist, men det var också ett tag sen sist jag sprang. Det som förvånar mig mest är att jag persade inomhus på 200-metersbana istället för 400-metersbana utomhus. Nya tiden lyder alltså 9.24 mot tidigare 9.28, som jag satte utomhus. Bästa tiden jag sprungit på inomhus är annars 9.51.

Misstro mig inte nu, bara för att jag har sprungit snabbare nu än någon gång förut så betyder inte det att jag är nöjd.  Nu är det bara nästa rekord som räknas.

Nya tag

Dagen till ära tillbringar jag träningen inomhus, då det är så jävla fint ute. Det är nämligen Ärlaspelen i Eskilstuna där jag ställer upp på 3000 meter. Det var på dagen ett år sedan jag sprang 3000 meter inomhus, tillika 3000 meter överhuvudtaget. Då jag tidigare i veckan upptäckte att det skulle komma lite folk har det blivit ett litet ofrivilligt försök att formtoppa med bara en träning per dag. Igår en väldigt lugn jogg i skog på ungefär en timme, dagen innan ett spänstpass som såhär i efterhand kanske inte var så smart.

Nu är det ju såhär att jag inte för fem öre har någon snabbhet i kroppen då jag är ganska nedtränad, så jag försöker att inte tagga för mycket. Sånt leder bara till att de två första varven går på 7.30-fart och resterande på 10.30 fart. Men det är svårt för tävlingsnerverna börjar komma igång. Det ska bli skönt att få ta ut sig så mycket jag kan idag och sedan fortsätta med den hårda vinterträningen. Nästa tävlingsmoment blir Siljan Snowshoe Race i slutet på januari. Sen får det vara nog ett tag, så man inte går och blir för bra.

tisdag 3 januari 2012

Helgen som gick

Då snö fattas i civilisationen kände jag mig starkt tvungen att under nyårshelgen ta mig till den obygd dör snön är. Valet föll på Östersund, självklart för att både Jonathan och Karl huserade där under samma helg. 

Från Uppsala tog jag mig till Mora på torsdagskvällen som fick bli första etappen, då jobb ställde till det så jag inte kunde resa i hyfsad tid. Istället åkte jag buss från Mora till Östersund dagen efter, en sträcka som efter Orsa enbart innebar skogar och berg susandes förbi utanför fönstret. Väl framme hälsades jag välkommen av lägermamman Karl, samt redan anlända Jonathan. Efter en kort promenad till boendet var det dags för första passet.

Således hade jag i fredags premiär på skidorna. Det blev skate som första pass, något jag efter fem minuter ångrade då jag under den långa sommaren glömt bort hur sinnessjukt jävla jobbigt det är. Resterande 90 minuter gick åt till att pusta, frusta, stöna och svära. 

Så gick det några dagar och varje dag var likadan. Vi vaknade, tränade ett pass, återvände till boendet för lunch och powernap och stack sedan ut på pass två. Det smakade fint i låren och triceps då de såklart inte fått avnjuta denna hårda träning på mycket länge. 

På nyårsafton körde vi två pass och däremellan grillade vi korv i skogen. Det var en förjävla fin dag!

Nyårskvällen spenderades med grabbarna, Emelie och hennes skidskyttekollega Ingela. Det avnjöts god mat, extremt vällagad efterrätt och sällskapsspel. 2011 och "topp tre sämsta sakerna som hänt" försvann och 2012 kom och erbjöd två träningar dagen efter. Därmed inleddes också året på godkänd nivå.

Fuck off, nu kör vi!

Jag har förut hållit på med att resumera åren då de gått mot sitt slut men i år kände jag inte riktigt för det, mest för att jag har mycket att vara glad över från 2011 och mycket att vara bitter över. Sånt är livet, bra och dåligt är ständigt balanserat. Jag har även kommit till insikt för länge sedan att det är dumt att hänga upp sig på saker som har hänt, det är helt enkelt bättre att leva i nuet. Således har jag inga nyårslöften, bara planer då livet är rätt utstakat framöver.

Ny termin börjar, träningen fortsätter fram till säsongspremiären om två månader. Mina stopp på vägen kommer innefatta läger i Finspång, Rättvik Snowshoe Race, kanske något Vasalopp och on the road är som vanligt mitt liv.

Närmast i tävlingsväg är 3000 meter på Ärlaspelen på fredag. Närmast i träningsväg är kurvbildsorientering utan kompass och orienteringsskor här i Uppsala om två minuter. Då jag är i ständig rörelse skjuter jag upp historien om mitt nyårsfirande och vad helgen har erbjudit till framtiden. Även om det är dumt att leva i det förflutna så kan jag åtminstone berätta om sakerna som gör livet lite bättre för den som vill läsa det.

God fortsättning, fuck off och häng med på ännu en resa mot nya mål anno 2012!