fredag 4 januari 2013

Slut på misären

I enighet med de till synes allmängiltiga lagar och förordningar som råder i denna högtidhysteri har jag också bestämt mig för att börja om på nytt. Med träningen. Såklart. Till skillnad från resten av tjockisarna här i landet har det inte gått 11 månader sen jag tränade sist, utan "bara" en vecka. En förödande vecka. En helvetesvecka.

Det är alltså lika bra att chocka kroppen med ett 2,5-timmarspass imorgon i Ärla, följt av ett styrkepass på eftermiddagen. Träningens motsvarighet till 0 till 100 under 1 sekund. Det kommer göra ont. Jag kommer ångra mig efteråt. I april kommer jag som vanligt gnälla här på bloggen, efter en dåligt genomförd tävling, på att jag inte skulle ha sprungit det där passet och att det förstörde hela min säsong. Må så vara. Vekheten måste tämjas. Annars tar den över.

Det slutar inte där. Det är början på en lång lista av åtgärder som ska bockas av, där prioritering nummer ett är att bli hel. Sen ska jag bli hård, snabb och stark. Ful är jag redan, nå djävulskt, så på den fronten behövs ingen åtgärd annat än att låta hår och skägg fortsätta växa som det gjort sedan 2011. Vinterpälsen skall frodas likt mossa på en sten tills den dag Karon vinkar välkomnande från sin brusande älv eller sommarens drängarbete sliter håret från min hud.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar