Det närmar sig Jukola. För en månad sedan fick jag stå över 10Mila för första gången. Jukola har sedan dess varit i riskzonen, då min hälsena inte är med i matchen längre. Jag behandlas precis som förut med stötvågsbehandling, som bevisligen har fungerat, men som inte gjort mig immun mot skadan som kommit tillbaka. Tankarna går i operation, men jag blir ständigt avrådd. Jag väntar ut den här skadeperioden också, sen får jag se.
Jag skulle ju springa så mycket i sommar. Alla otrampade stigar i Bergslagen. Det höfthöga blåbärsriset. De torrt sprakande berghällarna. Framför allt utforskningen av ännu inte sedda tränigsmarker. De ligger ännu och väntar.
Förhållandena har annars inte varit gynnsamma. Dåligt väder för cykel. Rullskidor inte tillräckligt grenspecifikt. Vattenlöpning är jag för ovan med och inget gymkort har jag velat köpa heller. Motivationen är minst sagt låg.
Det blir ändå tredjelaget på Jukola. Efter tre veckor med löpningsförbud så tar jag de första stegen kommande vecka, hur det än känns. Det gör trots stötvågsbehandlingen fortfarande ont vid viss ansträngning men ultraljud visade enbart små tecken på kärlinväxt vilket förhoppningsvis kan åtgärdas. Jukola blir testet. Nästa mål är att kunna springa Scottish 6-days i augusti. I övrigt så vill jag bara kunna trampa genom skog och mark igen.
Jag ska försöka ta mig igenom den ack så nödvändiga alternativträningen. Jag är ju trots allt lite av en konditionskonnässör och uppskattar rörelse i de flesta former. Ett välkommet ljus i slutet av jobbtunneln för denna termin skymtar också. Sommaren brukar vara lösningen på många bekymmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar