Inför O-ringen

Jag har varit nere och vänt i en av de djupaste depressionssvackorna det här året. Man blir sällan särskilt glad av att vara sjuk, och speciellt inte när det sammanfaller med tävlingar och träningar i fin terräng, inte heller när syftet med att åka hit till Idrefjäll var att trimma benen inför O-ringen. Nu börjar dock sjukdomen ge sig men jag känner att jag behöver en dag till för att bli helt frisk. Beslutet om att stanna en extra dag var välkommet, så att jag åtminstone hinner träna någonting när jag ändå åkt hit! 

Sedan bär det av till Ärla, där träning ska bedrivas ur den abstinens som uppstått denna vecka. Eftersom jag brukar vara bäst när det inte gäller (skiftet mellan november och december) så är det lika bra att gå ner i grundträningsmodus och träna ner sig inför O-ringen. Då jag tydligen förväxlat O-ringen med någonting kul och häftigt att springa så har jag i min naivitet gått runt och trott att O-ringen är en tävling värd att ladda inför. Icke! O-ringen blir en bra träningsvecka, inget mer. Senast jag tyckte det var kul att tävla på O-ringen var 2006 i Mohed, mest för att jag sprang in på 4:e plats på första etappen och sedan svävade på moln resten av veckan och slutade 8:a i H15. 

I år får jag väl nöja mig med att förhoppningsvis bara vara 10 minuter efter segraren på etapperna i H21L. Konstigt det där med livet, att vissa misslyckas så totalt med sitt och andra inte.