I och med att livets glada dagar äntligen har reducerats till livets dagar (ja, äntligen!) så har det också inneburit återhämtning för en sargad och dekad kropp. Efter att ha varit sjuk i över en vecka kan jag äntligen träna igen.
Jag började i måndags med 40 minuter jogg, varpå jag följde upp på tisdagen med ännu en jogg på 40 minuter.
Idag kunde jag inte gå i trappor. Mycket likt det vis på vilket man inte kan gå i trappor efter ett marathon. Hur denna vekhet har infunnit sig i maskineriet är inte oförklarligt, desto mer oförlåtligt och ska bekämpas å det grövsta.
Det visar sig således att jag börjar om nästan från noll i träningen. Närmaste månad kommer alltså innebära en stor andel smärta i koncentrat. Jag räknar med att på söndag orka springa över en timme. Helst en och en halv. Pain is temporary, glory is forever.
Sweeping declaration: Aldrig någonsin mer ska en sån här lång löpfri period få infinna sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar