Det finns vissa saker som består år ut och år in. Efter varje juni blir det mörkare, efter varje jul är det bara ett halvår tills det blir mörkare igen och innan varje midsommar är det dags för den årliga Jukola-förkylningen. Tre dagars ont i halsen i samband med en sömnlös Jukolahelg och ett påtvunget midsommarfirande i tre plusgrader och snöstorm brukar sällan resultera i en hälsotopp. Min kropp brukar alltid ge upp. Vanligtvis sker detta i samband med att jag också är anmäld till årets finaste tävlingar, nämligen Idreveckan. Tyvärr är fem dagars tävlande i krävande terräng helt uteslutet för mig ett bra tag framöver, så jag slapp åtminstone det mentala fördärv som det innebär att behöva ställa in eller jogga runt på de tävlingarna.
Efter att ha investerat lite mer sömn på sovkontot så är kroppen hyfsat återställd och den påbörjade resan ut ur skadehärvan har börjat igen. Jag fortsätter min plan med att varannan dag springa åtminstone 20 minuter. Det kan verka som lite, men det är minuter som syresätter tillvaron bland crosstrainers och cyklar i allra högsta grad.
I slutet av juli går Scottish 6-days av stapeln. Jag anmälde mig tidigt i M21 Elite men har fått inse mina begränsningar och har bytt klass till kortklass istället. Det innebär att enbart fyra tävlingar av sex räknas, vilket gör att jag kan välja att avstå några dagar för att skona hälsenan. Banorna är dessutom kortare vilket gör att jag kan välja att dra ner på tempot om jag känner att kroppen inte klarar det, utan att behöva vara ute i en evighet.
Jag är för gammal för att inte träna och tävla smart. Om allt går enligt plan så är mitt mål att kunna springa SM i slutet av september. Det hänger dock på att jag kan genomföra några skogspass innan dess, vilket jag inte har någon aning om ifall jag kommer kunna. Det finns med andra ord inga garantier för en höstsäsong. Men man kan ju träna ändå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar