Canterbury

Utan att ha planerat det själv eller för den delen velat det från början så har jag på något sätt hamnat i Canterbury. Här ska jag nu vara i tre veckor. Sedan en vecka i London. Min fäbless för resande och turistande har inte på något vis fått ta över; jag är nämligen här på utlandsförlagd utbildning i och med att jag studerar engelska.  

Kontrastiv studie mellan Sverige och England:

- Britter är fula
- Man äter bara pommes frites här, som britterna kallar chips

- Chips är inte alls chips. Chips är crisps. Pommes frites är chips.
- Nog för att jag generellt är för vänstern, men vänstertrafiken kommer nog bli min död. 

- Man tycks inte äta frukost här. Istället tycker man att det passar bra med lite lördagsgodis på morgonen. Då står man sig till lunch. Då man får chips. Eller crisps. 

- Cheers betyder såväl tack som hej, hur mår du?, skål och skulle du vilja vara så vänlig att flytta på dig är du snäll?
- Skulle man vilja få för sig att gå ut i en skog så får man nog ta och nöja sig med rhododendronbusken utanför husknuten. 

- I övrigt så är väl allt precis som hemma .Skit för det mesta.