Plötsligt sitter man där i bilen på väg till Ullared och tänker att det är ett rimligt nöje att köpa trädgårdstomtar för semesterersättningen - och att livet är bra härlig bara man får två veckor på Böda Sand.
Tillvaron börjar gå tillbaka till förra årets känsla av att det måste komma något slags normaltillstånd snart. Sen sist så har hela mars arrangörer dukat under för tävlingsförbudet och april hänger på gärdesgården. Stockholm cementerar bilden av sig självt som ett jävla skitställe. Själv har renoveringsfrossan satt igång och gjort att lite för mycket vaken tid ägnas åt att tänka på gipsskivor, spackel, måleri, tapet och golvläggning.
Allt det här tar ju lite från träningsmotivationen. Sedan förra inlägget har jag haft en mer modest träningsvecka med strax över sju timmar för att få lite återhämtning med planen att trappa upp igen den här veckan. Hittills går det dåligt. Det känns lite hopplöst när tävlingsarrangemang bara flyttas längre och längre fram i kalendern. Svårt att se om SM ens blir av, eller om motionärer som jag själv ens får delta.
Jag försöker ta en vecka i taget, vilket i nuläget innebär att tillbringa dagarna med barnet och titta på Böda Camping och Ullared på tv. Och jag måste ändå tillstå att om orienteringen inte hade räddat mig från spriten så hade jag nog varit i riskzonen för att själv stå där och visa upp en respektabel kula. Därför ska jag väl försöka rycka upp mig nu fram mot helgen så att jag inte bara släpper det som jag gjorde förra året.
